Dagen bjöd på en härlig promenad i solen. Anna och labradoren följde med mig och M som sällskap den vanliga rundan bort till "myran" en större glänta i skogen och Tillbaka. Misty fick träna på att hänga med lös, vilket innebär att hon gick med grimskaftet runt halsen i stället för att jag skulle leda henne. I bland gick hon något före och i bland kom hon efter, men kom genast ikapp travandes när jag ropade på henne. Den enda gången jag "tappade" henne för en stund var borta på grannens gårdsplan där hon såg de andra hästarna hemma och plötsligt insåg att hon var ensam häst, varpå hon fick ett lätt stresspåslag och var för ett ögonblick på väg hem själv innan jag återfick hennes fokus. Vägen upp till myran är en otrafikerad grusväg så om jag någon gång skulle råka "tappa" henne hade det inte varigt någon större fara rent trafikmässigt. Men självklart är det bättre om hon är så trygg att hon slipper stresspåslagen och jag tycker nog vi har kommit en bra bit på vägen redan.

Väl hemma på gårdsplanen passade vi på att umgås lite, klia Misty, sola tillsammans samt titta på och studera lite saker på gårdsplanen. Vi tittade och tränade på att ställa upp längst spången till gödselvagnen, då spången även används som uppsittningsbock av de övriga i stallet. Misty ställer ju upp fint intill våran träpall, men självklart ska hon kunna ställa upp vid andra föremål.

Kollade in sopptunnan, både invändigt och utvändigt samt slängde sopor i den. - Spännande tyckte M!

Hittade en bit hösilageplast på väg till hagen, helt sonika plockade jag upp den ena änden och svingade sedan plasten i en stor rörelse över Mistys rygg. För att i samma stund komma på att hon och jag aldrig tränat på flaxande plast.... Hästen stod helt stilla, vände sig mot plasten som landat över ryggen och luktade på den helt obekymrad (matte som förväntade sig en mindre explosion andades ut med en lättad suck). Jag tror jag just konstaterat att jag lyckats bra med den grundliga miljöträningen vi gjorde i höstas.

Stackars rädda häst!

Solen skiner och jisses vilken otrolig effekt det gör med humöret! Här sitter jag och pluggar sedan kl 8, en tid på dygnet som jag annars spenderat i fosterställning i sängen under hela vintern..

Snön ligger förhoppningsvis kvar ett tag till utan att smälta bort, för i så fall ska jag försöka ge mig ut på en skrittrunda PÅ min lilla häst i veckan. Åter igen för att passa på när man fortfarande kan landa mjukt ;). I övrigt har vi börjat komma i gång med ridningen lite igen och tränat på fler travstarter. I går var dock min lilla häst så där spänd, stressad och okontaktbar som bara hon kan och blev till följd av detta superrädd och flydde för en sabeltandad talgoxe (?) som satt i en gran. Jag satt som tur var inte på vid denna flyckt och det fina i fågelsången var att jag åtminstone kunde jobba henne ur denna spända sinnesstämning från marken innan jag satt upp. Vi provade så klart också lite fler travstarter, inte många steg men fortfarande trav :).

När snön smält bort (förhoppningsvis om ett par veckor till) börjar det bli dags att jobba fram galoppen i från marken. Misty är väldigt mycket en travhäst och på ridbanan har hon i princip endast galopperat när hon blivit just rädd. Galoppen är därmed inte ett förstahandsval för henne och då få gånger hon galopperat är det i en spänd och skruttig sådan som jag knappt ens vill kalla gångart. I hagen har jag däremot sett henne göra några riktigt trevliga och avslappnade galopper så hoppet om en trevlig tredje gångart finns! Det svåra är balansen med hur jag ska introducera detta. Taktiken hittills har varit att vänta ut galoppen men känner nu att det börjat bli dags att hjälpa henne hitta den. Men om jag ska göra så, är det en hårfin gräns, uteslutet är ju så klart att jaga runt henne på ridbanan utan vi måste få till lite mer driv i lösarbetet för att i början få till mer fart och förhoppningsvis kulla få henne i galopp. Drömscenariot skulle så klart varigt att hon var så skicklig på att spegla mig så att det skulle räka med att jag fattade galopp. Men som det är nu så blir hon bara rädd om jag skuttar fram och hon förstår inte betydelsen. Så ska vi börja någonstans så är det mer driv som gäller, samt en trygghet i att jag galopperar bredvid. Får jag sedan en galopp i från henne blir det därmed lättare för henne att förknippa min rörelse med det jag önskar att hon ska göra. Så ser planen ut ialf vi får väl se hur det urartar sig.

