9 reasons why everyone needs a cob


Kände ett starkt behov av att knycka denna lista från, Horse and Hound.  

 

1. There’s something heart-warming about a cob doing dressage — what’s not to love about a big, hairy beast dancing as elegantly as a ballerina? Cobs can be completely ace at dressage, if they want. Cobs can do anything.


2.
 Ditto jumping. Cobs might look like they have four feet so firmly on the ground that they’d have to defy gravity to get over a small cross-pole, but some of them have jumping skills to rival Hello Sanctos.


3.
 With their calm natures (well most of them, most of the time), they’re perfect hunters — a lovely armchair ride for crossing country, soaring over fences. Good times!


4.
 Who doesn’t love a horse in leg warmers? If only hairy legs were so desirable in human beings — it would save a whole load of money on Veet. Mind you, those lovely long feathers do need maintenance, otherwise they can look more like those found on a dead crow than an elegant peacock.


5.
 Cobs are actually the hipsters of the horse world — they can pull off wearing beards and moustaches, not to mention bright colours and funky patterns, in a way that thoroughbreds and other bigger, more elegant, horses just can’t. A thoroughbred in a sheep-patterned fleece rug looks like the Queen in fluffy slippers — just a bit wrong, somehow. A cob can totally style it out.


6.
 Cobs are easy — well, relatively, they’re still equines after all. You can leave them out all year round — they probably won’t even need a rug. No fancy feeds required.


7.
 They might not take you round Badminton, but they’ll sure as hell give you a great ride out round your local bridleways. They’re the original go-to horse.


8.
 They’re so forgiving. With a cob, unlike some of the finer breeds, you never have to worry if you accidentally pile on two stone overnight. (It can totally happen. At Christmas. And at Easter. And on St Patrick’s Day. And lots of other days.) Your cob won’t care. Cobs are hardy — and besides, your cob’s done the exact same thing himself, many times. He sympathises!


9.
 It is said that a good show cob should have ‘the face of a lady and the backside of a cook’. We can all relate to that!
 

Nästan jackpott!

 

Det närmar sig, men vi är inte riktigt där!

Skulle egentligen hämtat en helt annan sadel en den jag fick med mig. Men den tilltänkta hade en halvtimme innan jag klev in i butiken börjat sin färd mot Skåne, vilken otur! Kanske kommer den tillbaka i början på nästa vecka och då har jag första tjing på att få prova den. Den jag i stället fick med, var butikens bredaste, en Morris och Nolan 17 tum i sitsen och 33 i bom (ca 110grader). Såå nära! Men det fattas ytterligare några garder för att vi inte ska bli i bakvikt. Tur var kanske det, då den både vart för dyr, i fel färg och jag blev helt förälskad... Men vad är väl en bal på slottet? Det är bara till att leta vidare. Dessutom visade det sig att en av medryttarna hade en sadel av intressant modell, hemma, som samla damm. Den skall provas och sedan har jag ytterligare några ess i rockärmen!

 

 
 
 


 
 
 
 

Hip hip hura!


Nu är min lilla tjej 4 år på riktigt! Det ska helt klart firas med lite extra godis och ett gäng bilder från förr här i bloggen. 

Här har vi henne med mamma, Editions Miss Daze endast någon dag gamal hos uppfödare Karin Nelson, som också är ägare till bilderna. Såå liten plutt!   



Alltså, man dör lite! :3

 
 
 



Tenta och tradera

 

Phuu.. Det har varigt en fullspäckad tenta vecka med blötoväder.. behöver jag säga mer? Men nu är den över och jag hoppas på åtminstone en gnutta sol i helgen, då jag planerat att fotografera exteriörs bilder på Misty och förhoppningsvis kunna filma en snutt, även om tövädret tyvärr utesluter att använda ridbanan.

I övrigt har jag fyndat på tradera. (den hästägande studentens bästa vän) Nämligen en kavaj, tävlings kavaj... Något tidigt, ja vist, men jag kunde inte låta bli då den passar så väl till min fina Welsh.

Ur tradition på Welsh visningar och under de Engelska ridklasserna är nämligen hästens utrustning samt ryttarens utseende och klädsel mycket viktig. Bland annat ska ryttaren bära kavaj, vita eller ljust beigea ridbyxor i traditionell och klassisk engelsk look.

Så jag kunde inte låta bli när jag hittad denna brunrutiga Jackson kavajen för en ynka 100 lapp. Snacka om fynd! Hästen ska förresten bära ett träns med platt engelsk nosgrimma, så där har ni svaret på mitt val av träns. Några "samlar föremål" till sen kan jag kallas för en tvättäckta Welsh-människa. :) 

 
 

Utställing, Welsh Cob

 

Ja, de som känner mig vet ju att jag tjatat om min Welsh ett tag, läst på om rasen och t,om skrivit ett projektarbete 2012 med rubriken "En guide för den avelsintresserade Welsh-ägaren - En sammanfattning kring welshponnyns avelsbestämmelser och organisation i Sverige". Ja ni förstår? Totalt nördig..

Nu har jag ju min Welsh och det känns ganska självklart att jag vill göra sådant som hör till rasten, åka på utställning och delta i en "Engelsk ridklass" som det heter. Efter lite letande har jag hittat två utställningar i Uppsala omnejd som skulle kunna passa, samt en "visningskurs" som lät intressant. Eventuellt vill jag även visa Misty för kvalitetsboken, vilket är en samlingsbok för hästar som anses vara av god rasstandard och har erhållit 40 poäng vid en utställning. Men jag får se om jag vågar, då ston över tre år endast får ett försök på sig för att bli inskrivna. Mistys mamma -Editions Miss Daze, fick som treåring, 37 p på sin premiering medans hennes pappa -Fjordglimt sir Thomson, erhöll 41 p vid sin inskrivning. Skulle hon inte bli inskriven så är det så klart inte hela världen, men vill jag i framtiden avla lite mer, (än exempelvis en avkomma till mig själv) är det ju roligt om hon är av önskad typ. Men som sagt, vi får se hur det blir. Jag behöver diskutera detta med en något mer kunnig, och annars kan man ju alltid åka på uppvisning för att det är roligt och se det som en bra miljöträning.

När man visar Welsh Cob ston, ska de helst bära en av dessa vita grimmor som ni ser på bild nedan. Halshugg mig inte nu Welsh-vänner, men jag råkar tycka att de är riktigt fula.. Dom är svåra att få tag på i Sverige och med brittiska mått (som jag inte förstår) kan de vara svåra att beställa med tanke på passformen. Däremot är de ju inte särskilt svåra i sin konstruktion, så just nu lutar det åt att göra en egen i en design som står lite mittemellan bilderna nertill. Då kan jag måtta efter Misty direkt och anpassa grimmans tjocklek efter hennes nätta huvud. Helst ska de även visas med en man som är klippt och max en decimeter lång.. Nu kommer jag ju vägra sätta en sax i Mistys man. Så jag får lite så där lite rebelliskt, smyga in med en uppflätad häst under visningen och hoppas på en snäll dommare, som borde vara förnufftig nog att värdesätta att jag åtminstone anländer i "rätt" grimma, trots att en lädergrimma faktiskt skulle vara tusen gånger snyggare och mer "rätt" enligt mig. ;) 

 
 

RSS 2.0