Det blev väl inte riktigt så som vi hoppades på, men men helgen är inte slut än. Det var blåsigt värre och kallt när vi kom upp på Oppegård. Men när vi sedan mockat klart, var vinden lugnare och värmen hade kommit smygande. Resterande stallgäng var flitiga med att rida ut och jobba med sina hästar. Min kropp är däremot extremt seg, känns som träningsvärk utan att ha tränat och pollenen gör en inte piggare direkt. Suck man får allt lite ångest över att inte orka...
Hästarna gick visserligen och knaprade gräs för fullt, nu när det äntligen börjat växa.



Söta Camaron "hingsten" blev så klart orolig när 4 av hans flockmedlemmar lämnade gården. Han lugnade sig först när Robin gav honom lite uppmärksamhet och repade honom lite gräs, (jag räckte då inte till :P) De har verkligen funnit varandra, de där två.



vi fick klart dela med oss till fröken flygande-täcke med!


Nom nom!

Förräderiponnyn lämnade klart mig när hon såg Robins mega tuva, haha han är verkligen ”favoriten” för både T och C! ;)



Snygginghästen! skitig som vanligt. Men gud vad jag verkligen önskar att han var hingst i bland, han hade varigt en perfekt pappa till trixis föl!

 

Hahaha <3



Det är allt ett härligt liv att vara häst! Ne missnöjda ser de inte ut ialf.

Nu äntligen!
I flera år har jag nu hållit hårt i plånboken och sommartid är ekonomin alltid lite lättare för min del.
Jag som inte handlat ens ett handfullt antal hästprylar de senaste åren, tänker definitivt göra kast i saken denna sommar. Vi pratar visserligen om saker jag har velat ha i mellan ett till.... emm?.. flera år!

* Barockstigbyglarna, i silver har jag i princip velat ha sedan första gången jag såg dem på en AR kurs, typ 2005 haha..
* Tränset, sedan jag även såg det på en kurs för ca 4 år sedan, svart läder och liljespännerna i silver
* Semikapson med fast nosjärn har jag även babblat om ett antal år. Svart med silver i Kapsons modell med snygg fodring.
* GlenGordon pannbandet så klart, Svart med silver dekaler, det med!
* Hööks schabraken, stilrena, snygga, klassiska och passar till alla tillfällen, grå, brun och svart är favoritfärgen, jag är inget stort fan av skrikiga färger och stora ”märken”..
* Horseheads halvskoda jodphurs ridbyxor, jag äger annars ett par svarta obekväma och mina bruna älskade Sonnenreiter, som lever i men är rädd om. Jag behöver definitivt ett par mindre oömma!

* Det önskas även ett nytt ledrep, främst ska det beställas ett billigare, för att testa om jag ens kan leva med ett annat rep än mitt gamla retro rep med tofs i änden istället för läderflärp, mitt är nämligen, a one of a kind och favorit.
* Slutligen funderar jag på ett helt paket från Naturhästen, helt i svart och snyggt. Min budgetstick håller sakta men säkert på att ramla sönder, repgrimmor äger jag visserligen en del, men i paketpriset blir den ändå billig, och kombinationen är dessutom perfekt till fotografering. Dessutom kör jag nästan förbi Naturhästens butik när jag kör till sommarjobbet, så det är bara till att köra in om ;)

Sedan är det jäklar i det ganska färdighandlat på hästprylar som inte är ”livsnödvändiga” i ett par år, haha!

(För övrigt vill jag ha cred för min Paint bild! Ni annar inte hur lång (helt onödig) tid jag spenderade på den!! haha)

Hejsan!

Jo det går lite trögt här, tanken var att kusinen min skulle varigt här denne helg. Men både hon och jag tampas med snuva och gud-vet-allt på grund av pollen. Haha hopplöst och ironiskt då jag tycker att det mest regnar..

I morgon gör jag däremot ett försök i stallet, jag gjorde ett försök i torsdags att träna med Trixan. Däremot talade min röda dam om att hon inte ville jobba med mig så som jag är nu. Jag är ducktig på att bygga upp en inre stress... så där är jag nu, stressad utan någon direkt anledning, samt att jag är himla dålig på att ”släppa” min inre frustration innan jag går in i stallet. Trixi kan stå ut med att jag är lite stressad. Blir det däremot så mycket att det lever sig ut i mitt kroppsspråk säger hon ifrån.
Hon är väldigt klok min dam, så jag lyssnar på henne och ser till att bli av mina stressande faktorer till nästa gång.

