Första träningen.
Efter en stund började hon faktiskt söka sig neråt förr att rulla sig, började gräva gropar och vika in benen. Hon vågade aldrig lägga sig helt men gick en gång ner på framknäna och stod och gnuggade halsen i gruset. Jag höll på att dö av skratt. Första passet står denna lilla häst i kompliment, ett trick som jag kämpat med Trixi för att ens försöka få till. Nu gjorde hon ju detta helt på egen vilja vilket definitivt är ett bra tecken inför framtiden. När hon var stressad innan vi gick in i stallet stod hon dessutom på bakbenen samt viftade högt med ena frambenet i gången, så jo hon blir nog en bra trickhäst så småningom. ;)
Men det första steget nu är att få in lugnet vi hade efter en stund på banan i vardagsaktiviteterna, då hon nästan var tillbaka på ruta ett när hästkompisarna kom hem igen. Det tog lite längre tid innan hon blev så stressad så att hon blev blockerad men vi kom ändå tillbaka flera steg ganska fort.
Men det känns väldigt skönt och lovande efter i dag. Vi hade det himla mysigt på ridbanan och jag tvivlar inte på att hon kommer bli en riktigt go och trygg kompis i framtiden.
En tyvärr suddig bild i från första morgonen.
Hon har anlänt!
I dag klockan tre kom hon hit min nya vän, vackrare än jag mindes att hon var även om jag tittat på bilderna av henne flera gånger om dagen. Hon fick stå inne med grabbarna ett par timmar för att bekanta sig, men där i mellan vart jag tvungen att prova tränset och bettet på henne mest för att se vilka storlekar som kan tänkas passa. Hon var inte öron skygg men när remmarna kommer framför ögonen och ska över ansiktet över lag så är det lite lebbigt, klappa går däremot bra så med lite träning och godis ska det säkert bli bra. Hon fick även komma ut och promenera några varv på ridbanan, hon vart ganska stressad och hoppade högt av varje ljud runt om kring henne. Jag lät henne hållas då det bara var tänkt att hon skulle få röra lite på sig efter den långa transporten.
Hoppsläppet senare på kvällen var en tråkig historia. Hästarna sprang rakt ut så långt bort de kunde ifrån alla nervösa hästägare, nosade några gånger på varandra och ställde sig sedan för att äta. ;) Så det var bara för oss att pusta ut. Jag ser dem dessutom ifrån mitt fönster, åtminstone där de går nu och det känns skönt att kunna ha lite extra koll på läget.
Miss Lee
Kortfakta:
Miss Lee, kallad Misty
Sto, född 2011
Welsh Cob på 152 cm mkh
e; Fjordglimt Sir Thomson och u; Editions Miss Daze.
Hos mig sedan Augusti 2014
Inriden sommarsäsong/ höst 2015
Miss Lee eller Misty som hon kallas till vardags är av rasen Welsh Cob, en ras där mankhöjden inte har någon maxgräns, vilket gör att de kan vara både häst och ponny, men har en viss ponny karaktär i sitt temperament. Welsh Coben är en frisk och mångsidig allroundhäst som alltid vill vara med om det händer något och framförallt är de väldigt vackra (jag inte alls partisk).
Mistys inridning:
Misty flyttade till mig den den 17 augusti 2014 som stressad, insutten treåring utan särskilt mycket erfarenhet. Vi tog därför utbildningen i hennes takt, fokuserade den första tiden på förtroende samt relation och startade inridningen först i mitten på våren 2015. Hon är inriden av mig och utbildningen kommer ske på samma vis fast med handräckning av tränare och duktiga bekanta. Misty är min drömhäst på alla sätt och vis, så förhoppningsvis kommer vi ha en hel livstid med härliga äventyr tillsammans.
Vilken inriktning har vi?
Misty är då min egen första köpta storhäst. Tanken är att vi ska göra precis vad vi känner för tillsammans som frihetsdressyr, hoppning, hubertusjakt, långritter, dressyr, tornerspel, trickträning, WE, utställningar och Engelska ridklasser, ja allt vi kan tyckas är roligt helt enkelt!
Historien om unghästköpet:
Jag hade inte planerat att köpa unghäst när det begav sig, däremot hade jag drömt om en ung Welsh cob i flera år och till historien hör att jag under ett halvår klickat in på Mistys försäljningsannons nästan dagligen, suckandes, drömmandes. För att göra en ganska lång historia kort, så förändrades min situation vilket möjliggjorde att jag kunde äga två hästar samtidigt (Då Trixi var i livet). Det var inget snack om saken om vilken häst jag skulle åka och titta på. Jag hade också bestämt att om jag inte passade i hop med hästen i fråga, skulle inte köpa någon unghäst alls, utan vänta ett par år till.
