Måste bara visa pannbandet jag knåpade ihop till Trixis f.d medryttare i julklapp, som ett litet tack för all hjälp och allt stöd jag fått under denna tid. C och tjejerna fick behålla Trixis pärlpannband som minne, men jag kände att även C's fina häst Ollie behövde ett eget då han tillhör teamet. Så jag inspekterade C's färger av schabrak i skåpet när jag senast var nere och bestämde mig för dessa härligt ljust turkosa pärlor då schabraken gick i blått och grönt.

Det blev fruktansvärt snyggt om jag får säga det själ, färgen är verkligen fängslande!

 

               Med matchande nyckelring

  

 

2009-12-17

Önskar jag, Misty, Shira och Trixi (från sin stjärna) till alla er härliga okända läsare och goa vänner! Hoppas er jul blir härlig och glöm inte andas, ta det lugnt och njuta av tiden!

Jag flyger ner till Skåne tidigt i morgon bitti och anländer till Uppsala igen den 29:e, så bloggen tar julledigt förutom något enstaka tidsinstält fram tills nästa år. Misty blir omhändertagen av våra härliga hyresvärdar under tiden och Shira kommer bo hos vår granne som praktiskt nog driver ett djurpensionat i liten skala. Kommer sakna mina båda väldigt mycket! Men det är bara för en knapp väcka och begge kommer få allt de behöver och lite till!

Det gör bara så ont i mattehjärtat utan dem! <3

 

 

Det är allt lätt att vara efterklok, skulle ju självklart köpt med en bomlös "kudd-sadel" redan från början. ;) Men nu är det åtminstone ordning på torpet igen och vi har en sadel som fungerar fram tills våren då sadelprovaren kan komma ut. De har nämligen en önskan att hästen minst skulle kunna skritta och trava under ryttare för att kunna hjälpa till som bäst. Jag vill ju så gärna ha en snygg allround eller hoppsadel men "Skogsmulle locken" får helt enkelt duga så länge. ;)

För den som nu av en händelse trillat in på bloggen och förfaras över min galna miss matchning av brunt och svart.. Bara lugn. ;) Mina ända vinterridbyxor råkar vara bruna, mitt ända par (alldeles för långa) stigläder svarta, det samma gäller tränsen och tillsammans med de lila gummiplattorna och den urtvättade padden blir det en hisklig syn! Detta ska självfallet åtgärdas, blev då inte ledsen över att jag behöver köpa ett nytt träns ;) men sadelgjorden, den får faktiskt vara svart.

 

Också lite skrittbilder. :) Är ni snälla och ignorerar min sits? :P Hållen på lädren tog slut, min lodrätasits enormt eftersatt samt kryddan på det hela.. säkerhetsvästen! Får jobba på det där!




Duktig surmulle!  -"Vadå redan klara?!" :(  //Misty <3

Suttit i "riktig" sadel i dag.. Det det kändes väldigt tryggt och bekvämt.
Inser att jag börjar bli gammal, då jag börjat oroa mig för att ramla av. ;)
Råkade eventuellt spontanshoppa mig en sadel till precis, (hehe) som däremot, med säkerhet kommer passa cob-ryggen. Tur jag har två andra sadlar att sälja. Två ut = En in! ;) 

Livet med unghäst alltså..

Problem: Det är omöjligt för att stå still i stallgången utan att stressat dansa omkring. Förstår man inte vad man ska göra är det lättare att få en stressattack i stället för att fundera lite till. Det där med att stå och bli verkad.. Varför stå på tre ben när man kan stå på två? Låta matte hålla hålla upp hela skrovet och hoppa omkring som en tok?

Lyxproblem: Ställer upp vid uppsittningspallen redan innan matte själv är uppe på den. Vill inte lämna ridbanan när vi är färdiga. Vill gärna skritta ut från gårdsplanen men vill inte gå hem.. Vill inte gå ut i hagen igen, ställer sig hellre på gårdsplanen och gör egna spontana trick, eller försöker smita in längs en stig i skogen igen...

Hah.. - ja vad ska man säga? Får väl hoppas på att lyxproblemen håller i sig i alla fall. De övriga problemen är något som löser sig med tiden och som vi tränar på lite varje dag. Speciellt bakhovarna skulle jag verkligen behöva ta tag i, då det vore skönt att kunna verka smidigare än vad det gör just nu. Det ska bara göras också.

