Trixan har just nu en liten semester. 

Frökens hovar är nämligen i behov av att skos om, innan hon helt enkelt får lov att göra några avancerade övningar som går ut på att röra sig snabbare än i skritt. Hennes hovar har växt som ogräs denna sommaren, vilket helt klart är en stor framgång och ett väldigt bra täcken. Min egen analys på hennes välväxta hovar denna sommaren går hand i hand med hennes eksem och välbefinnande. Då hon under de tidigare somrarna har haft ganska stora problem med eksemen med stor svullnad/infektion i mankam och svansrot. Jag tänker att hennes kropp har haft så pass fullt upp med att få bukt på eksemen så att energin och resurserna helt enkelt har fått skäras ner på andra områden. Och vist brukar man säga att hästens ”hjärta” sitter i hovarna – inga hovar, ingen häst. Jag tror definitivt att denna tanke är korrekt på mer än ett sätt.

Hon har nu haft skor i mer än ett år. Beslutet om att sätta på skor fram, tog jag förra våren, då hennes hovväxt var minimal och knappt täckte upp för den lilla förslitningen hon hade. Hon var i princip öm i hagen, vilket jag inte tycker är värt. Under ialf 6 år har vi från och till försökt ha henne barfota. Med ”vi” menar jag, mig själv och min stallägare som är utbildad hovslagare och barfotaverkare. Det har gått hyffsat vintertid när hon inte haft eksem, fram tills just den vinter då eksemen slog ut under januari, med 3 dm snö, solfritt och 16 minus som kallast. Och när sommaren kom efter det var hovskicket kört. Men då hon efter nästan två år med om ändrad kost är som ni vet hennes eksem Mycket bättre och därmed hennes hovar.

Nackdelen med skor, är klart att det inte är lika lättarbetat när man inte är utbildad och det är inte lika lätt för mig att bara göra det en kväll. Min stallägare jobbar oftast till ganska sent och har klart med sig sin utrustning under dagarna, så helger är det som gäller. Min lilla Donna är klart såklart även känslig vad det gäller hennes fötter när det gäller trakter och tår. De behöver varken vara så långa eller höga för att hon ska uppleva att hon går ”på styltor”. (Vilket direkt får mig att börja tänka på de gamla skolhästarna i från gymnasiet vars fötter alltid såg ut sådana, med lite för höga trakter och långa tår.) Trixans gräns emellan ”för långa” och ”helt ok” fötter är väldigt liten och kan slå över på bara några dagar så fort som hennes hovar växer just nu. Vilket kräver en tät omskoning. Detta ska hur som helst fixas så fort som möjligt, så länge får hon hålla sig på mattan ett par dagar. Och som sagt är jag väldigt glad över att jag har fått sko om så pass mycket denna sommaren. Fortsätter det så här kan vi kanske överväga att prova barfota igen!