Jag hann ialf med två ute ritter medans jag var i Skåne. En på fredagen själv med Trixan och sedan med Robin som sällskap under lördagen. Fredagens ritt blev dock något av ett projekt då Trixi inte alls ansåg att vi skulle rida ut själva. Hon var inte särskilt stressad eller ängslig, snarare tvärt om. Hon verkade positiv till att se sig om och sög in vårens alla dofter med glädje. Men själv ville hon inte gå. Jag ville ju knappast förstöra varken hennes eller mitt goda humör. Så tänkte att även om vi kanske inte tog oss ut på en tur helt problem fritt, så skulle det ialf inte sluta med osämja och sura minner. Så även om vi kanske fick stå där på grusvägen en halv minut eller tio innan hon bestämde sig för att det var okej att gå så var vi faktiskt ute, i härligt väder, med varandras sällskap och vi hade inte bråttom någonstans! Ville hon inte gå framåt och i stället stannade så väntade jag helt enkelt ut henne. Efter ett par stopp på vägen så tog vi oss ialf runt byn, fick tom en liten galopp, hälsade på våra vänner Bison gänget och njöt av våren.

Att sitta fast i en lägenhet när det är fint väder är inget för mig. Har saknat stallet och hästarna extra mycket nu när solen tittat fram. Så i torsdags blev det en spontan tripp ner till Skåne.

Har sitter jag nu än, hemma, i soliga Ausås och njuter.
I alla fall ett par timmar till innan det är dags att fara tillbaka till Skara. Helgen har varigt helt underbar och spenderats på bästa sätt. I morse passade jag på att ta utsläppet och hade inga som helst problem med att komma ur sängen trotts att dagen började in timme tidigare i dag ;). Jag går upp ganska tidigt även i vanliga fall, när solen är uppe är jag uppe. Eller som Anna säger i Frozen -"The sky's awake, so I'm awake!"

Måste säga att vi nog har de bästa hästarna i stallet just nu. Fyra fux ston och tre bruna grabbar. Alla kommer överens och flocken känns väldigt stabil. I morse kunde jag ta ut en häst i taget i gången löst för att kratsa hovar och sätta på eventuella täcken. Detta är visserligen något som vår stallägare brukar göra men det är ändå väldigt kul den typen av hantering funkar så bra med alla hästarna, även de nyare. Häst livet blir så enkelt när man bara kan be hästen att följa med ut, stå stilla och sedan släppa ut i hagen utan en massa grimmor som ska på och av samt hästar som ska bindas upp. Sen är det visserligen en riktig vardags lyx att ha hagen precis utanför stalldörren. ;)

Luta er tillbaka, låt er inspireras och njut av denna fantastiskt talangfulla video!

Med Norah Kohle: http://horsebalance.blogg.se/ Länk*
Av: Zandra Ahl Olausson: http://www.zahlo.se/ Länk*

Att lyckas få med klickern upp i ridningen är en väldigt klurig. Inte nog med att det i början blir en hel del avbrott, det blir även en grej extra att hålla koll på. Men under helgens ridning så fick jag upp ögonen för ialf ett användningsområde där jag kunde få det att fungera, vilket jag ser som en framgång för mig.

Hade det varigt så att jag kunnat rida kontinuerligt så hade jag och T främst jobbat med formgivningen lös, antingen med klickerns hjälp eller på annat vis. Men pga distansen mellan oss så blir detta omöjligt. Våra medisar är underbara som rider och motionerar henne så ofta de kan. Men det blir inte på den nivån att hon håller sig i form för mina övningar. När jag kommer hem blir det därmed att jag får börja om lite varje gång, vilket klart är försåtligt. Det första man märker på Trixi när hon gått lite lugnare ett tag är att hon hellre väljer högervarvet istället för vänstervarvet.

Så när jag kommer hem efter några veckor och vi ska träna lösridning. Gissa vem som inte kan svänga sin häst åt vänstervarv? ;) Är hon däremot i full trimm så går det utmärkt att svänga.

Jag klurade lite i helgen och det var då klickern föreföll som naturlig. Även om det troligen är en fysiskt svårighet som gör att T väljer det ena varvet i stället för det andra, så blir det så klart inte bättre av att inte använda den sidan. Hon är även väldigt duktig på att förstora upp sina problem själv och svarar ofta -"Nej jag kan inte, vill inte" när man frågar henne att prova i fall det är så svårt som hon tror. För när jag väl lyckas uppmundra henne till att prova, så brukar det gå galant!