Hej vänner!
Tiden går så himla fort att jag knappt hinner med diverse vardagliga sysslor, så bloggen har där med hamnat sist på prioriteringslistan.
Vi läser just nu två kurser parallellt, "Djurs fysiologi och funktion" samt "Djurhållning djurhälsa och smittskydd". Dessa ska alltså gå i 50% fart.. men jag vet inte det ja, de känns snarare som hundringar båda två och vi har en hel del parametrar och moment att hålla koll på samt ett relativt fullt veckoschema. När det blir lite för mycket, reagerar tyvärr min kropp med att slå i handbromsen, en reaktion som hänger kvar sedan min tidigare utbrändhet och definitivt inte hjälper mig i situationen. Så i dag har jag spenderat halva dagen med att göra en grundlig veckoplanering i hopp om att få kontroll på situationen.

Över till mina ordinarie rapporter:

- I helgen har vi tolkat, tolkat och tolkat(!) med liten vit ponny och snowracer. Jädrans vad kul det är och liten ponny är dessutom inkörd, så det går utmärkt att styra själv i från racern, med fortsatt bibehållen kontroll. Fullfart genom gnistrande snö i skymningen, behöver jag säga mer?

- Jag har anmält mig till vårterminens nybörjarkurs i Pole Dance(!) och därmed uppfyllt ett av mina nyårslöften. Det ligger ett inlägg om årets mål i utkasten, som väntar på att skrivas färdigt. Men kort sagt så har jag inte mycket motivation till att ex gå på gym, men är man uppväxt med filmer som "Coyote Ugly" och är lite som man är, så tja.. får man hitta andra sätt som involverar träning. ;)

- Jag och Misty har travat! Eller åtminstone gjort fyra travstarter och travat ett par steg varje gång. Tänkte att man får passa på när snön är 3 - 4 dm djup och man landar mjukt om det skulle gå åt pipan. ;) Men det gick faktiskt bra, det ända som blev lite tokigt är att när jag ber henne bromsa genom att säga "Åå" så blir det tvärstopp då det är inlärt som just stanna. haha. Men nu har vi provat i alla fall. :)

    Lite bilder från i dag, då vi även knäppte nya vintriga headerbilden. 

I går kväll följde vi med Anna och fullblodet på promenix som sällskap mörkt, stjärnklart, 2 dm snö och en super pigg unghäst. Hon får gärna gå lite som hon vill när vi är ute så länge jag får gehör när jag ber om hennes fokus. Hon skuttade därmed över diken,(bra med långa ledrep) stannade för att titta på saker för att sedan trava i kapp och gick ofta något före mig. Tanken är att jag vill bibehålla hennes fina framåtbjudning och glädje när vi är ute, i stället för att prompt ha henne till att "gå fot" hela tiden. Hon ska vara oberoende av mig och trygg av sig själv utan att för den sakens skull glömma bort mig. I samband med detta tränade vi på att bli "kvarlämnade" då fullblodet fick trava utom synhåll ett par gånger. Misty bibehöll fokus varje gång utan att stressa upp sig, börja dra eller för den sakens skull tappa energi över att bli av med "draghjälpen" - Duktig häst!

Lika duktig var kanske inte jag, med min obefintliga kondis.. två dm snö körde slut på mig helt. :P Funderade allvarligt ett par gånger på att bara sätta mig ner på rumpan i snön och låta Misty släppa mig hem. xD Detta ska helt klart åtgärdas!

Hej på er!
Jag börjar äntligen piggna till efter sjukdom och dyl, 2015 började då inte på topp men nu är jag "fit for fight" och redo för det nya året! I dag blev det lite lastträning då liten häst gick in hela vägen åtminstone två gånger. Det är dock fortfarande mycket spänningar kvar i hela lastningsmomentet, målet är självklart att hon ska vara lugn och trygg i transporten, det kommer säkert ta tid då hon är allmänt otrygg i instängda miljöer (även stallet). I övrigt så har hon faktiskt börjat landa på riktigt nu, hon får inte lika stora stressanfall och de gånger hon blir stressad är hon fortfarande kontaktbar och relativt enkel att få avslappnad igen. Något jag faktiskt inte reflekterat över förens en klasskompis sa "Hon ser alltid så lugn och harmonisk ut på dina bilder" och ja det stämmer faktiskt hon är mycket lugnare.

