Jag hann ialf med två ute ritter medans jag var i Skåne. En på fredagen själv med Trixan och sedan med Robin som sällskap under lördagen. Fredagens ritt blev dock något av ett projekt då Trixi inte alls ansåg att vi skulle rida ut själva. Hon var inte särskilt stressad eller ängslig, snarare tvärt om. Hon verkade positiv till att se sig om och sög in vårens alla dofter med glädje. Men själv ville hon inte gå. Jag ville ju knappast förstöra varken hennes eller mitt goda humör. Så tänkte att även om vi kanske inte tog oss ut på en tur helt problem fritt, så skulle det ialf inte sluta med osämja och sura minner. Så även om vi kanske fick stå där på grusvägen en halv minut eller tio innan hon bestämde sig för att det var okej att gå så var vi faktiskt ute, i härligt väder, med varandras sällskap och vi hade inte bråttom någonstans! Ville hon inte gå framåt och i stället stannade så väntade jag helt enkelt ut henne. Efter ett par stopp på vägen så tog vi oss ialf runt byn, fick tom en liten galopp, hälsade på våra vänner Bison gänget och njöt av våren.