Augusti hoppning


I Augusti Blev det lite löshoppning av Misty och för första gången kunde hon få hoppa lite ordentliga oxrar, med tanke på att vi hade tillgång till just oxerstöd. 

Misty stressar lätt upp om man "jagar" runt henne på banan, eller överlag om man låter henne springa runt själv. Vilket gör att hon inte fokuserar på 
själva uppgiften, i det här fallet hoppningen. Fångar man däremot in henne mellan sprången, belönar henne och ger henne en micro paus så hinner hon varva ner och får en chans att fokusera. 


Får hon bara komma till ro, så blir sprången rätt trevliga med och man ser att hon nu mer tycker det är väldigt skoj att hoppa. Än så länge har hon fått hoppa en meter löst och tillsammans har vi hoppat 70 cm ett par gånger, fortfarande med god marginal. Så det ska bli kul och se nu i vinter hur hoppningen utvecklar sig.







 

Ridläger sommar! II


Vi fortsätter med lite bilder från sommaren, innan vi ger oss på hösten. 

En massa lektioner har vi ridit i sommar. Här är första dressyrpasset utan stigbyglar, matten satt ordentligt och Misty var så nöjd.


Hoppat vår första ordentliga skutt på bana.. 


självklart har vi även hoppat på terrängbanorna! 

Först lite trevande..

Till en mer självsäker, övermodig och väldigt hoppglad häst!


Dessutom har hon provat att vara skrit-voltige häst, först till försökskaninerna,
matte och Jennie och sedan till barnen. 
 


 

Ridläger sommar!


Hej på er!
Så otroligt roligt att logga in och se att statistiken inte är helt tomt, även om uppdateringen i bloggen är det. Det är ju inte så att jag inte haft saker att skriva om, snarare tvärt om. Sommaren har verkligen gått i ett, därefter tog jag ett par veckors "semester" och vips så var även höstterminen på Lindebolet i gång. Men vi får väl börja gå igenom sommarens summering innan vi går vidare till höstens planering.

Misty har verkligen varit otrolig i sommar, hon har gått från klarhet till klarhet och helt varit en idealisk ledarhäst på en nivå som jag inte förväntat mig. Det tog ett par veckor innan hon vande sig vid att gården var full med hästar, över allt och att man inte behövde ha "koll" på alla. Utan att det var helt i sin ordning att vissa gick i väg på annat håll än henne. Därmed var det också lite klurigt att lära sig stå i skötselspiltan, speciellt om en grupp gick ut. Numer har hon dock kommit underfull med konceptet och står nöjt slumrandes i spiltorna.

Inga som helst tveksamheter med att gå först i ledet.  


Genomgång av uteritts regler 

En massa badande har det blivit i sommar, och självklart som jag misstänkte så verkligen älskar hon det! Hon kan stå och plaska i evigheter, eller tills jag är genomvåt upp över midjan, sadel ridskor och chaps är genomblöta. 


Lock ness, nessie eller bäckahäst?   
 
Barbacka är lite mer idealistiskt för bad. 
 
Fantastiska västersjön! 
 
Tror vi tar en paus i summeringen här då klockan springer i väg och jag har sådär en mil staket att fixa i dag.. Med andra ord; Livet på en hästgård!  



Äventyraren

 
I går kunde jag inte bestämma mig för vart vi skulle rida, så jag lät Misty välja varpå hon styrde stegen längs en grusväg vi endast gått på en gång tidigare, då en slutar vid ett hus och man får vända hemåt. Misty skrittade på i sitt vanliga tempo men när vi kom till vändplatsen strax innan huset fick hon i stället syn på en stig, som hon bestämt styrde in på i samma friska tempo och det stundade äventyret var ett faktum. 

Hon är ju lett galen den där hästen, stigen var mer lämpad för bergsgetter än en häst med skor. Vid flera tillfällen funderade jag på om vi inte skulle vända, men innan jag tänkt tanken hade Misty tagit sig fram. Över klippblock, stenrös, rötter, små bäckar, upp för sluttningar och ner för branta backar. Behöver jag nämna att jag var livrädd mer än en gång? Vid ett tillfälle hoppade jag av, då det gick brant nedför och klippblocken liknade ungefär en trappa, jag han dock knappt komma ner själv innan Misty med säkra steg var på väg, totalt orädd. Efter en timme på stigen hittade vi ut på en bekant väg och kunde börja ta oss hemåt med plan mark under hovarna.