Sedan var vi ute på promenix, utforskandes i skogen, följandes smala rådjurstigar eller inga stigar alls. Över bäckar, fallna träd upp för klippor och stora stenar. Hon tar sig verkligen fram överallt utan problem och med en otrolig smidighet, tänk att så småningom få utforska allt i från hennes rygg? Så härligt! Annat var det med Trixi, jag brukar säga "finns det en liten sten på vägen, ja då snubblar hon över den". Vilket faktiskt är en fras stulen i från min kära far. Han, mamma och två vänner var ute och plockade svamp en gång när jag var liten. De letade, letade och letade. Efter att tag skulle pappa ha utbrutit -" Om det finn en ända kantarell i den här skogen, så sitter Åsa (min mamma) på den" Haha, behöver jag äns tala om hur det slutade?

Även jag och Misty hittade något i skogen i dag, nämligen ett älghorn! Ett stenkast in i den närmaste skogen låg det och väntade. Nu ligger det på tork i hallen, ska se om jag kan få bort det gröna så får det bli en fin inredningsdetalj i lägenheten.

Klickade hem en ny kapson i från Taur's mellandags rea i julklapp. Den anlände i går, och i dag hade vi vårt första riktiga groundwork pass. Kapsonen är jag än så länge supernöjd med och den sitter så mycket bättre än min gamla, så nu är det bara en viss häst som ska lära sig dess signaler. När vi jobbar löst vill jag alltid att hon ska söka en lägre form med böjning runt mig och undertramp med inner backben. Detta utför hon väldigt bra men det är skönt att ha en kapson att guida henne med ytterligare. Jag är dock mycket mån om att hon alltid ska komma till ett läge då hon söker formen själv, av förståelse, så att det inte bara blir jag som ständigt placerar henne i en den önskade formen.

Kände mig som en riktig AR människa i dag, vilket var ett bra tag sedan, det var riktigt mysigt att traska runt i skritt och finjustera samt att det passade mig utmärkt då jag ännu inte är frisk. Misty blev kanske inte av med så mycket energi, men hon fick ialf tänka lite.

Några bilder med kapsonen på, kan jag tyvärr inte bjuda på, då jag glömde bort att fotografera helt, men här hänger den ialf fint i sadelkammaren. Som ni ser har den även avtagbara fästen för bett, väldigt fiffigt må jag säga.

Storhästen passar i ponnyns täcken! Jaja, det är bra att de kan komma till användning för Misty hädanefter. Trixis täcken är i storlek 125, eftersom Misty är större var jag bombsäker på att hon skulle behöva ialf storlek 135, likt Camaron. Men tydligen är Cobban mindre (kortare) än jag trodde. På regntäcket har jag dessutom redan hunnit klippa av kryssgjordarna, så dessa får jag vackert sy på igen. haha. Halsdelen var ju dock allt för trång (:p) och kändes överflödig, så den får agera reservbit till kommande reparationer.


                                     Så här glad blir man när "storasyster Trixis" täcken passar!

Inleder då nya året med att vara sjuk, även om jag fortfarande förnekar det i tron om att förkylningen ska vara borta igen vid nästa andetag. Nu återstår ett par dagar av "jullovet" som egentligen inte alls är ett lov, utan är tänkt att vara 100% självstudier. Jag har en del att ta tag i med andra ord, men känner jag mig själv rätt så kommer jag använda min (obefintliga) förkylning till ursäkt för att slippa lyfta bok berget även i dag. :P

Orkade ialf ta mig ut och umgås med Misty en halvtimma i hagen i dag. Ridbanan är nämligen avstängd, då den är harvad för att möjliggöra att den går att använda när det är fruset och snö. Tyvärr har det då varigt plusgrader här ett par dagar, så den skulle i dag endast trampas sönder igen. Mistys ridning ligger därmed på träda så länge men jag har ialf inget emot att träna lite löst i hagen. Det ger ett utmärkt tillfälle för att se hur arbetet fungerar på andra platser än ridbanan och på hur "med mig" hon är. Jag vill ju i framtiden kunna ha med henne lös över allt och då kan det inte bara fungera på ridbanan. I hagen krävs klart även mer av mig. Är jag tillräckligt intressant för att umgås med? eller lockar gräset/ensilagebalen mer än mitt sällskap och godis som man ju faktiskt måste jobba för? Nu råkar jag nog äga en av världens gladaste hästar! Hon verkar aldrig ha en dålig dag och frågar jag om hon vill vara med så svarar hon -"självklart", man bli så himla glad. :)