I morgon är det dock min mocknings dag, samt att min ena bästa vän och hennes pappa kommer till stallet för en koll. Vi hoppas nämligen på att hon ska kunna flytta in hos oss i höst, vilket vore UNDERBART! Ska se om jag kanske kan vara extra gullig emot min kära pojkvän, så kanske jag får med honom och kameran med till stallet, så vi hoppas på sol!

 

We dream the same thing
We want the same thing
And all that we need
is to See it together

Här sitter man, en måndag förmiddag i skolan, lektionen var vist inställd. Men jag har live pianomusik av en skolkamrat i biblioteket, så jag klagar inte, för det låter ljuvligt.

I dag är jag klar med mitt arbete om hästeksem, som jag dock inte är särskilt nöjd med. Det blev en mycket kortfattad variant på endast åtta sidor, och forskningen kring det är väl inget att hänga i julgranen direkt. Visserligen ska jag erkänna att jag inte satte mig ner och läste de två största ”källorna” vilka var på engelska med ett 20 tal sidor skrivna med ganska mycket facktermer. Men jag har läst dess förkortningar, samt att jag inte har gett upp om att läsa dem ännu, jag behöver bara lite mer tid.

Generellt, vill jag påstå att vi hästmänniskor har varigt dåliga på att forska kring detta ämne. Det finns teorin med att det är Svidknottens saliv som startar upp hela allergin, och ett antal påståenden om att även miljön och andra faktorer spelar roll, samt att det är vanligt att hästens symptom överlappas. Där tar det slut, det har endast fokuserats på Knottens påverkan, men inte på de andra följande punkterna. Sommareksems problemet ökar bland hästar ökar, det är häller inte ovanligt att en del hästar uppvisar symptom vintertid, när varken knott eller sol finns framme. Jag kan inte låta bli att tippa lite mer åt Marlene Anderssons teori att det snarare skulle vara brister på viktiga mineraler och vitaminer som är del skurkarna i dramat. Hennes revolutionerande artikel gick att läsa i tidningen Hästfocus nr 5 år 2011, artikeln är skriven av Sonja Rantila. Tyvärr har jag inte funnit den på nätet, annars hade jag delat med mig av den.

Här känner jag att vi bör stanna till och tänka efter. Hästdjuret har gått i från att fritt, fått röra sig på stora ytor. De har i miljoner år själva kunnat välja vad de velat äta och i vilken mängd. I dag importerar och exporterar hästraser över hela världen, hästraser som blivit anpassade till en viss typ av miljö och dess marks naturliga vitaminer och mineraler. I dag lever de dessutom i en kontrollerad miljö på en begränsad yta, där den biologiska faunan kanske inte är särskilt mångfaldig. Begränsningen av föda är ett faktum och även om vi har tabeller för att räkna ut en hästs näringsintag ganska så exakt, så tror jag inte att det räcker. Vi är inte hästar och det kan vara svårt att veta exakt hur dessa djur fungerar. Vi är dessutom väldigt duktiga på att ”förmänskliga” våra djur, och tänker inte alltid det bästa ur deras perspektiv. – Nej det här får vi allt fundera vidare på, mysteriet är ännu inte löst.

 

Jag som hade hoppats på soligt väder denna dag!
Kamera, stativ, frukost och pojkvän var "nedpackade" för en tidig morgon med utsläpp i stallet. Också har moder natur mage till att låta det regna hela dagen. Vitsipporna blommar för fullt så jag hade hoppats på en promenad med lite foto. Men, icke så nicke...

Istället blev det en timme med flum och mockning, med avslutning med träning av en lätt "regntjurig" ponny i ridhuset. Robin och Trixi fick alltså träna lite 7 games och trick, men ponnyn såg mer ut att vilja flyga till ett land vid varmare brädgrader och gigantiska morötter, haha. Hon gjorde ialf det vi bad om! och mer behöver man inte kväva av damen när hon vaknat på fel sida i boxen. Morötter, pussar och klappar fick hin ialf so vanligt så helt missnöjd vart hon inte.

Vi får hoppas på fint väder nästa helg! Då ska jag förhoppnings vis fotografera Yvee med hennes hästar och vitsippor. Och förhoppnings vis lyckas tvinga min Kusin att knäppa några kort på mig (om jag nu kan få henne till att inte bara fotografera sig själv hela tiden :P ) Annars får jag fjäska lite för Robin!

Här kommer tre favorit bilder från förra året. Det är Yvee som fotograferat, tyvärr är de flesta bilderna i större format borta.. då jag lyckades ”hälla” kaffe över min dator i Augusti och bilderna gick förlorade.

