Vintertider
I Skåne ligger snön tjock med upp till 3 dm och här i Uppsala har vi endast frost, sol och ca 5 minus, haha. Borde det inte vara tvärt om?
Har ialf nyss kommit in efter en lugn tur i det glittrande landskapet och äter saffranspannkakor med egengjord blåbärssylt till lunch. Mums! Ridbanan är nu mer stelfrusen och mina planer på att eventuellt ta ut sadelprovarna ligger därmed på is. Förstår inte att tiden går så fort, nyss var det augusti och jag var stensäker på att vi skulle ha en sadel till vintern. Så vi kunde åka till ridhus och träna. Å andra sidan så växer sadelbudgeten för varje månad, vilket skapar en stor fördel med att vänta.
På lördag är det äntligen SIHS och jag ska åka dit med jobbet och tillhörande elever som avslutning på terminen. Kvälls showen är bokad så jag kommer få se både Lorenzo och Alize'e samt join the cirkus med rashästarna, ska bli spännande och se vad de hittat på i år. Hur som helst ser jag väldigt fram emot lördagen både vad det gäller sällskapet, showen och mässan. Ska dock hålla hårt i slantarna. Håller dock ögonen öppna efter prisvärda säkerhetsvästar då jag behöver en ny. Min vinröda från i fjol har blivit alldeles för stor så jag delar nu västar med stallkompisarna, vilka alla har västar i storlek S, ytterst smickrande och förvånande varje gång, då jag inte riktigt fattat att de passar.
Vårt första monster.
När ängarna tog slut vände vi slutligen hemåt och efter en stund började Misty skygga rejält för en hög med grenar. Det är faktiskt första gången hon skyggar för något "naturligt" och framförallt första gången med en så kraftig reaktion. Så det var bara till att hoppa av och undersöka läskigheterna. Dessvärre hade herr labrador hittat något spännande bakom dessa farliga grenar, så när jag och Misty kom fram kom en svart skepnad skuttandes ut från läskigheterna varpå Misty fick en mindre hjärtattack. I sin flykt undan vålnaden lyckades hon välta matte som krampaktigt höll i tygeländen. Så om det inte var läskigt nog med en vålnad och ett monster så skulle hon behöva uppleva en fallande matte med tillhörande ljudeffekter. Efter några meter stannade hon dock och tittade tillbaka för att upptäcka att det just bara var herr labrador och matte kvar och diverse vålnader försvunna. Vilken tur!
Därefter kunde jag bara kalla på henne så kom hon gåendes med en blick som sa "hjälp" då hon hade tyglarna runt frambenen och en misstänksam blick riktad mot grenarna. (Tack vet jag när frihetsdressyren blir användbar i praktiken.) När hon var från tyglarna gick vi åter fram och studerade grenarna. Vi luktade, rörde, smakade och frustade slutligen och konstaterade att vi därmed lyckats besegra den skrämmande besten och Misty väldigt nöjd med sin insats. Matte satt upp, herr labrador tog täten och vi promenerade lugnt hemåt.
All in!
I går blev en riktig "allt eller inget" tur i skogen. Nämnas bör att jag haft feber hela helgen, vilket kanske förklarar min tillfälliga omdömeslöshet. Först bestämde jag mig nämligen för att rida ut med bett för första gången, vilket jag kanske gjort en gång tidigare. Misty blir super rörig i munnen och verkar ganska besvärad av bettet överlag, så jag har som ni vet låtit bli bettet helt. Men på något sätt måste hon få en chans att vänja sig vid det. Eftersom hon främst skulle hänga efter fullblodet så tänkte jag att det var en bra ide då jag inte häller behöver inverka så mycket i bettet och hon naturligt kan få lära sig förstå dess inverkan. Utmaningen till följd var ju dock att jag inte kunde lita på att men handen varken kunna styra eller bromsa och vi var därmed helt beroende av att kommunicera endast med rösten och sitsen. Vilket kändes lite spännande på sin relativt gröna fyraåring.