Efter lite följa john stod vi en stund och övade på två nya små tricks, gapa på ljud kommando och flema på fingervisning. Dessa har jag delvis shejpat fram och delvis fångat upp när hon utfört de själv. Hon är ju himla smart och framförallt duktig på att prova sig fram, tror det blir det fjärde tillfället vi shejpat och i dag har jag då börjat lägga på kommandon. :)

Sen stod vi en bra stund i solen och myste, tog med rycktväskan ut så passade på att borsta av henne den fina lerinpackningen hon så omsorgsfullt skaffat sig. Den kanske inte var lika mysig som intorkad för hon stod och inspekterade mig ordentligt så jag verkligen fick rent på kli-fläckarna!

 

Det är allt lätt att vara efterklok, skulle ju självklart köpt med en bomlös "kudd-sadel" redan från början. ;) Men nu är det åtminstone ordning på torpet igen och vi har en sadel som fungerar fram tills våren då sadelprovaren kan komma ut. De har nämligen en önskan att hästen minst skulle kunna skritta och trava under ryttare för att kunna hjälpa till som bäst. Jag vill ju så gärna ha en snygg allround eller hoppsadel men "Skogsmulle locken" får helt enkelt duga så länge. ;)

För den som nu av en händelse trillat in på bloggen och förfaras över min galna miss matchning av brunt och svart.. Bara lugn. ;) Mina ända vinterridbyxor råkar vara bruna, mitt ända par (alldeles för långa) stigläder svarta, det samma gäller tränsen och tillsammans med de lila gummiplattorna och den urtvättade padden blir det en hisklig syn! Detta ska självfallet åtgärdas, blev då inte ledsen över att jag behöver köpa ett nytt träns ;) men sadelgjorden, den får faktiskt vara svart.

 

Också lite skrittbilder. :) Är ni snälla och ignorerar min sits? :P Hållen på lädren tog slut, min lodrätasits enormt eftersatt samt kryddan på det hela.. säkerhetsvästen! Får jobba på det där!




Duktig surmulle!  -"Vadå redan klara?!" :(  //Misty <3

Suttit i "riktig" sadel i dag.. Det det kändes väldigt tryggt och bekvämt.
Inser att jag börjar bli gammal, då jag börjat oroa mig för att ramla av. ;)
Råkade eventuellt spontanshoppa mig en sadel till precis, (hehe) som däremot, med säkerhet kommer passa cob-ryggen. Tur jag har två andra sadlar att sälja. Två ut = En in! ;) 

Livet med unghäst alltså..

Problem: Det är omöjligt för att stå still i stallgången utan att stressat dansa omkring. Förstår man inte vad man ska göra är det lättare att få en stressattack i stället för att fundera lite till. Det där med att stå och bli verkad.. Varför stå på tre ben när man kan stå på två? Låta matte hålla hålla upp hela skrovet och hoppa omkring som en tok?

Lyxproblem: Ställer upp vid uppsittningspallen redan innan matte själv är uppe på den. Vill inte lämna ridbanan när vi är färdiga. Vill gärna skritta ut från gårdsplanen men vill inte gå hem.. Vill inte gå ut i hagen igen, ställer sig hellre på gårdsplanen och gör egna spontana trick, eller försöker smita in längs en stig i skogen igen...

Hah.. - ja vad ska man säga? Får väl hoppas på att lyxproblemen håller i sig i alla fall. De övriga problemen är något som löser sig med tiden och som vi tränar på lite varje dag. Speciellt bakhovarna skulle jag verkligen behöva ta tag i, då det vore skönt att kunna verka smidigare än vad det gör just nu. Det ska bara göras också.