 

 

Så här ser Trixis man och svans ut just nu. För er kan jag tala om att det kommer dyka upp bilder som dessa med jämna intervaller. Efter 10år med eksemhäst, börjar jag komma fram till en lösning som ialf fungerar på min häst, för att hon ska få så lindriga symptom som möjligt. Denna vinter har vi endast haft två små återfall med klåda, vilket var i samband med att vi väntade på att den nya leveransen av foder skulle dyka upp. Det är ialf en förbättring jämfört med förra vintern. Nu får vi se hur sommaren kommer bli. Säsongens första täcke och medel ska snart inhandlas, för snart drar h*lvetet igång, även om jag vågar ha lite större förhoppningar detta året.

 

 

Den kortaste manen är nu ca 7 cm. Det längre är ca 15 cm. Visserligen blev den pga fällning en del kortare när jag borstade ut den. Men annars är den längre och tjockare än vanligt. :)

Ja dagen var precis som rubriken lyder. Tanken är att vi ska börja rida ut mer, min stallägare och jag, då hon har lite problem tillsammans med vår andra stallkamrat att rida ut. De båda kommer inte så långt, eller har problem på vägen, oavsett om de rider själva eller tillsammans. Men om jag och Trixi följer med, så sköter de båda sig exemplariskt.

Det är ju väldigt lustigt det där, när man tänker att i hagen är Trixi lägre i ”rang” än de båda två storhästarna samt att de ofta behandlar henne som lite av en hake-kyckling i hagen. Men ute på ridtur så tyr de sig till henne som Nalle Puh till honung!
Detta anser jag vara en liten bekräftelse på att rangordningen som vi promt kallar den, är mer invecklad än vi tror.

Det var ialf väldigt fint ute, vitsipporna har redan anlänt här i Skåne och trädens knoppar var rejält gröna. Trixan tyckte det var suveränt att bara ha repgrimma, då kunde man ju gå och plocka lite grönt på vägen att mumsa på. Sadel hade vi visserligen men det var mest för att jag var/är extrem förkyld p.g.a pollenallergin, haha så jag var tvungen att hålla i Något när jag nös.

Jag fick även tränat lite med Trixi löst i hagen, för andra gången i vårt liv, det gick inte lika fint som första gången då fröken röd inte riktig ville lämna vår nya medlem i flocken. Ett fux sto stor som ett höghus men väldigt vänlig. Trixi och hon såg ut att ty sig bra till varandra, och jag hoppas verkligen det består. Det var ett tag sen nu, som Trixan hade en bra ”tjej kompis” i hagen.

Jag hinner knappt förstå allt som händer i min häst värld just nu! Det går bara framåt och uppåt, positiva besked och två nya hästar i stallet, med allt det pyssel som hör till det!

I dag har även jag och Trixi nåt en Ny milstolpe!
Eftersom jag endast hade en kort tid över efter att jag mockat i dag, bestämde jag mig i impuls. Att göra något som jag velat göra väldigt länge men inte vågat. Nämligen något så enkelt som att gå ut i hagen och träna. Så jag tog ett gäng morötter och mitt spö, möttes av en travande häst med spetsade öron, som visserligen pep till när det bara var ett par meter kvar och försvann i galopp. Hon mötte upp mig nere vid grinden till stallet och blev smått förvirrad när jag bad henne följa efter mig i från grinden. Men hon hängde på, och vi kunde verkligen träna där ute en stund. Hon lämnade inte min sida mer än några meter, då jag kallade på henne och hon kom igen. Trav och lite galopp efter mig, spansk skritt luftigare än på länge. Och när jag bad henne stegra reagerade hon på en millisekund, gick upp högre än hon gjort på länge, välbalanserat! Pussades gjorde vi massor och Oj vad optimistisk hon var!

Med tanke på att jag mina första 4 år kunde spendera mellan tio – en och en halv timme att ”fånga” henne i hagen. Trots att jag inte ”jagade” henne utan använde mig av Indian principen redan då. Efter detta har hagen fått bli hennes fri zon, och jag har faktiskt aldrig vågat prova att bara gå ut och jobba löst där ute. Nu är jag väldigt glad att jag provade!

Fanny vid 13 års ålder, tagen år 2004 ca

Eller i alla fall så har jag hittat henne! Efter flera års undrande och letande, som endast ledde mig till en återvändsgränd, så har jag i dag läst ett mejl i från hennes nuvarande ägare. Jag grät floder av lycka! och fick se underbara bilder på henne. Gud vad glad jag är. Jag hade nästan givit upp hoppet men nu har verkligen en sten lyfts i från mitt hjärta.

