Då jag är superdålig på att hålla saker som ska göras i huvudet har jag gått all in på planeringar denna höst. Nu har jag inte bara ett ställe där jag skriver upp to do's utan tre mobilen, almanackan i köket samt på en planering som sitter framför mitt skrivbord. Ha en almenaka eller att endast skriva i mobilen fungerar inte för mig, då jag troligen skulle slarvat bort almanackan på två röda eller råkat ominstallera mobilen utan att tänka. När jag dessutom kunde få in Mistys planering framför mig så blev det mycket roligare att planera varje vecka ordentligt.

Till både Misty och mig själv använder jag budget "Whitebords"-delux, med andra ord, vanliga laminerade A4 ark som jag skrivit ut i det format som passar mig.

Misty har en två veckors plan, med små kort som fästs med häftmassa och utrymme till att notera dagens skol och arbetstider. Enkel att möblera om det skulle behövas och smart då man får en överblick både framåt och bakåt kring vad vi gjort.

Det var två väldigt trötta och svettiga individer som stod och tittade på varandra i stallgången med vardera fundersamma och frustrerande blickar i går kväll efter första lektionen.

I ridningen med Trixi var det aldrig några problem, vi gjorde det vi kände för och testade oss fram helt utan att bry oss om omvärlden. Men med en unghäst känner jag inte samma utrymme för att testa, med risk för att något ska bli fel. Jag är inte intresserad över att om något år upptäcka och reparera mina egna fel. Därmed har ridningen varigt väldigt sparsam med Misty och jag har funderat mycket om kring varje nytt moment, innan jag har introducerat det. Gårdagens träning blev som jag gissat ridmässigt, precis tvärt om jämfört med hur vi brukar göra. Men samtidigt på ett mjukt och försiktigt sätt med fokus på förståelse för att utbilda och undvika frustration. Jag är inte mycket till ryttare och tillräckligt funtad för att förstå att jag behöver hjälp med ridningen framöver, men från vilket håll? och vem kan man lita på för att det ska bli rätt? och vad är rätt i en värld som är uppbyggd på moderna trender och skrifter från förr, en värd där forskningen hänger på efterkälken och åsikterna är många.

Som Etologi student blir vi ofta utmanade med begrepp, vad är välfärd?, naturligt beteende? och hur ska vi kunna definiera dessa? Det självklara svaret är via forskning och det har hänt mycket inom detta de senaste tjugo åren, dock är svaren fortfarande svårtolkade och fulla med luckor som skapar utrymme för egna tolkningar och frågeställningar. Ser man då till forskning kring ridmässiga uttryck, vad finns forskat på där? Vad är definitionen på stöd, eftergift, kontakt och en sund form? Mig veterligt finns det inte allt för mycket forskat på dessa frågor och inte dess definitioner heller, även om jag kanske inte utnyttjat skolans databas tillräckligt i detta syfte. Det hade varigt bra mycket lättare med "det enda rätta" i sin fulla definition, klarlagt med forskning vad som är en hälsosam ridning och bra kommunikation. Men nu är det inte så det ser ut. 

Min hjärna har därmed gått på högvarv hela dagen, det fanns saker med lektionen som jag uppskattade och andra skapade frågeställningar. Samtidigt är jag nyffiken på att testa, att fortsätta sålänge det inte börjar märka konsekvenser som förhindrar eller rent av förstör mitt eget arbete. Så jag har kanske inte hittat "hem" i denna ridning, men då lyxen med att det kommer en tränare till gården en gång i veckan finns, ser jag det som en möjlighet till kompletering. Så vi testar! Inte varje vecka, och kanske inte ens varranan men kanske men hädanefter det blir stående dressyrträning för mig och Misty.

 

          Nu börjar hon fylla ut täckena i storlek 135 :p

 

Nu har regnet även nåt Uppsala och plötsligt var det dags att byta ut tygskorna mot gummi och jag som haft hela sommaren på mig att laga Mistys regntäcken, men liksom skjutit på det sitter nu i ett berg av textil och nålar. I övrigt har vi lite oflyt just nu, häst kompisarna har varigt halta en tid och mina onsdags lektioner har inklusive i dag blivit inställda 3 gånger. Misty och jag har hunnit få hem ytterligare en sadel som vi provat, men som inte passat och jag är sedan 1,5 vecka dators lös vilket för det lite klurigare att vara student. 

 

I söndags hände dock något som matte tyckte var superbra ;). Då Anna inte får hoppa just nu bestämde hon att jah skulle hoppa så att hon åtminstone fick leka tränare. Det hela slutade dock med att min lila häst lyckas trassla in sig i vårt ändå lila hinder få panik och bocka av matte. Matte som dock inte slog halvt ihjäl sig denna gång fick då äntligen en chans att få sitta upp igen, vilket jag inte kunnat de senaste gångerna. Så min lila häst har slutligen fått lära sig att världen inte går under pga en avramlingar,  man behöver inte få en stress attack utan det är helt normalt att tappa sin matte i bland och när hon hoppat upp fortsätter man som vanligt. -No big deal! 

Mist var ytterst tveksam till en början men slappnade efter en stund av och när vi lyckats ta oss över en bom i trav var jag nöjd med dagens "hopp" och falltekniks lektion. ;) 

Liten häst stod sedan och slocknade helt i stallgången, väldigt trött efter dagens stora lärdom.