Jag borde väl inte alls hålla på med det här just nu..
Det tog ett tag att erkänna det för sig själv, men det är oerhört sant.
Det är helt rätt tid men ändå fel. Jag är helt slut, utpumpad, skoltrött..
Jag hör inte till dem som är väl anpassade till skolmiljön. Det har jag aldrig varigt.

Det som är rätt är dock miljön. Ett miljöombyte har jag länge behövt. Men jag skulle också behöva en tid för mig själv. Jag längtar åter igen efter en tid till att få uttrycka sig själv, växa och utvecklas som person. Jag tänker tillbaka på mitt sabbatsår och mitt år på Konstlinjen. All kraft den tiden gav mig.

Förra läsårets tempo tog helt enkelt musten ur mig..

Att det sedan finns änu fler skäl till att detta är rätt tid, gör det hela bara förvirrande.

Jag längtar verkligen tills jag kan återförenas med min kära Trix. Hennes närvaro tillhör den bästa av världar nä det gäller att rensa och sortera sina tankar. De finns de som får agera psykologer till sina hästar. Medans våran relation är ömsesidig. Det går varken att ljuga eller låtsas när man är med henne. Hon hävdar och kräver att jag ska veta min plats och att jag ska tro på mig själv.
En sådan fantastisk vän!

 

 

Nu har vi ialf hunnit landa något och jag tänkte bjuda på ett par bilder i från lägenheten, med något bättre kvalite än de på facebook. Shira är nu på plats i hemmet och verkar faktiskt trivas. Jag har gjort lite anpassningar specielt för henne. Men mer om det tar jag i ett annat inlägg. 

Det är något svårt att ställa om hjärnan dock, den her lite gran fastnat i flyttläge och det är svårt att få den att fokusera på studier istället för inredning just nu. :P Men så är det väl när man är nykär! 

Just nu är jag häst lös. Ett mycket märkligt tillstånd som kommer att bestå en tid framöver. Ja, som ni vet var min önskan att flytta upp Trixi till Skara så fort som möjligt. Men på grund av en extra flytt så har tidsperspektivet blivit lite längre. Till råga på allt så har min kära vän fått en fångkänning. Ett tillstånd som hon aldrig upplevt under våran tid. Som tur är, är Trixi en häst som faktiskt säger till direkt när något inte står rätt till. Sedan är det klart upp till människorna runt om kring att förstå hennes budskap.

Vad jag förstått så började med att hon markerade att hon inte ville gå ut i hagen med gräs. Därefter hade hon dessvärre hamnat i gräshagen ändå, vilket ledde till ömma fötter, ett stött rörelsemönster och stelhet. Min kära stallägare hörde då av sig, berättade om läget och tog dessutom av henne skorna för att se till hovarna. Trixi har som tur är inte några som helst förändringar i bärranden, vilket talar för sig att någon direkt fång inte blommat upp helt. Hon vart sedan bättre ett par dagar och släpptes ut på gräs i någon timma och genast visade hon fångsymptom igen.

Orsaken är lite svår att sätta fingret på. Men mina tankar har att göra med sommarens vistelse på en mark med mycket magrare bete. Det är välkänt att betet på Oppegård är oörhört frodligt och trots att vi var väldigt försiktiga ett par veckor med gräset när vi kom hem igen, så kan det vara denna förändringen som nu kommit i kap henne något. Av erferenhet så vet jag att hon är väldigt känslig. Efter de tre månaderna vi bodde på Gotland så var hon också känslig och i obalans på en del punkter. Vilket dock syntes mest på hovkvaliten och hennes eksem.

Nu är ialf Trixi komenderad in i den rejält nerbetade hagen tills hennes kropp har fått ordning på sig själv igen. Samt till att gräsets växtlighet avtagit. Hur lång tid detta kommer ta, vet vi så klart inte. Men jag vill inte riskera att flytta henne till ett helt annorlunda bete i Skara när hon inte är i balans. Jag vet ialf att hon är i goda händer nere hos mina fantastiska vänner.

Sedan saknar jag henne väldigt mycket förstås. I helgen och vid de andra tillfällena jag hälsat på henne har hon mött mig med en brummande gnäggning och t,om, stått ut med en stunds kramade, haha.

Men så ser det ut i tiden och hennes hälsa sätts så klart som första prioritet.

 

 

Hej på er.
Just nu lever jag åter igen i ett flyttkaos.. I helgen fick jag nämligen tillträde till en lägenhet vilket så klart medföljer med en hel del fixande. Underbart är det visserligen men det faktum att jag tidigare inte ägde några vardagsrums möbler skapade en hel del extra jobb. Student inkomsten ger ju knappast något utrymme till att shoppa loss på nya möbler ;). Så det var bara till att ta slipmaskinen i ena vänstra handen, hammaren i högra och en pensel mellan tårna och gå loss på kvarglömda möbler hemma hos min mor.

Just nu väntar jag även på att mitt internet ska anlända till lägenheten och på att jag ska få ordning på allt. Till helgen ska jag ialf ner till Skåne igen för att ta helg och samtidigt ta med mig Shira upp. Därefter är det bara Trixan flytt kvar. Trixi tas omhand av min bästa Yvve och min stallägare just nu, men jag har fått rapporterat till mig att hon varigt väldigt stel.. riktigt stel. Oron börjar så klart komma krypande vilket är ännu en anledning till att åka till Skåne i helgen.

I övrigt är det inget större fel på mitt välbefinnade, förutom att jag inte hunnit landa i Skara över huvud taget. Däremot har jag redan hunnit spendera en kväll i R&C ridhus då Rebecca hade träning för sitt Team horsevision. Jag var visserligen ensam med att trotsa kylan som fotfolk men det var allt lika inspirerande för det.