När jag slutligen träffade henne, så var jag såld med en gång. Jag hade min kära vän H med, som hjälp och opartiskt stöd. Det var även hon som ställde alla bra frågor till ägaren och kände igenom Misty (sådan som hör till vid hästköp). Medans jag stod som förstenad och försökte saligt klappa denna häst som stressat steppade omkring i stallgången. Jag hade en gnutta ångest med att jag troligen skulle ta mig vatten över huvudet med denna häst. Men samtidigt var jag ganska säker på att under allt det under allt stressade yttre borde finnas en tryggare individ. Jag hade väl i princip bestämt mig vid första stunden. Vi, eller tja, H (jag stod ju som sagt och drömde) konstaterade att hon var "lätt mutad" med godis vilket klar är en bra egenskap för en framtida trickhäst, väldigt påhittig av sig själv och hade en bra förståelse för vad H ville att hon skulle göra, exempelvis sträcka ut ett bakben mm. Innan jag riktigt förstod vad som hände satt jag sedan där i bilen på väg i från min drömhäst med ett snabbt handskrivet försäljningskontrakt. Jag har inte ångrat mig en sekund där efter!
Miss Day Lee
Heter hon, min nya vän! Vad hon ska kallas för är än ett mysterium men nästan helt säkert är att hon kommer flytta med mig till Uppsala i nästa vecka. Ett preliminärt kontrakt är skrivet och i går gick hon igenom besiktningen med bravur om än en anteckning lydande "Nervig" (som få) och veterinärens fråga om jag visste vad jag gav mig in på. ;) För sådan är hon, min nya vän nerverna sitter utanpå min i övrigt är hon vacker som solnedgången en varm sommarkväll.
Hon är en treårig Welsh Cob sto på 152 cm över havet och är ialf sutten på ett par gånger i vintras. Mörkfux med en stor vit stjärn. För er som är insatta så är hon e: Fjordglimt Ser Thomson och u: Editions Miss Daze.
Med andra ord så uppfyller jag två drömmar samtidigt. Den första att skaffa unghäst vilket jag velat i ett antal år nu och den andra att äga en Welsh Cob, vilket mina bekanta vet att jag snöat in på för länge sedan. ;)
Trixi då? Vad händer med henne? - Jo planen var ju hela tiden att min lilla ponny skulle flytta upp med mig, fram tills för några veckor sedan, då jag fick ett erbjudande i från hennes nya vänner. När flytten uteblev till Skara för hennes del i höstas lärde hon ju i stället känna några underbara nya vänner som tagit hand om henne sedan dess. Att se dem ha så roligt tillsammans och se hur glad min kära ponny är i deras närvaro, det värmer i mitt hjärta. För hon blir ompysslad, myst med och älskad på det där sättet som bara unga hästtjejer han. De fullkomligt överöser henne med kärlek och hon är så nöjd med tillvaron. De erbjöd sig alltså att ta hand om henne under dessa två kommande studie år och efter en liten omtanke kändes det inte mer än rätt. Trixi och jag har uppnått en massa saker tillsammans, och vår relation kommer bestå. Men samtidigt så vill jag vidare och är ju något stor. Det känns helt rätt att låta Trixi få prägla nya hästtjejer efter ett sunt och gott förhållande sätt till hästar. Och det kan väl knappast finnas någon bättre lämpad eller bättre läromästare än min kära Trixi!
Beridet bågskytte
Det bästa av två världar! Efter ett år med min lilla pilbåge kom jag på att jag måste prova i från hästryggen innan flytten. Ett kort filmklipp finns på Instagram (@Misskulla). Det var otroligt roligt, både jag och Trixi var eld och lågor efter spektaklet. Hon är så fantastisk min lilla häst, en lite uppmuntran så föll hon i galopp, spände bågen, pilen sköt i väg följt av ett "wohoo" i från mig och ett glatt bocksprång i från Trix vid första träffen.. Kvalitetstid som bara den!
Summer feeling
Sommaren på Lindebolet
Hej alla tappra själar! :D
För er som inte haft en aning om vad jag sysslat med i sommar så ska jag berätta det nu. Jag har för andra sommarn i rad varigt stallansvarig under Lindebolarnas rid- och musikförenings ridläger. Lägren slutade egentligen förra söndagen men där emellan har jag och Robin varigt på semester samt att jag har passat på att fylla 24 år ung.
Det har varigt ett par väldigt bra, varma och roliga lägerveckor med full rulle non stop.Vilket jag tänkte presentera med ett gäng bilder som jag lånat i från Lindebolsbloggen. Där fotograferna verkligen lyckats fånga mina bästa sidor. ;) På bloggen hittar ni även fler bilder. om ni vill se vad de härliga lägerdeltagarna hittat på. :)
Många kilometer har det blivigt till fots både vid utritter och körningar med häst och vagn...
och kan vi möjligen få snooza?... en timme till?
Kan man göra sig bättre på bild än jag? ;) Mycket tveksamt!
Men jösses vad härligt det varigt! Jag har skrattat, ridit, pysslat, mockat, badat, lekt, svettats och skrattat lite tillsammands med underbara ungar, kollegor, vänner och hästar!
Nämde jag härliga hästar?
Eller den idylliska miljön?