I övrigt har vi skrittat lite på ridbanan i dag, så gått det går när marken är hård, då snön redan är bort smällt. Misty är ganska sur för att vi inte kan göra travarbete, det är nämligen för hårt, knöligt och ojämnt för det. Så när vi var färdig skrittade tänkte jag att vi skulle köra lite tömmkörning/ häst vid hand eller vad man nu ska kalla det, då jag går bredvid i höjd med manken och hon får gå "först". Ut från gårdsplanen gick det visserligen något vingligt med mycket *fnorkande* men framåt kom vi. När vi däremot vänt borta vid granngården gick det segare och segare ju närmre hem vi kom. Det slutade med att vi inte alls kom hem, utan lattjade omkring hoppandes över diken. Hennes hopptekniken har förbättras avsevärt sedan löshoppningen och nu var det hon själv som föreslog denna praktiska användning av sin nya lärdom. Vilket är positivt, för då är hon väl snart redo för första hubertusjakt! ;)


            Alltså... <3  ...  den där vita överläppen? Hur gullig är inte den då!

 

Kändes lite väl med tre inlägg under söndagen, så här kommer lite bilder i från gårdagens promenix. Jag har en bekännelse... Är något beroende av energi dricka.. Vilket är lätt hänt, efter min gyllene burk på morgonen, blir jag en helt normal person, jag har energi till hela dagens sysslor, har lättare för att koncentrera mig, blir mer kreativ och håller igång min positiva attityd. Utan den där burken är jag istället mitt vanliga orkeslösa och dämpade jag.. Men jaja, det är kanske okej att vara lite seg så här års. Det högst oregelbundna vädret tar mycket energi av min kropp och de långa studiedagarna som vi har just nu är jag inte alls van vid.

Misty har därmed haft flera dagars vila i mellan träningarna (om man nu kan säga att en o-igångsatt treåring har vila) på sistone och så kommer det få vara fram till Januari. Den 23e åker jag dessutom ner till Skåne en vecka för att umgås med vänner och familjen över julen, så M får helt enkelt ta vardagen som den kommer fram tills jag kommer hem igen.

Men i går var vi ialf på en promenix i det mysiga vädret och det härliga med Misty är att hon är så glad och tacksam bara över att få göra något litet. Hon går gärna på promenad, alltid med glatt humör oavsett om vi tar den vanliga rundan på ängen eller letar nya stigar. Dessutom smittar hennes humör av sig rejält och alltid har hon något tokigt för sig som får en att skratta.

          Rätt val av skor? Köra i snö, kan denna Skåning men tydligen inte att klä sig därefter. #dyblötafötter

Känner ni vilket otrolig variation det är på Misty bilderna?  
Jag som trodde Trixi var en dålig posare, men Misty är precis lika dålig om inte värre.
De gångerna hon står stilla tillräckligt länge är när hon tittar bort, därav alla dessa bilder, haha.

Bara för att!, funderar jag på att lägga till ljudkommando på det här, så att hon alltså ställer sig i profil till ordet "pose" haha, inlärning ska vara roligt, heter det ju. ;)

Hej
Ja håller så smått på att arbeta mig upp på Mistys rygg igen, med full säkerhetsmundering. :P När jag bad henne ställa upp vid pallen tidigare i veckan gick hon snällt och ställde upp, men när jag la handen på hennes rygg skakade hon, av spänning antar jag. Efter det har jag ialf varigt uppe ett par gånger igen hon är något mer spänd en tidigare men det är sådant man får räkna med och jag är helt säker på att det går över igen.

Livet med väst är vist inte så jobbigt som jag trodde ändå, även om jag tänker att det endast är "för ett par år" varje gång jag sätter på den. Vi får väl se med den saken, jag kanske vänjer mig och blir klockare med tiden.

På tal om tiden, så jag har så har jag sålt min kapson, med skräckblandad förtjusning.. I mer än sex år har vi hängt i hop jag och kapsonen med en relation byggd på hatkärlek och många minnen. Allt för stor för Trixi men i bra kvalité i övrigt. Egentligen har jag sparat på den i syfte för att den skulle passa bättre på framtida hästar, som Misty. Men hon gillar den inte alls, kedjan är för o konsekvens och signalerna blir röriga över att den inte ligger still. Så fort jag kommit över separationsångesten, över detta materiella ting som inneburit en stor vändpunkt i mitt och Trixis liv, ska jag beställa hem en av modell som jag tror kommer passa Misty mycket bättre. Märkligt att man kan lägga så mycket känslor i ett föremål som man svurit förbannelser över så många gånger...