Men så imponerad jag är över henne. Hon vill alltid upptäcka nya stigar och tvekar sällan för något utan tar sig verkligen fram överallt. Jag är stensäker på att hon kan gå i trappor och att hon inte ens skulle fundera över att gå på en vippbräda. Dessutom är hon oftast framåt och pigg när vi rider i väg, däremot går det vääldigt långsamt när vi går hemåt, så vida men inte gör en avstickare då kommer bjudningen åter och öronen åker fram.

Att ta mig tid till att andas, leva i nuet och samtidigt ta tillvara på ögonblicken, är något jag verkligen behöver bli bättre på och att Misty kommer kunna lära mig massor om livet är det inga tvivel om.


Trött tjej innan tur. 

                                                                                    Den här katten är inte så dum hon heller! <3 
 

9 reasons why everyone needs a cob


Kände ett starkt behov av att knycka denna lista från, Horse and Hound.  

 

1. There’s something heart-warming about a cob doing dressage — what’s not to love about a big, hairy beast dancing as elegantly as a ballerina? Cobs can be completely ace at dressage, if they want. Cobs can do anything.


2.
 Ditto jumping. Cobs might look like they have four feet so firmly on the ground that they’d have to defy gravity to get over a small cross-pole, but some of them have jumping skills to rival Hello Sanctos.


3.
 With their calm natures (well most of them, most of the time), they’re perfect hunters — a lovely armchair ride for crossing country, soaring over fences. Good times!


4.
 Who doesn’t love a horse in leg warmers? If only hairy legs were so desirable in human beings — it would save a whole load of money on Veet. Mind you, those lovely long feathers do need maintenance, otherwise they can look more like those found on a dead crow than an elegant peacock.


5.
 Cobs are actually the hipsters of the horse world — they can pull off wearing beards and moustaches, not to mention bright colours and funky patterns, in a way that thoroughbreds and other bigger, more elegant, horses just can’t. A thoroughbred in a sheep-patterned fleece rug looks like the Queen in fluffy slippers — just a bit wrong, somehow. A cob can totally style it out.


6.
 Cobs are easy — well, relatively, they’re still equines after all. You can leave them out all year round — they probably won’t even need a rug. No fancy feeds required.


7.
 They might not take you round Badminton, but they’ll sure as hell give you a great ride out round your local bridleways. They’re the original go-to horse.


8.
 They’re so forgiving. With a cob, unlike some of the finer breeds, you never have to worry if you accidentally pile on two stone overnight. (It can totally happen. At Christmas. And at Easter. And on St Patrick’s Day. And lots of other days.) Your cob won’t care. Cobs are hardy — and besides, your cob’s done the exact same thing himself, many times. He sympathises!


9.
 It is said that a good show cob should have ‘the face of a lady and the backside of a cook’. We can all relate to that!
 

Vårens "planer"

 
Flera plusgrader, sol och snön smälter i en faslig fart, härligt och sorgligt på samma gång! 
Det höjs väl knappast några ögonbryn över att ytterligare detta inlägg börjar med en väderleksrapport. Jag gillar verkligen att höra om vädret, speciellt i från alla hemma i Skåne men även från andra delar av landet, så jag utgår liksom från att alla andra är lika intresserade över att höra min rapport. ;)

Jag har försökt fundera ut några mål för mig och Misty att satsa på under detta året, eller främst våren. Men jag har faktiskt inte lyckats fundera ut några. Enligt min mening vill jag säga att hon nu är inriden då vi kan röra oss obegränsat i alla gångarter och kommunikationen mellan oss i ridningen fungerar utmärkt. Galoppen är den gångart som vi inte "haft" så länge, men även med den har det hänt grejer under denna korta perioden. Faktiskt så ser jag till och med skillnad på hennes galopp när hon rör sig i hagen. Den har blivit luftigare och mer uttrycks full nu mer i stället för ett virrvarr av fyra raka ben. Så härnäst är det vidare utbildning som gäller, balansen och fattningarna i galoppen behöver tränas upp och vi behöver öva på övergångarna från trav till skritt eller galopp till trav, som ofta gärna blir slide stops. Sen längtar jag efter att bygga små teknikbanor med bommar, koner och kluriga övningar som jag brukar tvinga på mina små rid elever med ponnyn, typ flytta lite bollar och andra liknande grejer. Vi har lite småsaker att pyssla med jag och Misty och fler trillar antagligen in efter hand, så jag tror att detta blir planen tills vidare.