I övrigt har vi skrittat lite på ridbanan i dag, så gått det går när marken är hård, då snön redan är bort smällt. Misty är ganska sur för att vi inte kan göra travarbete, det är nämligen för hårt, knöligt och ojämnt för det. Så när vi var färdig skrittade tänkte jag att vi skulle köra lite tömmkörning/ häst vid hand eller vad man nu ska kalla det, då jag går bredvid i höjd med manken och hon får gå "först". Ut från gårdsplanen gick det visserligen något vingligt med mycket *fnorkande* men framåt kom vi. När vi däremot vänt borta vid granngården gick det segare och segare ju närmre hem vi kom. Det slutade med att vi inte alls kom hem, utan lattjade omkring hoppandes över diken. Hennes hopptekniken har förbättras avsevärt sedan löshoppningen och nu var det hon själv som föreslog denna praktiska användning av sin nya lärdom. Vilket är positivt, för då är hon väl snart redo för första hubertusjakt! ;)


            Alltså... <3  ...  den där vita överläppen? Hur gullig är inte den då!

 

Kändes lite väl med tre inlägg under söndagen, så här kommer lite bilder i från gårdagens promenix. Jag har en bekännelse... Är något beroende av energi dricka.. Vilket är lätt hänt, efter min gyllene burk på morgonen, blir jag en helt normal person, jag har energi till hela dagens sysslor, har lättare för att koncentrera mig, blir mer kreativ och håller igång min positiva attityd. Utan den där burken är jag istället mitt vanliga orkeslösa och dämpade jag.. Men jaja, det är kanske okej att vara lite seg så här års. Det högst oregelbundna vädret tar mycket energi av min kropp och de långa studiedagarna som vi har just nu är jag inte alls van vid.

Misty har därmed haft flera dagars vila i mellan träningarna (om man nu kan säga att en o-igångsatt treåring har vila) på sistone och så kommer det få vara fram till Januari. Den 23e åker jag dessutom ner till Skåne en vecka för att umgås med vänner och familjen över julen, så M får helt enkelt ta vardagen som den kommer fram tills jag kommer hem igen.

Men i går var vi ialf på en promenix i det mysiga vädret och det härliga med Misty är att hon är så glad och tacksam bara över att få göra något litet. Hon går gärna på promenad, alltid med glatt humör oavsett om vi tar den vanliga rundan på ängen eller letar nya stigar. Dessutom smittar hennes humör av sig rejält och alltid har hon något tokigt för sig som får en att skratta.

          Rätt val av skor? Köra i snö, kan denna Skåning men tydligen inte att klä sig därefter. #dyblötafötter

Hej på er. 

Jag sitter under ett berg av studieuppgifter denna söndag då höstens intensiva kurser har resulterat i en del inlämningar av grupparbeten som nu behöver kompletteras. Dessutom har jag mer att ta tag i sedan "Trixi veckan" då jag var i Skåne och missade en hel del av den praktiska statestik kursen. Kursen vi läser nu är "Genetik och avelsarbete" Vilket är super intressant, men tyvärr komprimerad och placerad även över jul detta läs år. Vi förväntas därmed att göra en hel del hemuppgifter även under SLU annars rekommenderande jullov. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet, ta sig i kragen och försöka kämpa vidare. 

På tal om kursen, så fick jag iden om att räkna ut Mistys inavelsgrad (om hon nu hade en sådan) för att veta till eventuell framtida partner. Vi hade under dagen fått räkna på detta i ett exempel där djuret i fråga hade föräldrar med en gemensam anfader i ledet, en relativt enkel uppgift med hjälp av en formel. Men när jag började titta på Mistys Stam, kände jag direkt att jag taggigt mig vatten över huvudet.. Samtidigt som jag fick en helt annan förståelse och inblick i hur aveln egentligen ser ut.

