Klickade in på Ponnymammans inlägg " Så misslyckas du med att få din kille att börja rida" och fick mig ett gott skratt! Detta känns som praktexemplaren för vad alla stackars killar till hästtjejer får stå ut med i sina förhållanden. Dock kunde jag inte låta bli att skriva mig ett eget inlägg i detta ämne. ;) Då jag faktiskt själv är tillsammans med en "nybliven hästkarl!"

Men självklart ska även detta inlägget läsas med en nypa salt och en stor portion humor! ;)

 

Hur du får din kille att börja rida (eller åtminstone kanske bli intresserad av någon del av hästeriet.)

- Erbjud honom en alternativ sysselsättning när du ska till stallet. Med att tala om att du troligen kommer att vara borta i flera timmar, att du kommer sakna honom men vist var det så att du och ”bosse” ändå pratat om att hitta på något en dag/kväll mm.

- Prata lite vagt om hur trevligt det är att få syssla med en sport som är både naturnära och aktiv. Självklart är det bra att nämna hur trevligt det är att vara i stallet över lag.
- Fråga inte om han vill följa med till stallet med än gång, låt honom komma på ideen själv om att ett besök vore trevligt.

- Försök effektivisera arbetet den dagen han är med, den supernoggranna mockningen i en timma och ridpasset på två går definitivt bort. Låt mötet med hästvärlden vara kort, intensivt och introducera honom för en häst med en personlighet/utseende eller karaktär som din kille skulle kunna finna intressant.

- Första stallmötet bör sluta positivt, visa gärna din uppskattning för att han visat sitt intresse för din livsstil.

- Ta inte för givet att han vill följa med även nästa gång. Åter igen fråga inte ens.

- En god idee är att inte göra någon stor grej över att det är av majoritet kvinnor som sysslar med hästar. Utan prata gärna om någon/ra manliga förebilder inom hästvärlden och lyft upp männens historia kring dagens ridning.

- Uppmuntra alla steg kring närmandet av hästar han gör, utan att det på något vis blir överdrivet. Var glad åt att han ens frågar hur det gått under dagens lektion eller hur ridturen var.

- Kanske kommer ni inte längre än hitt, eller så blir resterande väg väldigt lång. Men har man kommit till skedet att han är intresserad att följa med till stallet så har man i många fall kommit en långt!

- Den dagen han själv frågar om han får sitta upp, låt honom prova en lugn och säker häst som nybörjare kan rida. (sedan behöver man så klart inte tala om detta ;) ) Utan uppmunta honom för det han lyckas få hästen att göra och lyssna på vad han själv vill prova ifrån hästryggen.

- Om du här har hittat upptäckt att din kille dras till en viss häst, inriktning eller övning. Så låt han följa denna. Blir han förtjust i shetlandsponnyn som går att köra, för att det nästan är som en bil, bra. Tycker han att din stallkompis westernsadel verkar kul att prova, bra. Eller har han börjat snegla mot hinderstöden eller ställer frågor om det finns någon slinga man kan galoppera ut på, BRA.

- Låt det eventuella intresset växa i sin takt, då det faktiskt är den egna människans val. Förvänta dig inte att han vaknar upp som en Kittel eller Roffe en morgon. Acceptera att hans intresse kanske inte blir så stort som ditt men vill han dela några timmar med dig i stallet, se det som en vinst på lotto. Men viktigast av allt, låt honom förstå hur mycket tid du måste lägga på hästintresset, men att du självklart ska försöka undvara honom lika mycket tid (nästan i alla fall). Glöm inte häller bort hans intressen, utan erbjud även dig att följa med på en hockey match, golfrunda, träningspass mm, med jämna mellanrum. Har ni tur kanske era intressen till och med går att kombinera!

---

Visserligen tror jag mer på att jag mest haft en stor portion tur när jag träffade Robin. Han har ett djurintresse sedan tidigare och är helt enkelt en väldigt bra pojkvän enligt alla ”skolbokens regler” speciellt med tanke på hur dålig jag är i ”flickväns rollen”. ;)

Men så har både jag och Robin främst Camaron att tacka för vårt nu gemensamma intresse. För om Trixi är min spegelbild rakt igenom så var Camaron Robins och faktum kvarstår att Robin fick Camaron att utvecklas längre och han blev en helt annan häst på den korta tiden de fick vara tillsammans. Än vad jag lyckades åstadkomma på de tre år som Camaron var hos mig. Dom två fungerade helt enkelt och jag är väldigt glad över att ha fått se ett sådant möte mellan en häst och en människa och över att Camarons sista tid blev så lycklig tack vare Robins närvaro.