När resan blir målet:

I lördags var vi då i väg för första gången jag och Misty. Det blev en ganska impulsivt planerad resa, vilket resulterade i att vi hade en hel del lastning att träna under veckan innan. Med tanke på att det kunde slutat lite hur som helst, så är jag mer än nöjd över lördagen och Misty överträffade verkligen mina förväntningar. Bortsett från den "lilla" detaljen att hemlastningen tog tre timmar (hehe). Men, jag var fullt medveten om att vi inte var helt redo att åka och var därmed helt inställd på att vi skulle kunna få problem med lastningen. Det positiva i det hela var att jag varken hade bråttom, behövde stressa och helt enkelt hade all tid i världen för att lösa situationen. Helgens mål var som sagt att bibehålla lugnet, se det hela som en träning och lösa eventuella situationer på ett sätt som skulle stärka vår relation. Tillslut kom vi ju faktiskt hem och jag fick lite hjälp och nya knep med på köpet.

Det var en väldigt ångande och stressad Misty som klev ut ur transporten, men en liten promenad senare återvände min lugna fina häst, som sedan stod avslappnad och åt hö i sin hage, men något avbrott för att gnägga efter hästarna som gick fram och tillbaka till ridbanan.

Under eftermiddagen var det slutligen våran tur att få lektion och det gick väldigt bra. Jag fick väldigt mycket beröm för allt grundarbete vi gjort och över hur väl och stadigt hon hängde med. Vi fick faktiskt även vissa upp vår arbete även löst (grimskaftet låg överryggen) viket fungerade klockrent i både skritt och trav trots att där var en annan häst på ridbanan. Det fanns ingen tvekan hos Misty om vad som skulle göras och hon var lika fokuserad och lättarbetad som på ridbanan hemma vilket verkligen är fantastiskt när man ser till att det var första gången på "bortaplan". Och vi fick så himla mycket beröm jag och Misty, över vårt arbete, relation och vårt förhållningssätt och inställningen till träningen. Jag vart verkligen helt omtumlad över att ha fått umgås med så mycket trevliga människor en hel dag, som jag dessutom har ett delat intresse med. Kort och gått lördagen var verkligen en toppen dag och jag längtar till nästa gång! Vi får väl se om det blir som fotfolk eller med häst, då jag dock lovade att lastningen skulle fungera nästa gång vi kom dit. ;)

Flickorna Misty och Fanny på bild. 

Efter andra passet i kapson har jag i dag insett att min lilla häst har en relativ hög ridbarhet trots hennes ringa utbildning. Vi kan ställa, svänga, styra och fördela vikten utan större signaler i skritt. Hon är dock fruktansvärt ojämn och har mycket svårare i högervarv och bär helst på vänster bak, så där kommer vi ha mycket att jobba med. Ojämnheten går som tur är även att jobba på i från marken, då jag insett att min fina sits sedan i gymnasiet har passerat sitt bästföredatum och definitivt behöver renoveras. Jag kan därmed inte svära på, att det inte är jag som bidrar till snedheten, alltså är det lättare att hjälpa Misty utan en klump på ryggen från marken där hon också är mer påverkbar och utbildad. Så vi jobbade igenom högervarv en stund tills hon slappnade av och frustade.

Dagens andra framsteg är att hon var tryggare under uppsittningen. Under gårdagen tränade vi just detta moment barbacka för enkelhetens skull och i dag gick det bra även med sadel. Kanske bidrog mina nya ridbyxor till lite extra smidighet, då de varken kasade ner på höften (jag har krympt) eller har någon stel skoning. ;)

Dagens stora skräll är att vi har travat, på riktigt, flera varv i lättridning dessutom som att vi aldrig gjort annat. Något obalanserat stundtals men helt klart godkänt. Hon fick välja lite själv när hon ville sakta av eller börja trava igen vilket hon valde flera gånger. Dessutom fick jag passa på att sitta ner några steg, bara för att konstatera att hennes kortare arbetstrav var fruktansvärt mjuk och följsam att sitta ner i. Som jag undrat och våndas över hur traven skulle vara, men hon är ju bara perfekt min lilla häst!