Så här såg Misty för övrigt ut strax innan jul, men vi får nog träna lite mer på det här med att ställa upp sig. 



 
 

Liten ska få skor.


Måndag eftermiddag och jag sitter här i full färd med att planera veckan mer ingående. Det ska jobbas, pluggas ridas och på torsdag blir det ett kväll på Stockholms nation för att att leva lite "student liv" på riktigt. Pluggveckan består helt av hemstudier och jag antar att jag nämnt ett par hundar gånger att min självdisciplin inte är den bästa, så planeringen måste bli bra.

Mistys veckoplanering känns inte lika noggrann, hon är under i gångsättning och vi har ridit ungefär var annan dag det senaste i olika tempon och miljöer så gått det går. Det som däremot ska prioriteras i veckan är att vi ska träna "skoning" då hovslagaren kommer den 5 Februari. Planen har en tid varigt att sko i vår, då vi vill kunna rida obegränsat. Misty har trots bra hovkvalitet inte alltid fungerar optimalt barfota och speciellt inte när marken blir hård i perioder. Svullnaden bak har ialf inte synts till sedan snön gjorde marken mjuk och fin så även om jag inte fått det bekräftat så misstänker jag ändå att underlaget var en delvis bov till det hela, så vi provar sko tills vidare.

Jag har varigt lite slarvig med Mistys träning vad det gäller att lyfta fötter längre stunder. Dels då hon varigt väldigt osäker med sina bakben och jag därmed gett henne tid till att "växa ur" rädslan. Men också för att det endast är jag som behövt hantera fötterna längre stunder och jag med mitt tålamod kan liksom stå ut med lite brötighet. Nu ska hon ju däremot hanteras av någon annan och då känns det viktigare att prioritera säkerheten både för henne och Hovis så vi behöver träna på att man ska kunna hålla på med hennes hovar längre helt enkelt. Men även att tolerera hammare, ljud och känsla samt att ha hovarna på ett hovstöd. Just på grund av säkerheten blev det dock bestämt att Misty ska sederas oavsett den 5e. En åtgärd som just nu är väldigt kortsiktig och som jag faktiskt inte har några problem med då jag har otrevliga erfarenheter från första gången vi skulle sko Trixi. Det slutade inte bra alls och får jag därmed välja mellan att Misty är "trött" och får uppleva en ny situation eller en situation som kan sluta väldigt farligt, väljer jag gärna det förstnämnda. Med Trixi gick det bra tillslut och jag tror egentligen inte att det kommer bli några större problem med Misty, då hon främst är ovan vid situationen och inte har ett lika stort bagage med dåliga erfarenheter. Men som sagt träna ska vi göra ändå.

En Robin som provar dra av skor och en Trix som äter hö, lös. 


och ett liknande tillfälle. 
 
 
 

Perfect match


Hej på er!
Sitter just nu i "brorsans hus", Skåne och önskar att jag var i början av veckan, och att det inte är hemfärd redan på fredag. Veckan har använts till att storrensa huset från 25 års samlande av leksaker, hästgrejer, kläder och annat. Skönt att veta att man nu mer bara har några få lådor kvar, med materiella barndomsminnen och inte en hel vind. Däremot har jag dock inte kunnat träffa ens en bråkdel av alla vänner och med tanke på hur hösten ser ut kommer det bli svårt att komma ner en längre period snart igen..