Äntligen! Fick vi vår grimma i från Hästshopens rea.. bara så där två månader senare..
De skickade nämligen till fel adress först (Skara) och sedan antar jag att den föll i skym undan i deras flytt röra.. men ändå, lite tjurig har jag rätt i att va över detta..

Så nu har vi grimma och grimskaft som matchar dressyrschabraket i samma färg, blackberry vilken går i samma ton som allt annat "plommon lila" jag äger. Dessvärre så hör färgen till höst kollektionen 2013.. så grejerna är nu mer lite svåra att få tag på.

Fin blev hon i alla fall och lite snobbig så klart, då det är första märkesgrimman jag någonsin köpt. ;)

 

Tre dagar gick då jag endast gjorde det som krävdes för Mistys skötsel och sa hej till henne på morgonen. Dag fyra tvingade Anna ut mig i stallet på riktigt och det var som behövdes för att bryta mitt mönster.

Och tur var väl det då min lilla häst under veckan visat att hon "min själ" är en ridhäst! Här sitter jag upp på min treåring efter nästan två veckors vila (och ännu längre sedan jag satt på henne senast) och hon bara traskar i väg lugnt och fint vid första smackningen. Två varv sammanlagt skrittade vi vid första försöket helt själva och i söndags blev det fler varv med både svängar, volter och test av bromsen. Hon började dessutom trava på eget bevåg ett par steg men saktade fint när jag bad henne, då jag visserligen uppskattade försöket men ansåg att det var ett något väl stort steg att gå. ;) Det roliga är att hon är en helt annan häst när jag väl sitter på ryggen, hon känns mognare, tryggare och är elementärt i balans.

Sedan har hon fått löshoppa vid två tillfällen i helgen. Först fick hon titta på när de mer rutinerade hoppgrabbarna på gården hoppade, i hopp om (haha) att hon skulle lära sig något. Hon är nämligen inte väst smidig när det gäller att ta sig över bommar, som jag nämnt tidigare. Efter det fick hon prova att ta sig över markbommar samt kryss och rättuppstående på svindlande 25 cm!  Problemet är att få "travarhästen" att välja galopp vilket inte är det lättaste när föregående gångart är en klar favorit. Men hon lyckades åtminstone ta sig över dessa monster hinder i båda gångarter. Dagen efter höjde vi successivt och slutligen hoppade hon ett rakt på 40 cm och ett kryss på drygt 60 cm. Nu började hon faktiskt hoppa, förvånande nog och för att vara en cob vill jag allt påstå att hon hade en del scoop. ;) (så mycket som en cob nu kan ha, då) Hon hoppade en bra bit över hindren och verkade bli mer bekväm för varje runda, då hon glatt vände och kom över hindren igen utan att vi behövde uppmuntra henne. Jag försökte filma spektaklet men misslyckades tyvärr, kan väl säga som så att jag var glad över att jag inte satt på, då det inte var särskilt vackra språng, hon får allt träna vidare på det där. ;)

 

Hej kära vänner.
Tiden går så fort när dagarna blir kortare. Just nu lever jag med två understimulerade djur.. vilket är lite av en cirkus. Katten har bestämt sig för att det är för kalt för att gå ut.. och hänger endast med ut i fall jag går ut. Men då även jag tycker det är blä att gå ut längre stunder än nödvändigt blir det liksom inte så mycket av det hela. Misty å andra sidan tycker sin hage är pyton, tråkig och liten. Nu håller vi verkligen tummarna för lite tjäle och vinter här på gården, gärna så fort som möjligt. Jag försöker åtminstone aktivera min lilla häst lite om dagen, men är rädd för att den ynka timmen inte riktigt räcker till i det avseendet. Men det är förhoppningsvis bättre än inget. Hon har därmed varigt ganska explosiv på ridbanan det senaste så just nu försöker vi hitta en balans i träningen mellan att få utlopp för energi, tankeverksamhet och konkret träning, där vi försöker behålla en trevlig attityd och fokus. Det går väl lite så där halvbra, och hon flyger gärna ut på en volt i visninstrav, runt,runt,runt,mig och är allmänt okontaktbar. (Y) Har fått "koppla" henne på ridbanan för att ens få en chans till fokus. I övrigt har jag övergett longering på lina helt, då jag inte blir klok på hur jag ska jobba för att inte förstöra lösarbetet. Därmed har vi i stället börjat jobba vid hand, för att lära oss framåt signaler och svänga. Tanken är att jag ska ta tag i min sambo (Anna) som faktiskt är utbildad inom trav och körning för att få hjälp med att tömköra Misty. Nu vet Anna dock inte om denna plan ännu, så jag för väl börja bearbeta henne så hon går med på att hjälpa mig med mitt eldshäst(monster). ;P

Hejsan.