Jag behöver inte skriva hela vår historia. Det räcker nog med att skriva att hon betydde mest under ridskoletiden och var min den första häst som verkligen var ”min”. Min egen sköthäst i tre år och somrar på ridskolan. Det hon lärde mig under de tre åren har jag haft otroligt stor nytta av. Efter ett år med, bett, knuffningar och platta fötter insåg hon att jag aldrig skulle ge upp om henne, som många andra gjort. Och kärleken hon gav tillbaka till mig var tusenfaldig. Underbara ponny!

Tyvärr lämnar ju de flesta flickor ridskolan, även jag. Jag köpte min Trixi. Men besökte Fanny regelbundet, oftast bemöt med en gnäggning.
Hon såldes däremot en sommar utan min vetskap... hade jag vetat hade jag tagit henne direkt..
Men nu är det helt underbart att historien fått ett bra slut. Jag vet att hon har det bra i ett bra hem, och i sommar ska jag åka upp till huvudstaden och besöka henne!

21 år är hon i dag som bilden visar, och hon är lika vacker i mina ögon fortfarande!

Hoppas det var ok att jag lade upp din bild M :)

I dag, är dagen äntligen här! Min och Trixans filmdebut. Men först ska jag ta ner era förväntningar lite ;)
Anledningen till filmandet är att jag ska börja vänja mig. Förväntningarna är att jag ska kunna ta bort prestations ångesten som kommer från så fort där är en kamera i närheten av mig och hästarna. Jag ska helt enkelt få min kära hjärna att förstå att den kan stå kvar på normalläge, samt få min kropp med mig. Ni kommer se att mitt kroppsspråk är lite tokigt i bland.

Min kära pojkvän står och håller i kameran, stelfrusen om fingrarna efter en stund. Så det är lite ryckigt emellanåt. Vi jobbar på ganska nya saker som vi bara gjort ca 3- 5 gånger. ex, side pass över saker, en bom än så länge. (sedan går vi vidare till tunnor) Så det mesta är inte befäst, och lite diffust. Försökte mig på att visa ”follow me” men fröken var inte riktigt med på noterna med att springa efter mig.

Hur som helst! Enjoy

Denna dag firar jag och min Älskade Beatrix 8 år tillsammans!
Vi firar även hennes födelsedag denna dag, donnan blir 14 år
Helt obegripligt så fort tiden går! <3

Himla bortskämda blir jag och hästarna när kusinen min är här. För att inte tala om motion!
Denna blåsiga dag blev det en runda på 1h 40 minuter, mycket härligt, med ett par långa galopp sträckor. Härliga Camaron tyckte visserligen att Trixis Skritt tempo var alldeles för långsamt. Så mestadels fick han gå i sitt eget tempo, (vilket snabbt drar i från Trixans) ungefär 50 meter framför Trixi, så hon slapp trava i kapp hela tiden.

Bilderna har jag fräckt snott i från Kusses blogg! <3 Men vad har man annars familjen till.





Jag gick sista biten hem med Herr C, som har himla brottom hem om man sitter på ryggen.
Hoppar man sedan av förvandlas han till en lunkade vovve som t,om kan gå i Trixi tempo.

Nästa gång får det gärna vara lite varmare med så man slippar ha vinterjacka!

Det är nu nästan 8 år sedan jag lämnade Ausås ridklubb, då för att gå vidare och ta hand om min egen häst. Med trotts att det gått så många år, känns det som att tiden på ridskola var i går. Jag har inte kunnat ens vara medläm de senaste åren, och det var ett tag sedan jag äns promonerade ner på ett besök. Men ändå finns det där i varje minne. Varje gång det blir sommar, varje gång jag känner doften av häst och hö, varje gång jag träffar en ny häst. Så är tiden i från ridskolan där.

Första gången jag vistades på gården så låg jag i barnvagn, jag började rida så fort jag fick, t,om tidigare än som åldersgränsen var satt, jag mockade en box i för första gången i mitt liv, jag hade kjol och sandaler på mig och gud vad lycklig jag var. Jag kunde springa genom sommarhagen för att komma dit, jag kunde se hästarna varje dag och nästan varje lediga stund spenderade jag på ridskolan. Jag struntade i om jag fick rida, bara jag fick vara på gården, bland minna vänner och hästarna. Ridklubbens atmosfär och ande har påverkat mig genom hela mitt liv och är en stor del av det jag är i dag.