Men för att inte deppa i hop helt så finns det ju en liten häst och en katt som väntar på mig i Uppsala. Som några av er säkert sätt han jag testa mitt ombyggda hackamore på Misty innan jag for, vilket verkligen blev en; Perfect match! Det är Trixis gamla hack med snygg-nosgrimman fast mindre skänklar för att passa känsliga Misty bättre. Vi fick en riktigt fin känsla, kontakt, framåt-nedåt sök samtidigt som vi bibehöll alla banala grejer som ställning, böjning, styrning och stopp. Nu är ju direkt inte de sistnämnda grejerna något som handen är ämnat att reglera, utan sakar som jag vill att hästen ska förstå med hjälp av endast sitsen. Men hacket funkade ialf riktigt bra. Kapsonen som jag använt tidigare vid ridning, passade oss däremot inte bra. Dels för att Mistys huvudform gör att tyglarna hamnar i ögonhöjd, vilket distraherar och jag kan inte hålla något stöd i kapsonen de tillfällen hon behöver hjälp, så en ersättare var på sin plats. Kapsonen funkar däremot bättre i från marken, så den blir självklart kvar i träningen som ett komplement till ridningen. Sedan hade jag ju lovat mig själv att ta tag i bett-historien.. Men Misty är så himla rörig i munnen så det kommer ta en del tid att få henne bekväm med bettet och det är så fruktansvärt tråkigt att ta tag i. Så det kan vänta, tycker jag. ;) 


När jag kommer hem igen så är planen att vi ska ge oss ut på fler turer i skogen. För att se om vi kan hitta vår tredje gångart bakom någon mossig sten eller så? -Spännande!

 

Vi ska även inskaffa "rallyremmar" till hacket, (så inte sidostyckena hamnar i ögonen) som så lägligt Hööks just släppt i sitt sortimment. Tummen upp på det!
 

Vindstilla


I samma takt som blåsten som hemsökt Uppsala den senaste tiden blåste bort, (?) blåste även Mistys dåliga självförtroende bort. I dag har hon därmed blåst om kull mig i ren förundran.. Hehe, -Okej nog om blåst. ;)

Vi har alltså ridit helt själva för första gången sedan senaste avramlingen i både skritt och trav. Matte har varigt lite nervös på sistone så jag har gärna velat ha någon som går bredvid eller åtminstone stått på banan. Men i dag var min lilla häst lugnet själv och det kändes så skönt att vara tillbaka på hennes rygg igen.

Fokus i kommande ridning är att åter igen få henne jämnare i sidorna. Hon är fruktansvärt ojämn och hade jag inte vetat att det blev mycket bättre senast vi red kontinuerligt så hade jag ringt hit en equiterapeut genast. Men troligen så är detta något vi kan jobba på själva med mer skolning, en noggrannare matte och frekvent träning.

I dag blev det dessutom invigning av tre nya föremål. Till att börja med så har jag försökt bett träna med Trixis raka bett, något som inte alls uppskattats av M, så i dag fick vi i stället testat ett tre delat, vilket verkade passa fröken mycket bättre. Bettet måste hon däremot vänja sig vid mer innan vi börjar använda det, då det just nu distraherar henne lite väl mycket. Så det får väl bli ett par cykelturer i förd grimma och bett framöver.

Sedan har jag knåpat i hop en kapsondel till vårt träns, det blev helt klart godkänt men nosgrimman jag sytt om kunde verkligen fått vara lite större. Det får bli en jakt på en ersättare så småningom när fingrarna läkt och högen av annat pyssel börjar minska.

Som nummer tre anlände i dag en ny padd till sadeln. Jag har nämligen insätt att jag blir fast med denna bomlösa ett tag framöver och därmed bestämt mig för att göra det bästa av situationen. Vilket innebar en ny padd med bättre avlastning samt en del kommande ändringar i sadelns design överlag.

 

Hip hip hura!


Nu är min lilla tjej 4 år på riktigt! Det ska helt klart firas med lite extra godis och ett gäng bilder från förr här i bloggen. 

Här har vi henne med mamma, Editions Miss Daze endast någon dag gamal hos uppfödare Karin Nelson, som också är ägare till bilderna. Såå liten plutt!   



Alltså, man dör lite! :3

 
 
 



Ett ben hit och ett ben dit!


Det var dags för Mistys 3:e löshoppning, tyckte jag och den här gången kom jag på att jag ägde en bättre kamera än mobilen.

Hon vart ungefär lika uppstressad som tidigare och i vanlig ordning fick vi se en hel del bensprattel, showtrav med hög svansföring men i dag hade hon åtminstone lite mer respekt för bommarna och slängde sig inte bara igenom dem.

Först. trava över markbommar:...



Lite kryss hoppning med hängande ben.. 

Och lite oxerhoppning med hängande ben.. :P Aja, de där frambenen får hon väl upp så småningom och i dag var de väldigt hängandes jämfört med sist. I övrigt var hon lite mer införstådd i uppgiften och sökte sig till hinderna lite mer. 
 