Jag fyllde därmed fickorna med godis samt klicker och satt upp. Hon fick trava lite lätt i högervarvet medans vi gjorde volter, krumelurer och snettigenom. Vid lämpliga tillfällen erbjöd jag henne att byta varv. Avböjde hon erbjudandet fick hon trava vidare men gjorde hon som jag önskade, fick hon genast ett *klick* en godis och en kort stunds vila. Efter en stund kunde jag börja fråga om varvbyte med mindre och mindre signaler och några gånger satt jag passiv för att se vilken väg hon tog. Sakta lyckades jag därmed uppmuntra henne till att välja vänstervarvet. - Suksess! Så sålt man kan bli över att ens fina vän gör så lite. :)

 

Söndagens träning däremot, var något av det häftigaste jag upplevt på länge. Jag kände att det nog var dags att gå vidare med den kreativa stunden vi nu mer inleder varje pass med. Det utgår främst med att jag låter T hitta på saker medans jag står passiv och berömmer de beteenden jag tycker om.

Då hon haft lite svårt med att förstå konceptet nu i början så har jag även berömt när hon tigger, puffar på mig, rotar i fickor eller överhuvudtaget interagerar med mig. Detta för att hon dels skulle koppla att det var mig hon skulle ha fokus på och dels för att de var de enda beteendena jag fått fram som hon bjudit på. Nu är hon visserligen en försiktig häst, men beteendena jag berömt går verkligen emot alla goda råd om inlärning, så innan hon förvandlas till ett människoslukande monster är det dags att jobba vidare. Därmed fick hon ingen belöning för några av dessa beteenden denna dag, hon blev ganska snabbt frustrerad och jag fick utstå en lätt misshandel av min ponny. Innan hon slutligen blev passiv *klick* också fick hon en godis. Den karamellen stod hon och sög på länge. Slutligen försökte hon med något annat *klick* och därefter rullade det på med saker hon inte tidigare försökt. Jackpott!

Hon var riktigt rolig att titta på denna eftermiddag och jag fick en hel del goda skratt. Vid ett tillfälle så gav jag henne en PS godis med banan smak av misstag. Banan har hon aldrig tyckt om och även om godisen faktiskt slank ner efter en stund så var det efter ett gäng stora grimaser. För att testa, klickade jag en gång när hon gapade stort i försöket att äta banangodisen och fick därmed även en bit morot. Haha, gissa vad hon testade direkt efter att hon svalt? ;)

Våra pussar mer mer eller mindre övergått till någon typ av kyssar!? Istället för att slänga upp huvudet snabbt, nästan knocka en och ha en fruktansvärt dålig prickkänsla som hon gjorde tidigare. Lyfter hon nu huvudet med precision och trycker hela mulen mjukt i ansiktet på en, för en längre ponny kyss. Slemmigt värre haha! ;)

 

Så där en vecka senare kommer det upp inlägg i från förra helgen ;) Men så blir det när man njuter av långhelgen och sedan har annat att göra. Det var riktigt skönt att få komma hem till Ausås, på tisdagen ville jag inte alls tillbaka till Skara och så känner jag väl fortfarande. Det är så frustrerande att se ut på det fina vädret utan att ha ett stall att åka till eller ens en trädgård att gå ut och pyssla med. En hel del promenader blir det dock, men jag behöver få vara i stallet och träna för att få en mental tillfredsställelse och det vill jag göra i det fina vädret!

Här är lite bilder i från Lördagen, som rent träningsmässigt gick katastrofalt dåligt. T var ganska trött och seg vilket säkerligen har att göra med att fällningsperioden är i full gång. Jag däremot var full av energi, idéer och tusen saker skulle vi helst avverka denna dag. Så nej, vi var inte alls på samma nivå. Så innan jag blev allt för frustrerad och besviken la vi ner träningen, gick ut, knäppte några bilder och omvandlade våra känslor till något mer positivt.

 

För snart ett år sedan fick jag ett gäng trasiga golfklubbor av Jakob (familjemedlem) då han nämligen jobbar som golfinstruktör på en klubb. Hur folk lyckas slå av själva klubban är för mig ett mysterium, men ack så praktiskt då jag har en stor användning av dem.

Senast jag såg en golfklubba var på 90-talet och då var de i metall. I dag finns det däremot lättviktsklubbor i glasfiber! Och självklart associerar denna hästtjej glasfiber pinnar med Carrot sticks! Bor man dessutom fem mins cykeltur från Slöjddetaljer vilka har en hel låda med billigt spill -läder så är ju projektet givet.