Just nu önskar jag att jag kunde göra något, eller gjort något innan. Jag vet inte hur många år jag tänkt att jag borde gått ner till klubben och anmält mig i styrelsen... men det har aldrig blivit av....
Jag är verkligen tacksam till min lilla bys ridklubb. Det är på en mindre klubb man får chansen att utvecklas. Utan alla människor och hästar jag lärde känna som liten, utan alla mina galna ideer om häst hantering. Som jag fick en chans att prova, utveckla och fundera över på den tiden. Jag skulle inte varit ens i närheten av där jag är i dag, om det inte vore för klubben. Ridklubben gav mig det utrymme jag behövde för att lära mig och ta mig dit jag är i dag.

Det är svårt att beskriva och det är helt obegripligt att förstå. Det är verkligen sorgligt det som hänt, då jag tänker på hur många andra flickor och pojkar som nu säkert förlorar sitt andra hem. Och för mig, som inte gillar förändringar känns det som att en stor del av min barndom slås itu.

Men endå, kan jag inte bli tacksammare det som klubben har givit mig i mitt liv är omöjligt att åtgärda. Det är en stor del av mitt liv och mitt jag. Det är en tid full med kärlek, lycka och glada minnen. Det är en tid som jag aldrig någonsin kommer att glömma.

Min underbara skötthäst Fanny i från ridklubb tiden, i tre år lärde du mig allt om hur ett häst hjärta fungerar.
Nu vet jag inte var du befinner dig, troligtvist i himelen. Men jag är även dig evigt tacksam för att du lärt mig, Tack <3

Dagen bjöd på en härlig stund med min Trixan i solen. Det är verkligen tur att jag har en lite fålla att jobba i dessa vackra dagar, att gå in i ridhuset vore verkligen en skam. Vi jobbade vidare med side pass över bommen bland annat, vilket damen gjorde galant åt både höger och vänster. Jag använde mig främst av tekniken med att gå över halva först. Men hon hade så pass koll på läget i dag åt vänster, så hon fick prova över hela. Vilket efter en liten stund gick galant.

Förutom side passen har jag tänkt att börja jobba med att Trixan ska hoppa över saker. Alltså med motivation att hoppa. (På riktigt denna gången, förra sommaren startade jag, men det ran ut i sanden.) Så det blev ett fåtal språng över en upphöjd bom. Min lilla donna är visserligen en föredetta hopp ponny, men med åren är hon inte lika säker på sig själv i hoppningen, så vi börjar med smååå hinder. Hon såg allt fundersamt och nöjd ut efter ett par hopp, så jag hoppas det går vägen den här gången. Om inget annat så njöt hon verkligen av våra pauser emellan hoppen, med halvslutna ögon stod hon och andades djupt.

Det blev även en dos av det vanliga, spansk skritt, buga, stegra och follow me, i trav som visserligen inte riktigt med samma lek anda som sist vi tränade, men hon hängde med mig bra ändå. Och när jag hämtade henne i hagen denna dag travade vi bredvid varandra hela vägen till grinden, grimman är helt överflödig som vanligt.

Fröken röd har i dag även lagt sig ner och rullat sig i fållan, inte på mitt vilkår utan då jag lät henne göra lite vad hon ville en stund. Förhoppningsvis kan vi snart börja jobba lite med liggandet även utomhus och inte bara i ridhus.

Nu ska det verkligen bli härligt med sommaren och alla dess möjligheter.

Min kära kusin är och hälsar på denna dag. Detta firas i evig anda med en uteritt, som i sin anda alltid innehåller mer eller mindre fart och fläng.

Den som inte har fått erfarna att galoppera på en spansk häst, bör definitivt sätta upp detta på sin ”100 saker att göra innan jag dör”. Känslan är helt obetalbar, all denna kraft och rörelse. Efter snart tre år blir jag fortfarande förundrad varje gång vi fattar galopp i skogen.

Trotts att det inte var riktigt varmt vår väder, så var hästarna två riktigt på hugget. Speciellt den otröttliga Camaron som skulle kunna bära en till världens ände utan att bli andfådd. Trixan däremot spar på sina krafter i skritt och trav, men seglar lätt förbi C på kapplöpnings sträckan. Riktigt härligt är det med vinden i ansiktet och upptäcktsfärderna i skogen.

 

Dagens bild, får min vackra herre stå för.

Påsken, är en av mina favorit högtider, kanske till och med min absoluta favorit. Kanske främst för att det är den riktiga invigningen till våren. Så det blev lite påsk pyssel under dagen. I år blev äggen lila, med tryck i från smultron blad, murgröna (som var svårt att få snyggt) också gasbinda på det vilket ger den coola effekten baktill.