Olycksfågel


Den 6 maj, det är strålande sol och 17 grader ute! och jag sitter inne med influensa.. I kronologisk ordning har den här senaste veckan inneburit avramlingen, magsjuka och nu influensa, toppen, verkligen! Det tråkigaste är dock att vi läser årets roligaste kurs - Djurens utfodring vilket jag nu har missat fyra bra föreläsningar från. Det har varigt ett par månader med väldigt mycket upp och ner nu, så fort jag får ordning på saker och börjar komma i gång så kraschar allt lika fort vilket verkligen tär på krafterna. Jaja det löser väl sig så småningom, det brukar det ialf göra.

Kan bjuda på en kul "historia" i dag åtminstone relaterat till bilden nedan. Fördelen med att bo i skogsmiljö är att det helt klart är lättare att hitta bra klätter-stenar (jämfört med platta Skåne) och fröken M har kommit på att det är väldigt roligt. Hon har däremot noll uppfattning om hur stor hon är samt litar på sin balans lite väl orimligt mycket. Jag vet inte hur många gånger hon nu försökt balansera med alla fyra fötter på dessa stenar och det slutat med att hon ligger på mage över dem i stället pga att fötterna kassat på fyra olika håll. :P Det ser verkligen så dumt, inte särskilt brydd blir hon häller utan trasslar sig ut och är på väg upp på stenen igen innan jag (något nervös) hunnit skratta färdigt. Hon är en livsfara för sig själv den där Left Brain Extrovert hästen.

 

Träningen i lördags


När resan blir målet:

I lördags var vi då i väg för första gången jag och Misty. Det blev en ganska impulsivt planerad resa, vilket resulterade i att vi hade en hel del lastning att träna under veckan innan. Med tanke på att det kunde slutat lite hur som helst, så är jag mer än nöjd över lördagen och Misty överträffade verkligen mina förväntningar. Bortsett från den "lilla" detaljen att hemlastningen tog tre timmar (hehe). Men, jag var fullt medveten om att vi inte var helt redo att åka och var därmed helt inställd på att vi skulle kunna få problem med lastningen. Det positiva i det hela var att jag varken hade bråttom, behövde stressa och helt enkelt hade all tid i världen för att lösa situationen. Helgens mål var som sagt att bibehålla lugnet, se det hela som en träning och lösa eventuella situationer på ett sätt som skulle stärka vår relation. Tillslut kom vi ju faktiskt hem och jag fick lite hjälp och nya knep med på köpet.

Det var en väldigt ångande och stressad Misty som klev ut ur transporten, men en liten promenad senare återvände min lugna fina häst, som sedan stod avslappnad och åt hö i sin hage, men något avbrott för att gnägga efter hästarna som gick fram och tillbaka till ridbanan.

Under eftermiddagen var det slutligen våran tur att få lektion och det gick väldigt bra. Jag fick väldigt mycket beröm för allt grundarbete vi gjort och över hur väl och stadigt hon hängde med. Vi fick faktiskt även vissa upp vår arbete även löst (grimskaftet låg överryggen) viket fungerade klockrent i både skritt och trav trots att där var en annan häst på ridbanan. Det fanns ingen tvekan hos Misty om vad som skulle göras och hon var lika fokuserad och lättarbetad som på ridbanan hemma vilket verkligen är fantastiskt när man ser till att det var första gången på "bortaplan". Och vi fick så himla mycket beröm jag och Misty, över vårt arbete, relation och vårt förhållningssätt och inställningen till träningen. Jag vart verkligen helt omtumlad över att ha fått umgås med så mycket trevliga människor en hel dag, som jag dessutom har ett delat intresse med. Kort och gått lördagen var verkligen en toppen dag och jag längtar till nästa gång! Vi får väl se om det blir som fotfolk eller med häst, då jag dock lovade att lastningen skulle fungera nästa gång vi kom dit. ;)


Flickorna Misty och Fanny på bild. 

 Lånad bild från; Anne källgren, Kyrsta häst 

Tjoohoo


Fullspäckat schema hela veckan, och morgondagen lika så. Men jag får helt klart skylla mig själv, då jag har en förmåga att ta på mig lite mycket projekt i emellanåt. Även om det är ovanligt att det är så här mycket på en gäng.