Så var den första kursen för 2014 avklarad, nämligen "Djurs systemetik form och funktion."

Så just nu sitter jag i väntan på långhelg och går igenom lite koder i bloggen. Kategorierna har inte fungerat sedan den nya designen i höstas, något jag inte har kunnat fixa. (Tar tacksamt emot hjälp!) Sedan finns det lite annat smått som ska piffas med.

Men åter till kursen:
Kommer ihåg inlägget där jag undrade hur vida denna kurs var på lågstadienivå eller högskolenivå pga alla klippa och klistra uppgifter. Så var det så klart inte. Systematik i sig var ett relativt outforskat område från min sida och jag kan erkänna att jag inte hade allt för bra koll på de stora Fylum (stammar av djurslag) när vi började kursen kring dessa. Det är däremot fascinerande när saker i från grundskolan i bland poppar upp och man får en "Aha" upplevelse för saker vars existens man glömt.

Form och funktions delen vill jag däremot påstå att jag var mycket bättre på. För mig är det en självklart att ha koll på djurs anatomi och fysiologi. Förstå skillnader och likheter mellan däggdjur samt att förstå rörelsemekanikens funktion. Dels för att jag genom mitt liv har studerat och skissat en hel del djur och delvis har jag både Munka konstskola och den Akademiska ridkonsten att tacka för mitt speciella sätt att se på rörelser, skillnader och likheter.

Innehållet i kursen i övrigt var i år baserat på främst litteraturseminarier och den tunga boken "Integrated principles of zoology" Vilket visserligen var bra, men jag hade önskat lite mer föreläsningar och mindre läsning.

I övrigt har vi gjort en hel del kul saker:
- Studiebesök på Naturhistoriska i Gbg
- Studiebesök på Tjärnö, ett marinbiologiskt center
- Gjort en trädövning med "hitte på djur" vid namn Camincaliculer
- En plansch med systematik och fakta från valfritt djurslag. (i min grupp, röd jättekänguru)
- Samt redovisat om ett organ (cirkulation) och jämfört mellan olika djurslag/fyla (min grupp hade: daggmask, spansk skogssnigel, kejsarskorpion och häst. Gissa vilket djur jag hade, haha)
- Och slutligen hålla redovisning om ett djur med särskilda egenskaper, då jag hade Sjöhästen - "långsammaste simmaren"

En bra kurs helt enkelt!

 

 

Klickade in på Ponnymammans inlägg " Så misslyckas du med att få din kille att börja rida" och fick mig ett gott skratt! Detta känns som praktexemplaren för vad alla stackars killar till hästtjejer får stå ut med i sina förhållanden. Dock kunde jag inte låta bli att skriva mig ett eget inlägg i detta ämne. ;) Då jag faktiskt själv är tillsammans med en "nybliven hästkarl!"

Men självklart ska även detta inlägget läsas med en nypa salt och en stor portion humor! ;)

 

Hur du får din kille att börja rida (eller åtminstone kanske bli intresserad av någon del av hästeriet.)

- Erbjud honom en alternativ sysselsättning när du ska till stallet. Med att tala om att du troligen kommer att vara borta i flera timmar, att du kommer sakna honom men vist var det så att du och ”bosse” ändå pratat om att hitta på något en dag/kväll mm.

- Prata lite vagt om hur trevligt det är att få syssla med en sport som är både naturnära och aktiv. Självklart är det bra att nämna hur trevligt det är att vara i stallet över lag.
- Fråga inte om han vill följa med till stallet med än gång, låt honom komma på ideen själv om att ett besök vore trevligt.

- Försök effektivisera arbetet den dagen han är med, den supernoggranna mockningen i en timma och ridpasset på två går definitivt bort. Låt mötet med hästvärlden vara kort, intensivt och introducera honom för en häst med en personlighet/utseende eller karaktär som din kille skulle kunna finna intressant.

- Första stallmötet bör sluta positivt, visa gärna din uppskattning för att han visat sitt intresse för din livsstil.

- Ta inte för givet att han vill följa med även nästa gång. Åter igen fråga inte ens.

- En god idee är att inte göra någon stor grej över att det är av majoritet kvinnor som sysslar med hästar. Utan prata gärna om någon/ra manliga förebilder inom hästvärlden och lyft upp männens historia kring dagens ridning.

