I dag, hade vindarna vänt och samtliga hästar stod och sov när jag svängde in på uppfarten. Och om kommunikationen var borta med vinden i går, så har den i alla fall återförts och landat på rätta stället till i dag.

Dagens ide var att instruera damen för sidepass över saker, alltså t,ex att hon går med framdelen respektive bakdelen på vardera sida om en tunna. Nu insåg jag klart att man får börja med något lättare.. frågan var bara hur?. Efter en stunds försök med att helt enkelt skicka henne ”över” bommen i sidled gav jag upp.

Det finns inte en människa som inte gör misstag, och jag är definitivt inget undantag, tvärt om. Men ändå kändes det ganska självklart att jag i nästa försök bad min häst kliva över bommen. Berömde när hon stannade med fram/ bakben på vars en sida, och sedan bad henne att flytta sig emot mig. *Tadaa*, efter femte upprepningen förstod äntligen fröken vad hennes röriga matte försökte förklara och förflyttade sig fint sidleds över halva bommen. Varför gjorde jag bara inte så i från början?, -frågade jag mig. Men det är klart, har man inte alla svaren framför sig, så får man helt enkelt prova sig fram tills man lyckas.

Dagens andra övningar vi gav oss på gick flytande. Vi har seriöst börjat utveckla bugningen även på högra sidan, för att bli mer liksidiga och balanserade. Samt att jag i dag efter endast ett fåtal övningar med stick to me. Hade en häst som sprang efter mig genom hela ridhuset (haha, med en hemskt dålig kondis..) Gjorde snabba svängar och kom i full galopp när jag ropade. Detta är andra gången under vår tid då vi faktiskt leker på riktigt! Behöver jag säga att känslan är obetalbar?