Jag blir verkligen förvånad om jag på tisdag morgon kliver upp och inser att helgen fortlöpte helt utan, klabb och incidenter. Men jag har åtminstonde bestämt mig för att oavsätt vad som händer så ska jag inte tappa kontrollen över mitt lugn och lösa situationer som de kommer.

Misty går på släppet och vi har tränat en stund varje dag sedan i måndags. Hon är väl inte riktigt alls så lugn som jag vill ha henne och inte jätte redo vad det gäller lastningsbiten för sin första kurs. Men, hehe nu är jag som jag är, så om min impulsivitet till saker nu ställer till framtida lastning, så får jag väl lösa det i efterhand, som tur är ska vi inte så långt utan en knapp halvtimme med släp. Däremot är jag lite orolig då det är en heldagskurs och jag inte har den blekaste om hur hon kommer reagera när vi är borta. Här hemma är hon ju en helt annan häst en det stressade yrvädret som klev ur transporten i augusti. Men jag har ingen aning om hon kommer gå tillbaka till det stadiet på lördag, eller om hon kommer vara någorlunda som "vanligt". Antar att lördagen kommer vara ett ganska rejält facit på hur stark vår relation egentligen är samt hur hon förändrats och blivit mer stresstolerant eller inte av det arbete vi gjort med hennes personliga utveckling.

Hur som helst så tänker jag vara där och stötta henne, om det så kommer sluta med att jag får sitta i hennes box som sällskap i stället för att se på de andra kursdeltagarna. :P Kurs ska vara roligt, lugnt och det är en perfekt miljöträning, så oavsett hur mycket jag får ut av just min lektion så lär hala dagen vara ett ypperligt träningstillfälle.

Söndagen ska jag på teoretisk visningskurs, även om jag aldrig anmält Misty till kommande Visning, då det kändes för tätt inpå, men det kommer fler sådana. Sedan hinner jag springa bort på det sista utav pole-träningen, där det börjar knyta i hop sig mot uppvisning.. Jösses..


 
 

Vi ska på kurs!


Det var ju främst ridningen jag skulle fokusera på nu ett tag framöver. Men så i går fick jag en chans som jag bara inte kunde låta undkomma. Såå, lite i sista minuten råkade jag anmäla mig och Misty till frihetsdressyrskurs, för Therese Granlund i helgen! Jag tror jag väljer att se på det som lite "tröst shopping" under denna hopplösa sadeljakt som hemsöker min hjärna jämt och ständigt. Så, veckoplaneringen fick ändras lite, då jag behöver titta på vart jag och M ligger i Fri-arbetet som är något försummat. Lastträna måste vi med göra. Också har jag en hemtenta tills fredag att skriva klart.. - Jadå, jag har koll på läget...

 

Gårdagen och dagen


Hej på er!
Som ett gäng säkert redan sätt så var jag och Misty på premiär utritt i går. Anna och Fullblodet var med som moraliskt stöd, även om fullblodet i fråga var fjompigare än unghästen han skulle vara stöd till..
Hur som helst så gick det väldigt bra, vi har en bit skogsvägg som börjar borta vid grannen och sommarhagen, som är perfekt nu i börja då vi inte stöter på några "konstigheter". Det är även min och Mistys vanligaste promenad väg så hon känner till den väl och vill vi sedan utöka ridturerna går det två olika rundor i skogen där vi slipper bilar och annan trafik. Jag hoppade upp på ridbanan som vanligt, skrittade något varv och sedan traskade vi i väg. Läskigaste stället på hela gården är mellan stallet och min bil, där hon går varje dag, flera gånger. :P I övrigt fick jag stoppa henne från att smita i väg på egna stigar, gå före fullblodet och äta diverse växtligheten på vägen, haha. Frustade gjorde hon också en del, varpå jag höll på att få en hjärtattack första gången.. Men det var skönt att äntligen få komma ut och torsdagarna lär fortsätta enligt denna plan.

Dagen: Sadlar..alltså man blir ju gråhårig, tror jag får byta utbildning eller vina på lotto. Det fanns verkligen mer än en anledning till mina många sadellösa år, så mycket lättare livet är helt utan sadlar!


Har Misty bild brist, så bjuder på några 2013 bilder på en väldigt snygg Trixi(!) och en 10kg tyngre jag.... 
 