Men vi gav oss ut och red en väg jag inte tidigare ridit på och när vi kommit en bit kom vi till en rejäl backe varpå jag fick frågan om vi skulle ta en galopp. Jag kunde faktiskt inte låta bli, så för första gången har jag och min lilla häst nu galopperat i skogen och det var såå härligt! Misty fattade galoppen först lite förvånat och blev ännu mer förvånad när jag bad henne öka några steg senare för att vi skulle orka upp för backen. Men hon hittade inte på några konstigheter utan fattade galoppen på en gång och saktade av igen på ljudsignal. Vid en nästa backe fick vi chans att prova igen och det gick lika bra då. Vi har tränat fattningar kanske tjugo gånger och aldrig har det hänt att hon fattat fel eller plöjt vidare i trav. Härliga häst!
Nu har jag alltså överlevt galopp även utomhus i vår tillfälliga sadel, som faktiskt blev lite bekvämare sedan jag fick hem mina sneda stigbygelplattor jag beställt. Suveräna är dem och jag skulle behövt beställt dem för länge sedan till mina stackars fötter.
Två veckor senare
Hej Allihop!
Jag varigt tillbaka i Uppsala ett tag men har helt enkelt haft fullt upp. Helgen i Skåne var riktigt härlig och det var högst motvilligt jag steg på planet och for uppåt landet igen. Väl tillbaka väntades några dagars intensivt arbete med kursens hemtentamen och sedan har jag faktiskt jobbat en del. Har fått hoppa in lite extra som vikarie på ridskolan, vilket självklart varigt roligt men också lite tufft. Det blir en rejäl kontrast mellan studentlivet och stalljobbs livet som min kropp inte riktigt hänger med på. Så jag försöker passa på och vila emellan för att orka med helt enkelt då det blir mer jobb i veckan.
Misty har fått vila dessa två veckor men i dag kände jag för att rida lite. Jag har ingen riktig ridlust, just nu egentligen, men det hela beror främst på sadelsituationen. På den fronten har det dessutom inte alls gått så som jag tänkt mig, då jag aldrig han ta mig till butiken innan jag åkte ner till Skåne. Dessutom klantade jag till det lite och missade en sadel som var ute på försäljning till både rätt pris och i rätt storlek. Jag är därmed tillbaka på ruta ett igen, då även butikens sadlar som ev kunde passat blivit sålda. Suck.
Vi tog det ganska lugnt och jobbade med lite gymnastiserande övningar i både skritt och trav. Misty var pigg och arbetsvillig och när vi ridit en sund kände jag hur hela hon var på väg att byta takt till galopp längs långsidan. Men när hon inte fick gehör i från mig fortsatte hon snällt med travarbetet. Därefter hade jag inte hjärta att göra henne besviken, då hon frågade så snällt och tydligt visar hur roligt det är med galopp. Så vi har faktiskt galopperat, på långsidorna i den bomlösa sadeln, utan katastrof! Hörn passeringarna var jag dock noga med att de skulle passeras i en balanserad trav, då jag inte tror att sadeln suttit kvar om vi galopperat igenom. Men det här tyder åtminstone att vi kan träna lite fattningar även utan en ordentlig sadel, - perfekt.
Misty den stackaren var helt löddrig när vi var klara, helst vill jag inte klippa henne i vinter då man aldrig vet hur mycket ridning det lär bli tid till samt för att slippa täcke så mycket som möjligt. Nu var det dock 10 grader och solsken samt att kondisen inte är det bästa hos min lilla häst, så vi får nog allt jobba lite på den i stället.
Hon står alltid och hänger vid grinden efter att jag släppt ut henne för att umgås lite extra, i stället för att gå till kompisarna. Då har vi ändå redan stått en bra stund inne i hagen, kliat varandra och myst. <3
