Man bara måste älska ponnier! 

I tisdags var det helt underbart väder och jag kunde inte låta bli att lägga i från mig studieböckerna och övertala Robin åt att stallet var mycket viktigare denna dag. Han var visserligen inte så svårövertalad och följde gärna med. 

Min plan var att kicka lite på Trixans form just nu, då hon gått väldigt fint den senaste tiden i från marken. Detta ville jag göra på ridbanan och med sadel och träns för ovanlighetens skull. Så jag och Robin klädde på båda ponnysarna full mundering och skrittade glatt i väg mot ridbanan. Däremot så är jag inte säker på att våra pollar hade samma uppfattning om hur dagen skulle spenderas. För när vi kom fram till banan växte både ponnysarna fast i marken.. Vi provade alla sätt vi kunde för att försöka väcka liv i deras energi, men det var lön löst. De var inte bara sega utan helt plötsligt hade både glömt allt vad form och skolor heter. Både Trixi och Willie föll ur formen, snubblade och förstod inget alls av det vi skulle utföra. 

Efter en stund full med frustration, besvikelse och på randen till irritation gav jag och Robin upp. Vi skylde på det kraftiga väderombytet eller att de inte fått sova ordentligt, och alla andra ursäkter åt deras vägnar. Men då vi ville avsluta den fina dagen i frustration, bestämde vi oss för att skritta ut en lite runda i skogen som avslut och styrde ut från banan. 

Ponnyerna lunkade sakta bred vid varandra, en snigel hade säkert kunnat springa om oss. I ett sista desperat försök frågade jag Robin om vi skulle prova att ta en galopp upp för kullen och se om de skulle uppskatta det. Robin svarade -Ja, och vi fattade galopp precis som vi satt med långa tyglar och ingen större förväntan på rörelse.... Men då jävlar.. Pang!! sa det bara och båda ponnyerna satte av med full fart! Verkligen från noll till hundra! Och gissa om de gick och stoppa sen? -Jo till sist fick vi stopp på dem, men det var låångt efter den uttänkta punkten. Haha! Skit ponnys! När de ändå var i farten så skulle det gärna tacktas, springas på sidan, låsas bli rädda för saker och hoppa jämfota samt göra fler försök till vansinnes galopper! Haha!! 

Arg, kan man då inte bli på dem, vi får helt enkelt ta med denna lärdom. :P Oavsätt hur väldresserade våra kära veteranponnys är, så är de fortfarande just. Ponnys! Det var flera år sedan jag hade problem med att Trixi stack för mig. Och jag kan bara skratta åt hennes djävulskap denna gången. Så nästa ridtur blir definitivt helt på deras villkor!