 

Blivande dressyrhäst?


Efter andra passet i kapson har jag i dag insett att min lilla häst har en relativ hög ridbarhet trots hennes ringa utbildning. Vi kan ställa, svänga, styra och fördela vikten utan större signaler i skritt. Hon är dock fruktansvärt ojämn och har mycket svårare i högervarv och bär helst på vänster bak, så där kommer vi ha mycket att jobba med. Ojämnheten går som tur är även att jobba på i från marken, då jag insett att min fina sits sedan i gymnasiet har passerat sitt bästföredatum och definitivt behöver renoveras. Jag kan därmed inte svära på, att det inte är jag som bidrar till snedheten, alltså är det lättare att hjälpa Misty utan en klump på ryggen från marken där hon också är mer påverkbar och utbildad. Så vi jobbade igenom högervarv en stund tills hon slappnade av och frustade.

Dagens andra framsteg är att hon var tryggare under uppsittningen. Under gårdagen tränade vi just detta moment barbacka för enkelhetens skull och i dag gick det bra även med sadel. Kanske bidrog mina nya ridbyxor till lite extra smidighet, då de varken kasade ner på höften (jag har krympt) eller har någon stel skoning. ;)

Dagens stora skräll är att vi har travat, på riktigt, flera varv i lättridning dessutom som att vi aldrig gjort annat. Något obalanserat stundtals men helt klart godkänt. Hon fick välja lite själv när hon ville sakta av eller börja trava igen vilket hon valde flera gånger. Dessutom fick jag passa på att sitta ner några steg, bara för att konstatera att hennes kortare arbetstrav var fruktansvärt mjuk och följsam att sitta ner i. Som jag undrat och våndas över hur traven skulle vara, men hon är ju bara perfekt min lilla häst!

 


 

Att vända sina misstag


Dagens träning höll på att gå riktigt dåligt och ett tag gjorde den även det. Mitt kära hovdjur har varigt mer på två ben än fyra i under senaste veckan och i går var inget undantag, då hon plötsligt exploderade i väg i full galopp med tillhörande luftakrobatik. Hon har heller inte varigt med mig på samma sätt som tidigare då jag kunnat lita på att hon hänger med i vad vi än gör under lösträningen. Nu "tappar" jag henne allt för ofta och hon försvinner iväg i sin egen värld och är svår att få tillbaka i fokus. Det här är något som gnagt i mig rejält, då allt som jag trodde var så självklart plötsligt inte längre var det jag trott. Kanske är det vårkänslor kombinerat med att jag inte är helt i balans själv just nu som ställer till det för oss i kommunikationen. Hade det varigt Trixi hade hon bett mig att skärpa mig eller att "fara och flyga" och "-våga inte komma tillbaka förens du har ordning på din självkännedom" en bestämd och rättvist dom från min klocka ponny. Men nu har jag ju inte möjlighet att ta hjälp av Trixi i dessa lägen och måste därför förstå mitt mentala tillstånd på egen hand, innan det går för långt.

För att återgå till träningen så gick det bra till en början, men efter en stund hade jag helt tappat kontrollen och i stället lyckats stressa upp både mig själv och Misty. Hon var pigg medan jag ville vara noggrann och jobba med finliret, så när hennes energi spreds till mig blev jag frustrerad, i stället för att tacka och ta emot.

Så, jag satte mig ner på huk, uppgiven, en bra stund. Sakta spreds ett lugn över mig och Misty och jag insåg att träning just nu tappat att pedagogik och struktur. Hur ska man kunna reparera en situation där man precis visat hästen hur otroligt dålig man kan kommunalisera och förstå? Jo, genom att börja om, be om ursäkt över sitt misstag och därefter visa att du kan göra rätt. I stället för att motverka energin låt oss använd den, sade jag till min fina häst som gav mig en tvivelaktig blick till svar och gjorde sedan ett försök.

I dag har vi därmed gjort våra fösta kontrollerade galoppfattningar från marken med lina på. Från trav, till galopp, till halt och inkallning med en långa paus. Pausen gav Misty en stund att fundera över vad hon just gjort och efter två försök valde hon redan galoppen efter några meter i trav, flera gånger, med full förståelse i blicken.

