Motivationen är verkligen i botten, speciellt vad det gäller studier. Och är det något jag inte borde klaga på så är det min utbildning! Så som jag kämpat och längtat för att komma hit, också har jag mage att gnälla över att jag måste plugga? Blir man aldrig nöjd?

Jag är visserligen en person som aldrig blir nöjd.. med någon ting. Främst med min egen tillvaro, min energi nivå och mina prestationer som verkligen ligger på botten. Suck. Dessutom så har jag ett extremt "framtidstänk"

-"I framtiden blir allt bra, i framtiden är jag piggare, bättre och en riktig super horse women.."

 

Vad hände med att leva i nuet och vara glad för det man har? Varför fick inte jag den egenskapen tilldelad när jag föddes? Just nu låter jag som en förvirrad och oambitiös tonårskille (eller äldre för den delen) i huvudet. -" Tänk att bara få vinna några miljoner på lotto och sedan få göra vad man vill i livets tillvaro" Att jag är så fräck med att klandra främst killar för en sådan fras, är av erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig hört någon av kvinnligt kön att yttra den frasen. Men nu är jag lite där. Just nu känner jag bara för att hoppa av skolan, köpa mig en unghäst, gård på varmare breddgrader och bara njuta av livet.

 

*Kärleksfull-suck!*

 

 

Gud vad skönt det är att få gnälla av sig lite i bland, tycker ni inte? Även om man inte har något nämnvärt att klaga på. För detta inlägg klandrar jag helt någon typ av vinterdeposition. Om drygt 20 minuter kommer världens bästa tjejer hit. Det nalkas vin, skratt, klagosånger och trevligheter hela kvällen! Det kallar jag livs njutning!

Julen bara for förbi och snart är det ett helt nytt år också. Det känns som att det var igår jag skrev det senaste inlägget här, men det har ju faktiskt gått mer än en vecka. Jag har i alla fall hunnit vara lite i stallet och träffat både Trix och "medisarna". Innan jul tog jag mig t,om ett ridpass! Mina förväntningar var inte höga alls med tanke på att det var några månader sedan vi dressyrade på riktigt, men min kära ponny förvånade mig med råge. Jag hade hängt på halsringen mest i tanke på att vi skulle vara ringrostiga men någon användning för den hade jag då inte. Hon hade en väldigt fin form med tanke på hur länge hon gått utan att få jobba, en härlig positiv attityd och en otrolig lyhördhet, allt jag frågade om fick jag igenom. Det var en riktig glädjekick och extra trevligt var att jag fick rida i min sydda sadelpad igen. ;)

Något helt nytt på agendan är att jag bestämt mig för att bli kompis med klickern, på riktigt! Egentligen har jag någon typ av "gammaldags" inställning på att klickern är ett modernt påfund och att en klicker användare aldrig kan imponera på mig ur träningssynpunkt. Då jag någonstans längst in i hjärnan tycker att det inte är det tillräckligt "naturliga" sättet att träna främst hästar på. haha har ni hört så töntigt jag är? Men ja, vissa saker är inpräntade och än så länge är jag mer fascinerad av de människor som har en bra hästkontakt utan klicker än med. Men hur som helst så skulle det göra gått i min och Trixis relation att få in lite klicker tänk i vardagen. Jag tror på att hon kommer att få en ny glädje och energi tillförd främst om jag släpper lite på mina extrema krav jag har på min stackars ponny. Jag vill så mycket mer än henne, utvecklas och hitta på nytt. Men det tenderar att väga över för mycket på krav-vågskålen för hennes del och då har jag ju egentligen tappat grundsyftet med träningen helt. Så nu gör jag en hårdsatsning på att göra så lite som möjligt med klickerns hjälp. Och förhoppningsvis får jag en ponny som är något mer öppen för förändringar och nytänk själv. Och faktum är, att jag redan efter tre korta tillfällen har märkt en förändring i hennes uppsyn, vilket är helt fantastiskt. :D

 

Eftersom jag nu har ångan uppe så drar vi till med ett blogginlägg till! Man ska ju smida medans järnet är varmt.. och nu ska jag sluta med ordvitsarna för i dag.

Ja eftersom Trixan kommer att bo i Skåne fram till nästa höst, så kommer klart denna blogg bli ännu fattigare på hästiga träningsinlägg och bilder. Så vad bloggen egentligen kommer att innehålla i framtiden och i vilken mängd är svår att säga. Tanken har ju hela tiden varigt att rapportera kring hur det är att gå på etologi och djurskyddsprogramet och det får jag klart plats med i massor nu. Dessvärre så har vi oftast fotograferings förbud på de få studiebesök vi är på och annars så är det ju främst ett teoretisk program. Men vi får se vad jag kan lyckas åstadkomma helt enkelt.