Veckan har varigt fullspäckad med långa skoldagar samt ett grupparbete som bli klart på det. Därav har det inte hänt så mycket här, Misty har faktiskt fått stå ett par dagar, vilket jag haft lite dåligt samvete över då de just nu står i en ganska liten hage. Jag har nämligen fått bekanta mig med uttrycket "upplands" lera, vilket är en lera som påminner om den sorten som vi hade att skulptera i på konstskolan.. Extremt envis och suger fast i både päls, stövlar, täcken och hästskor som Karlssons klister. Dessutom torkar den ut hovarna något så kopiöst vilket inte fullblodet på gården som har typiska fullblodshovar. Så nu står det uppe på en grusad kulle i väntan på lite tjäle.

I torsdags blev det åtminstone lite träning och planen var att även i dag ge mig ut. Skillnaden gentemot videon är väl dock att det hell regnar dagen till ära. Anna var vänlig nog att filma en snutt på hur lösarbetet ser ut just nu. Först är det lite grundträning inför den spanska skritten. Mittdelen är lösarbete i skritt då vi växlar lite positioner (var dock tvungen att hålla mig i ljuset så det blev lite trångt). Sista delen är en snutt i trav, som inte alls var meningen att hamna på film, då jag endast tränat travstarter vid två tillfällen. Detta travarbete bjöd hon där med på helt själv, så jag var väldigt glad att Anna var snabb nog att få upp mobilen och spara detta ögonblick.

Hon börjar bli farligt rolig den där hästen!...
Roligt som i att vi börjat experimentera med olika positioner i lösarbetet, farligt då jag riskerar att fastna i detta och glömmer bort inridningen. ;) Nej riktigt så illa är det kanske inte, men sanningen är att jag tycker arbetet på marken är himla roligt och i de flesta fall roligare än uppsuttet. Tanken är väl dock att Misty och jag ska kunna komma lite längre i ridningen (än jag och tex Trixi gjort) samt även göra annat än främst dressyr, så ridningen lär väl få lite mer plus på kontot så småningom.

Det jag skulle komma till var att vi nu kan skifta mellan formerna; framåt neråt i båda böjningarna (då jag går baklänges), ut på en halv - 3/4 volt (runt mig) samt till att gå bredvid med böjning. Hon har i dag också fått till rundare och finnare svängar vid inkallningarna, i stället för de tvärvändningar hon kastat sig in i tidigare. Hon går enkelt upp i trav vid inkallningen, men själva lösarbetet håller vi i skritt ett bra tag till, då jag vill försäkra mig i att hon förstår. Jag blev himla glad i dag ialf, då detta innebär att vi snart kan börja laborera in mer saker i lösarbetet, som en sundare form och framåt nedåt. Ett stort grundsteg inför framtida lös-dressyr uppsuttet!

Ja, nu äger jag min livs andra hoppsadel, och sammanlagt min tredje sadel totalt.. Lika många hästar som jag ägt med andra ord, fast senast jag ägde två hästar, ägde jag under en lång period ingen sadel alls. Så typiskt mig. :p

Jag hade ingen större förhoppning om att sedeln skulle ligga bra, och ärligt talat vet jag inte om den gör det heller. Det råkade bara var så att jag kom över denna, en av mina favoriter, begagnad till ett bra pris. Passar den så gör den, om inte, så blir den utbytt. Närmaste sadelutprovare finns endast ett par kilometer bort så när vi kommit lite längre anlitar jag henne till hjälp. Så länge har ialf Misty något att bära omkring på och jag något fint att titta på, alla nöjda!

Insåg dessutom att jag faktiskt köpt häst (häst som i = Stor häst (fast liten och kanske något tjock)) när min sadelgjord på hela 110 cm inte passade! :o Den brukar liksom nästan vara för lång för Trixi.... :p