Avel är ett ständigt återkommande ämne inom programmet och ofta har vi diskussioner om avelns alla sjukdomar och negativa konsekvenser för våra djurs välfärd. Men jag tror aldrig jag greppat hur det verkligen ser ut. Förrän nu! När jag tittat på Mistys stam. Om min lilla hästs bakgrund ser ut så här, och hon tillhör ändå en frisk ras utan i nuläget några uppmärksamma avelsrelaterade sjukdomar.. Hur ser då inte alla dessa sönderavlade hundrasers stam ut?

Nu är jag medveten om att detta ser väldigt plottrigt ut och dessutom är suddigt då jag fottat med mobilen. Men det är inte själva namnen ni behöver se utan färgerna. Ner till ser ni Mistys mammas härstamning, Editions Miss Daze och upptill hennes far, Fjordglimt Sir Thomson. Färgen blå t.ex representerar en specifik hingst som ni ser återkommer på fyra olika platser i leden. En "röd" hingst återkommer på fem olika platser och så här fortsätter det.

Ännu har jag bara antecknat sex fulla led bakåt, men ännu mer spännande blir det när man går längre bak till led tio-tolv. Bland annat hittade jag följande om den mörklila hingsten:

Jag tog med mitt levande exempel till föreläsningen i fredags, klassen reaktion var presis som min egen (ganska chockade) och enligt föreläsaren skulle detta inte vara så enklt att räkna på för hand. Däremot skulle hon ta reda på ett program som kunde göra det åt mig. Såå, jag återkommer med den där kvoten ;) Sen gäller det "bara" att i framtiden att göra det samma men eventuella partners, haha...

Hur reagerar ni på detta? 

Tänkte lägga ut detta även här, om någon Skåning av händelse läser i bloggen och på är på jakt efter följande:

NH-stick/carrot stick från Naturhästen:
Sticken är ca 120 cm lång, stringen är kapad på ett snyggt sätt till ca 130 cm. Inte mycket använd, men finns några repor. (säljes då jag har för många sticks).

Nypris 325 :-
Mitt pris 150:- 
Hämtas i Ängelholmskommun (skickas ej ) 

Claridge House syntetsadel. (Trixis sadel)
Extra vid, 17 tum, rak rygg med plats för hög manke. Hängt i uppvärmd sadelkammare, använd men i fint skick.
(produktbild, kan ev be någon skånebo fotografera den vid behov.)

Nypris 1800:-
Mitt pris 600:-
Hämtas i Ängelholmskommun (Skickas ej)

Känner ni vilket otrolig variation det är på Misty bilderna?  
Jag som trodde Trixi var en dålig posare, men Misty är precis lika dålig om inte värre.
De gångerna hon står stilla tillräckligt länge är när hon tittar bort, därav alla dessa bilder, haha.

Bara för att!, funderar jag på att lägga till ljudkommando på det här, så att hon alltså ställer sig i profil till ordet "pose" haha, inlärning ska vara roligt, heter det ju. ;)

Hej
Ja håller så smått på att arbeta mig upp på Mistys rygg igen, med full säkerhetsmundering. :P När jag bad henne ställa upp vid pallen tidigare i veckan gick hon snällt och ställde upp, men när jag la handen på hennes rygg skakade hon, av spänning antar jag. Efter det har jag ialf varigt uppe ett par gånger igen hon är något mer spänd en tidigare men det är sådant man får räkna med och jag är helt säker på att det går över igen.

Livet med väst är vist inte så jobbigt som jag trodde ändå, även om jag tänker att det endast är "för ett par år" varje gång jag sätter på den. Vi får väl se med den saken, jag kanske vänjer mig och blir klockare med tiden.

På tal om tiden, så jag har så har jag sålt min kapson, med skräckblandad förtjusning.. I mer än sex år har vi hängt i hop jag och kapsonen med en relation byggd på hatkärlek och många minnen. Allt för stor för Trixi men i bra kvalité i övrigt. Egentligen har jag sparat på den i syfte för att den skulle passa bättre på framtida hästar, som Misty. Men hon gillar den inte alls, kedjan är för o konsekvens och signalerna blir röriga över att den inte ligger still. Så fort jag kommit över separationsångesten, över detta materiella ting som inneburit en stor vändpunkt i mitt och Trixis liv, ska jag beställa hem en av modell som jag tror kommer passa Misty mycket bättre. Märkligt att man kan lägga så mycket känslor i ett föremål som man svurit förbannelser över så många gånger...