I övrigt lär här väl dyka upp lite pyssel, DIY och sömnads projekt då jag måste ha något som terapiarbete när studiebergets skugga hotar sig över mig.

Tänkte att vi kan börja redan nu, med lite julpynt och stilleben. Bilderna är dock varken väl fotograferade eller redigerade.. redigeringsprogrammet har gått i strejk och jag har inte lyckats muta tillbaka det...

 

 

Snacka om att terminen har gått fort!

I morgon avslutar vi arbetet på plats med att redovisa om våra etologiska studier vi utfört i kursen "etologi 1". Därefter har vi två inlämningar som ska in innan januari. Ett projektarbete i grupp (min grupp skriver om slaktkyckling) som ingår i både "etologi 1" och "djurskydd välfärd och etik" kursen. I sistnämnda kurs har vi då det andra arbetet vilket är en praktikrapport i från praktiken vi hade vecka 46. Dessförinnan har vi även läst kursen "evolutionsbiologi" som även den slutade med en projektarbetes-inlämning.. *Phuu..*
Behöver jag nämna att jag redan nu är trött på arbeten? Det är liksom det jag sysslat med de senaste två åren.. att skriva arbeten, haha. Nej. Tack vet jag tentor! Eller det vågar jag säga nu i alla fall. Vi får se hur kaxig jag är när de väl kommer.

Jag kan klart nämna något kort kring min praktik. Den veckan spenderade jag nämligen på min gamla gymnasieskola, som jag för övrigt inte satt min fot på sedan jag tog studenten för 4,5 år sedan. Kravet med praktiken var däremot att den skulle spenderas bland husdjur (alltså lantbruksdjur). Där med hade jag en väldigt trevlig vecka med kossorna på skolan. Med kossorna menar jag självklart - Djuren kossorna och inte personalen på skolan.. (Förtydligar lite då många som läser denna blogg är införstådd i de erfarenheter jag och min gamla gymnasieklass har med del av lärarna på avdelningen, Häst på denna skola.) ( Men nu är vi ju vuxna, och ventilerar inte våra åsikter om folk som inte är på plats och kan försvara sig. Eller? ) Men hur som helst så är det en gammal historia och jag upplevde även hästpersonalen som mycket trevliga den veckan, både gamla som nya. Personalen i kostallet då? Snacka om underbara människor! Spendera dagarna med att diskutera världens alla svårigheter och dess möjliga lösningar och dessutom vara omringad av fantastiskt trevliga djur. Det kunde liksom inte bli bättre och jag är väldigt tacksam över att jag fick ha min praktik på skolan.

Sedan har vi även hittat på kuligheter på skolan! Här är det vinnande bidraget i SSK, SUG's pepparkaks tävling. 
Självklart var jag en av desa vinnare, som ställt upp med min lägenhet som byggarbetsplats och spritsat hela skiten. Nästan tre fulla dagar jobbade vi, ett härligt gäng på sju EoD'are!  

 

Ja som ni ser så hamnade en del av Trixans annons även här i bloggen. Då många hopplösa annonssidor endast accepterar ett begränsat antal tecken. Trams liksom, vill jag skriva en roman om min häst så kan jag väl få det. :P Så jag beslutade att länka hit från annonserna istället.

Men vet ni vad?
Jag kunde ta bort annonserna redan efter en halvtimme ute på "cyberspace". Inte för att jag blev totalt nerbombad av svar, utan för att den första som hörde av sig var perfekt för ändamålet!

Det var nämligen Pinglans gamla "stor matte" som hörde av sig och frågade om hennes dotter som är runt 10 års åldern fick ta sig an Trixi. Dottern i fråga har dessutom redan ridit ut ett par gånger på Trix och de båda är väl orienterade i stallet. Framförallt så är de fantastiskt trevliga människor och det här var verkligen en bättre lösning än jag någonsin vågat hoppas på när jag la ut annonsen. Dessutom ville de börja på än gång och det tror jag även Trixi uppskattar.

Att ansöka om en medryttare till Trix var ett beslut som är helt grundat på hennes behov. Hon är nu mer "frisk förklarad" men då jag endast har Skara som studie ort knappt ett halvår till kändes det inte rättvist att utsätta henne för en flytt just nu. Speciellt inte då hon eventuellt hade behövt flytta till Skåne över sommaren för att sedan flytta till Uppsala... Det är en resa jag gärna besparar henne.

Men i morgon far jag hem till Skåne igen och har drygt 20 dagar "ledighet" jag kan spendera med Trixi, familjen och vänner!