Trixans hovar växer som ogräs på sommaren (och Camaron’s är ännujävligare) men då herr C fick sin verkning förra veckan så var det idag Trixans tur att få nya dojs.  Do hon går med skor fram sedan ungefär mer än ett år tillbaka. Egentligen har jag alltid velat att även hon skulle kunna klara sig utan skor, men det har alltid varigt väldigt svårt för henne. Hon hade dålig hov kvalité redan när hon kom till mig för 8 år sedan. De första 3 åren gick hon med skor och därefter har vi alltså försökt ha henne utan. Men även om hovarna är bättre, så klarar hennes kropp inte av det underhåll som krävs då hon går utan skor.  Hennes personlighets förändring med skor var också så pass stor att det blev en väckarklocka till både mig och hovslagaren, då vi båda helst vill förespråka ”barfota hästar”. Men inget ”ont” som inte har något gott med sig. Då det var jag själv som skötte både C och T’s hovar när de var barfota var det helt naturlig att jag lärde mig att sko, på riktigt. (inte bara tapsko sedan gymnasietiden) En riktig lyx jag har genom att vara uppstallad hos världens underbarste hovslagare ;) Hon har så klart varit med mig och hjälpt mig under året, men denna dag bestämde jag mig för att ialf börja försöka själv. 

Visserligen är jag lite feg med verkningen än, när det gäller att sko, Trixans hovar är så små, så jag får för mig att de försvinner om jag tar förmycket, så att inte skon skulle passa efteråt :P Så Ami kom ut och hjälpte mig med det sista finputsen och fästningen, innan jag kunde slå på skorna igen.

Min underbara Ponny betedde sig dessutom som en ängel! Det tog nämligen ca två timmar att fixa det själv xD Mest för att jag har problem med ryggen/hela kroppen och måste ta många pauser, då jag kunde passa på att aktivera stackars trixan, lite spansk skritt, side pass och backnings övningar i stallgången, eller varför inte få tugga lite gräs och se vad de andra i flocken håller på med. Men hon har verkligen ett underbart tålamod med mig, samarbetade hela tiden och såg allmänt ”sovande” , och nöjd ut över att vara inne en stund. Jag undrar hur många andra hästar som hade stått ut, lös i gången stod hon ju som vanligt, men jag menar jag måste vara världens klumpigaste ”hovslagare” som denna gången ”bara” råkade raspa mig en gång över hela handen. :P

 

 

Här ligger Herr Camaron….  (läst tjuren Ferdinan)
Den fantastiska vilda ”hingsten” (- Fantastisk farlig ser han ut  va? Är alltid på spaning och språng till att jaga bort gårdens vilda Pumor (läs universums keligaste katter)…

 

 

Det är ialf vad han tror han är .. Men på senaste tiden har jag sätt honom ta fler och fler tupplurar på dagen, det är skönt att se honom så avslappnad trotts de nya ”rivaliserande hingstarna” som flyttat in, fina gammelmanen. Jag fick dessutom gå väldigt nära min kära rädd hare, som ni ser. Jag gick så närma som han tillåt och där satt jag en bra stund och vakade över honom och hans hängande läpp <3