Självklart lär man sig av att misslyckas, men glöm inte att du kan påverka och vända dina misstag redan direkt när de inträffar. I stället för att ge upp, sätt dig ner och titta på din häst. Jag lovar dig att du kommer finna de svar du söker.


 

Halvårs resumé


Tänk vad tiden går! Det 16 augusti förra året var det datum då jag åkte och tittade på misty, den 27 samma månad klev hon ur transporten på stallbaken i Uppsala, alltså lite drygt ett halvår sedan.

Om jag försöker analysera halvåret som gått så är jag generellt nöjd med våra framsteg, de två senaste månaderna är jag dock inte så nöjd över, pga alla dessa väderrelaterade uppehåll som vi tvingats ta i ridningen. (känns som att jag bloggar mer om väder än hästar? haha) Men som sagt så är jag nöjd överlag. Självklart kan man ställa sig frågan om vi inte skulle kunnat komma längre i utbildningen under denna period. Vilket så klart hade varigt möjligt. Om jag hade varigt en professionell unghästsutbildare hade jag troligen jobbat med en liknande häst i ca tre månader, varpå den skulle varigt utbildad i alla gångarter efter den tiden. Om man därefter sätter det i perspektiv på att jag och Misty efter ett halvår nyligen börjat med travstarter.

Den stora skillnaden är dock att hästen som efter tre månader går i tre gångarter under ryttare, endast blivit just riden och vardagligt hanterad. Medans jag och Misty har så många andra bitar som jag anser är viktiga för vår framtida relation och vårt framtida arbete som vi jobbat med. Mycket tid har lagts till arbetet med hennes stresspåslag och osäkerhet, frihetsdressyr och trickträning. Relatera sedan detta till vart vi stod för ett halvår sedan då jag knappt fick röra henne.

-Vi har hunnit bli väldigt bra vänner och fått en stabil relation, byggd på förtroende och trygghet. Hon är nu mer helt trygg med att stå själv i stallet.

-Vi har några enstaka problem med att verka, vilket dock mer handlar om att det är tråkigt att stå still, än att hon är rädd nu mer. 

-Hon har gått i från att flyga i luften över minsta lilla oväntade ljud och hastiga rörelse till att endast reagera måttligt eller inte alls.

-Vi har en bra grund i frihetsdressyren med ett varierande arbete som ständigt går framåt

-Vi har börjat nosa på ett gäng trick som spanskskritt, yoga, buga och piruett, samt sejpat fram flemma, gapa, skaka på huvudet och gäspa vilka oftast fungerar på handsignal. Även om vi inte något trick ännu är "färdigt" i sin helhet så tycker jag även detta är en bra början.

Jag har valt att introducera ovanstående punkter i takt med att hon känts mogen. Tanken bakom arbetet är hela tiden att öka hennes repertoar, och livserfarenhet då jag är övertygad om att en mångsidig häst också har lättare för att kontrollera situationer och ta till sig av nya erfarenheter. Jag är väldigt mån om att Misty hela tiden ska känna att hon har kontroll över det arbete vi gör. Och därmed kan vara trygg över att jag inte försöker tvinga henne till att göra något hon inte vågar. Det ska vara kul att jobba i hop och alla hennes egna påhitt och försök ska belönas rikligt just för att hon ska få känna sig delaktig i det vi gör. Jag vill utbilda en häst som kommer på egna initiativ, är kreativ och känner sig trygg i med själv och mig som arbetspartner. Jag har fått äran att lära känna en helt underbar individ och jag är otroligt mån om att det ska bli rätt i från början. Så om det nu tar lite längre tid, så spelar det ingen roll. Vi har inget 4-års championat att kvala till utan vi har hela livet på oss och vi passar gärna på och njuter av varandras sällskap under tiden!

 



Bättre sent än aldrig


Så landade äntligen Mistys pass här och hon är därmed Welsh Cob på "Riktigt" registrerad och allt. Som ni ser fick jag tillåtelse att göra den lilla ändringen i namnet från Miss Day Lee till att hon nu heter endast Miss Lee. Om det var "Rätt eller fel" att ändra i namnet, kan man ju ha olika åsikter om, men det kändes rätt. Sen får jag väl hoppas på att den eviga skrönan om att; otur drabbar den som byter en hästs namn, kan ha överseende med denna lilla justering. :)



 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0