- Uppmuntra alla steg kring närmandet av hästar han gör, utan att det på något vis blir överdrivet. Var glad åt att han ens frågar hur det gått under dagens lektion eller hur ridturen var.

- Kanske kommer ni inte längre än hitt, eller så blir resterande väg väldigt lång. Men har man kommit till skedet att han är intresserad att följa med till stallet så har man i många fall kommit en långt!

- Den dagen han själv frågar om han får sitta upp, låt honom prova en lugn och säker häst som nybörjare kan rida. (sedan behöver man så klart inte tala om detta ;) ) Utan uppmunta honom för det han lyckas få hästen att göra och lyssna på vad han själv vill prova ifrån hästryggen.

- Om du här har hittat upptäckt att din kille dras till en viss häst, inriktning eller övning. Så låt han följa denna. Blir han förtjust i shetlandsponnyn som går att köra, för att det nästan är som en bil, bra. Tycker han att din stallkompis westernsadel verkar kul att prova, bra. Eller har han börjat snegla mot hinderstöden eller ställer frågor om det finns någon slinga man kan galoppera ut på, BRA.

- Låt det eventuella intresset växa i sin takt, då det faktiskt är den egna människans val. Förvänta dig inte att han vaknar upp som en Kittel eller Roffe en morgon. Acceptera att hans intresse kanske inte blir så stort som ditt men vill han dela några timmar med dig i stallet, se det som en vinst på lotto. Men viktigast av allt, låt honom förstå hur mycket tid du måste lägga på hästintresset, men att du självklart ska försöka undvara honom lika mycket tid (nästan i alla fall). Glöm inte häller bort hans intressen, utan erbjud även dig att följa med på en hockey match, golfrunda, träningspass mm, med jämna mellanrum. Har ni tur kanske era intressen till och med går att kombinera!

---

Visserligen tror jag mer på att jag mest haft en stor portion tur när jag träffade Robin. Han har ett djurintresse sedan tidigare och är helt enkelt en väldigt bra pojkvän enligt alla ”skolbokens regler” speciellt med tanke på hur dålig jag är i ”flickväns rollen”. ;)

Men så har både jag och Robin främst Camaron att tacka för vårt nu gemensamma intresse. För om Trixi är min spegelbild rakt igenom så var Camaron Robins och faktum kvarstår att Robin fick Camaron att utvecklas längre och han blev en helt annan häst på den korta tiden de fick vara tillsammans. Än vad jag lyckades åstadkomma på de tre år som Camaron var hos mig. Dom två fungerade helt enkelt och jag är väldigt glad över att ha fått se ett sådant möte mellan en häst och en människa och över att Camarons sista tid blev så lycklig tack vare Robins närvaro.  

Kom faktiskt på mig själv med att råka besöka/ gå förbi en viss monter på mässan lite för offta. Tillräkligt offta för att innehavaren av montern började kolla lite suspekt på mig under fredagen. Jag var ju ganska så avslöjande i min gröna SLU tröja :P. Vad montern hette har jag glömt, men den var ialf placerad uppe vid hörnet av besökarentrén, väldigt öppen och visade exempel på de väl pimpade Uvex hjälmarna, bla guldhjälmen.

men ja, det var ju faktiskt tränsen jag var och fingrade på varje gång jag gick förbi. Favoriten var helt klart HRS Santa Cruz tränset i grå "metallic lack" så jäkla häftigt, så även det bruna. Jag har inte blivit klok på vilket typ av häst det skulle passa bäst på och det passar ju definitivt inte min inriktning men gudarns vad tufft det var! Eller bara galet beroende på hur man vill se på saken ;)

 

 

Ja, när man är hästlös så får man ju roa sig med någonting här lägenheten. Min kreativa ådra har definitivt expanderat sedan jag flyttade till Skara. Jag han dock hindra mig själv innan jag flyttade upp miljontals målargrejer...
Jag tror nämligen inte att hyresvärden skulle bli särskilt glad i fall lägenheten ser ut som en ateljé, med färgstänk på alla vita vägar när jag flyttar ut i maj. För att måla utan att spilla/stänka är liksom för mig omöjligt.

Så jag har fått hålla mig till lite mer "lägenhetsvänligt" pyssel.

