Fast egentligen har det funnits här sedan mitten på januari, men jag har väntat på en dag med sol, som jag varigt ledig på och haft tid, till att fotografera det till häst. Alltså en ganska sällsynt dag så här års. I fredags dök den dagen upp, eller ialf en eftermiddag, och tro mig när jag säger att jag kastade mig till stallet. Jag hade ca 2,5 timme på mig att testa och fota olika kombinationer på de två ponnyerna innan det skulle börja skymma. Bilderna är väl därefter, inte de snyggaste, men de existerar åtminstone.

Finna Willi får här visa upp det, då det passar bra i sitt ”originalutförande” på en lite grövre häst.

Som ni ser så är det inte särskilt avancerat, utan stilrent fast med snygga silverfärgande spännen. Precis som jag vill ha det!  

Detta är alltså ett träns jag har velat ha i sådär 4 år nu. Dessutom har jag haft pengar undan sparade till det ett tag. Men stått och övervägt, då jag egentligen inte har någon häst som kan bära upp det. Eftersom jag inte rider Trixi med bett och Camaron bestämde sig för att åka tidigare än jag tänkt till himlen.

Men det är också det Enda tränset jag någonsin suktat efter, och lär troligen vara just det ”enda” för evigt?. Om jag känner mig själv rätt. ;P

                       Extra fint blir det med ett fin fint pannband!  

Så här bär Trixan upp helheten, men ärligt så tycker jag mest det ser klumpigt och malplacerat ut i hennes lite smäckrare ansikte. 

Så, ytterligare ett annat pannband och en liten förändring så blir det lättare för henne att bära upp det. :)