 

Att det var kul att matcha i bland ;).
Blixten får klart allt utom schabraket att se ljusare ut, och det är inte en jätte lätt färg att hitta. Så det är ju en ren tur att Eskardons schabrak, cotton i från höstkollektionen har en sådan snarlik färg.
Letade som en galning efter detta på mässan, men självklart fanns det inte någon stans, tur att internet finns. :)

 

 

 

För att då göra lite dubbelmoral till det andra inlägget och GP artikeln så..

Behövs det klart ett shopping inlägg ;). Haha, Men jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna anklagas för att vara "stor shoppare" inom hästvärlden, jag har ju trots allt åsikten - Ju mindre, ju bättre.

 

Men lite grejer fick följa med hem.
- Ett par jeans ridbyxor i från Börjes som såldes för halva priset, så nu äger jag hela 3 par ridbyxor ;).
- Ett brunt dressyrspö på 90 cm då mitt gamla "försvann" mirakulöst (hårdrar, stulet folk tycker vist om att kidnappa just mina kortare spön...) från ridhuset i höstas.
- Sedan råkade jag hitta ett nougat färgat Mia's schabrak inne på Börjes för 195 riksdaler, det var liksom ingen tvekan!
- Sockerfritt hästgodis till kräsen ponny i från PS, ska bli spännande att se vad hon tycker om de olika smakerna. - - Slutligen så hittade jag en ganska simpel rycktväska som matchade min plommonlila väst dessutom behöver jag ha något nytt till borstarna då stallkatterna legat sönder min "rycktkorg".

Sedan råkade jag visserligen beställa hem ett Eskardon schabrak i samma plommanlila färg. Vilket kommer betyda att jag är ägare till "hela" nio schabrak. Men tom jag tycker det är kul att matcha i bland, speciellt då jag håller på att knåpa i hop två pärlpanndband i samma kulörer som de nya schabraken. Men därmed blir det faktiskt stopp på kosmetiska inköp till ponnyn för ett tag. 

 

Nu är jag inte bara hemkommen utan har också piggnat till. Det är inte klokt vad trött man kan bli efter två dagar på mässan. Jag klappar mig dessutom på axeln för att jag bestämde mig att inte vara där på lördagen också, för då hade jag inte orkat göra något alls i dag. Jag och Anna i klassen var tillbaka till Skara vid 11 i går, därefter gick jag som en zombie till affären, sedan har jag en minneslucka fram till vid halv 5 då jag somnar på soffan. Vaknar vid 9, ringer Robin en stund och somnar sedan om gått till klockan 8 i morse... jösses vad många timmar.

Men det var en två väldigt trevliga dagar tillsammans med ett härligt gäng med mängder av skratt och stundtals nervositet. Torsdagens klicker visning med namnet "En lycklig häst, vad är det" Var det alltså jag och tre skolkamrater från SLU som höll i, jag och en klasskamrat stod för pratet och de andra två tog hand om hästen. Vi var dålig förberedda pga en intensiv studievecka och fruktansvärt nervösa. Som tur var så hade vi endast ett fåtal personer som publik denna tidiga förmiddag, vilket dessvärre inte dämpade nervositeten. Jag vill verkligen inte kalla min prestation som talare för Bra, snarare tvärt om. Men jag genomförde det, trotts blackouts, stakningar, fel ordval och nervlockande grov skånska. Och med det känner jag mig faktiskt nöjd.

 

 

Fredagen gick med bravur mycket bättre i min mening, vi hade visserligen en något mer häst att jobba med, som vart väldigt bufflig och blev trött i huvudet väldigt fort. Jag stod för klickandet denna dagen och höll mig borta i från mikrofonen, vilket kändes som ett mycket tryggare beslut. Klickandet gick ypperligt och dagens talare hade bättre kläm på manuset. Så fredagen är jag riktigt nöjd över och det är kul att ha fått chansen över att få delta i Eurohorse på detta vis. Speciellt då jag brukar vara kaxig över hur lätt jag tycker det är att prata inför folk. Det visade sig att även jag hade en smärtgräns ;)

 

En reporter i från Göteborgs posten såg fredagens visning och blev nyfiken kring klickerträning. Dock blev det lite mer prat om annat med honom och då jag antar att han inte är särskilt hästkunnig i övrigt så tog hat fasta på det samtalsämnen som han främst kunde relatera till. Nämligen utrustning och skillnaderna i hästhållning som vi har i dag och hur hästarna borde ha det.

Artikeln i GP gå att läsa Här och även om den inte blev som vi först tänkt så tycker jag ändå den upplyser om två aktuella ämnen inom ridsportvärlden, prylhets och hästarnas välbefinnande.