Varierande vecka
Veckan har varigt en sån där (ovanlig vecka) men långa dagar studier. Så här kommer främst ett litet samlingsinlägg. Det har blivit en del promenader i skogen och som nedan ute på fältet. Men även några pass på ridbanan både med och utan sällskap. Jag var lite motsträvig till att träna på bannan själv igen efter att det gått så himla bra med sällskap, i tron om att vi skulle behöva gå bakåt flera steg, vilket i sin tur skulle göra mig frustrerad. Men det blev faktiskt inte så illa som jag trodde. Vist vi fick gå bakåt något steg men inte alls så många som jag trott. Självklart så går träningen något bättre med sällskap och vi har lättare för att gå vidare och börja med nya saker. Vilket jag inte alls aktade mig för i veckans första pass själva. Så jag råkade förstöra longeringen lite gnom att be om ”bara en liten sak till” vilket gav henne ett onödigt stresspåslag. Det var bara till att lägga ner longeringen för den dagen och prova igen en annan. Dagen efter med sällskap var vi dock på samma nivå som innan jag tabbade mig och i dag när vi var själva gick det riktigt bra.
I övrigt så har jag börjat introducera Yogan för henne, dels då hon är lite osäker om sina bakfötter men främst för min egen skull då jag inte känner mig så bekväm vid den positionen. Mede yogan så lär sig hästen väldigt snabbt att associera bakbenslyft med något bra och den får även ett ypperligt tillfälle att våga befinna sig i en position som kanske inte är allt för gynnsam vid en eventuell rovdjursattack, men ändå är relativt lätt att fly ifrån.
Jag har även börjat släppa henne på visa övningar. Alltså att knytta tyglar av ledrepet så hon får hänga med utan att jag behöver hålla i henne som grund lösarbete. Hon hänger på bra och följer gärna med mig vart jag än går eller springer. Det viktiga för mig är dock hennes val av kontroll som medföljer av att hon faktiskt kan lämna arbetet. Detta främst när vi jobbar med pallen. Självklart kan jag med hjälp av repet leda henne till att targeta min hand och stå på rätt plats, men jag vill att hon ska göra det själv. Skulle hon dessutom tröttna, eller smyga undan när det blir lite läskigt så får hon självklart göra det, då det hjälper mig att veta när hon känner sig trygg. Med val, så menar jag även hur hon reagerar när hon har gått i väg. Det är väldigt sällan jag behöver gå och hämta henne, utan det kan räcka att jag pratar med henne så väljer hon att komma tillbaka. Det samma gäller när något är otäckt och hon spänner sig. Hur väljer hon att reagera? I början fick jag plocka på hennes uppmärksamhet, be henne att sänka huvudet med hjälp av grimman och fokusera på mig för att slappna av. När hon blir spänd nu, vänder hon själv ner huvudet till mig och slappnar av. Detta ser jag som ett stort tecken på mognad, När hästarna själva på så här vis börjar applicera det man lärt dem för att ta kontroll över sin situation, ser jag som ett stort tecken på mognad och det! Värmer i matte hjärtat.
I dag åkte hjälmen på! Tanken var att se om jag kunde komma upp och som längst kom jag med att stå med ett ben över hennes rygg, ynka cm från att sitta på henne. Men då det var väldigt mycket rörelse i omgivningen denna fredagseftermiddag, samt att jag själv började utveckla någon typ av adrenalin, spänd förväntning. Valde jag att avbrytta efter att jag kunde lyfta över benet på både höger och vänster sida. Vi gav oss i stället ut på fältet. Vi lyckades travhoppa över en av stockarna lugnt och sansat joggade vi vissa sträckor och tog avbrott för att titta på rådjur i skymningen. Det är något med den rundan som bara får en att slappna av, andas och njuta av tillvaron tillsammans.
(Livet med en samsung = något suddiga bilder)
Oturs ponnyn….
Trixi har fått fångkänning i år igen…
Det är inte värre en känningarna förra året men de är där. Det är ju så svårt i dessa tider, hösten närmar sig men ännu har det inte blivit frost i Skåne. Troligen så är hon Insulinkänslig och på grund av temperatur skillnaderna mellan natt och dag. Men hon har ju verkligen otur, stackarn. Varken eksem eller fång är sjukdomar som är lätta att hitta lösningar till och forskningen når inte hela vägen fram.
Men oerhört klok är min kära ponny! Där står hon och det börjar ömma i hovarna och vad gör hon? –Jo lägger sig ner, slutar äta och inväntar hjälp… Matte hjärtat svämmar över av stolthet! När sedan extra matte hade kommit ut hade hon rest sig upp och följt med in i stallet redan bättre till mods av att få lite medlidande. Fina, fina häst! Redan dagen efter var hon lite piggare och det har fortsatt gå framåt, långsamt men framåt. <3
Småttingveckor!
I går samt lite i dag avslutades två veckor av insparksaktiviteter för alla nya på Ultuna campus. Nämligen de så kallade ”småtting veckorna” vilka innebär en massa roliga aktiviteter med sina nya klasskamrater.
Eftersom vi är nya på Ultuna men inte så nya, fick vi i stället en liten invignings ceremoni den 30:e augusti. Även denna var så klart väldigt trevlig och uppskattad men i jämfört med alla upptåg under småtting veckorna, var det ingenting. ;P Jag tror att flertalet i klassen under någon stund, trånat och önskat att vi åter igen var småttingar! De har verkligen fått göra så himla roliga saker och jag uppmuntrar verkligen alla blivande SLU studenter till att vara med på insparken. Som parantes får dessutom passa på att säga att jag inte sätt en enda student dricka. Vilket var för mig förvånande, då jag haft fördommar kring att insparker bara är fylleslag. Men alla har väl haft så kul att de glömt bort drickat antar jag ;).
Så i går var det alltså avslutnings sittningen ”Småttingmiddagen”. En sittning är alltså en festlighet, som ofta har en klädkod och som innebär god mat, sånger, dricka, dans, pub och trevligt sällskap. Har man däremot precis köpt häst så har man kanske inte råd att gå på allt och jag var därför inte med på själva sittningen. Men då Anna var där och jag lovat att ändå hämta henne fick jag klockan tio ett infall och åkte i väg på ”eftersläppet” vilket är precis som det låter, ett insläpp för andra att delta i dansen efter middagen. Så efter att ha hoppat i festklädder och bil inom en halvtimme kom jag lägligt fram till Ultunas stora invignings avslut, som jag inte kommer tala om vad den innebär, men det var ialf kul för oss andra att se. ;) Därefter var det klackarna i taken fram till klockan 4 och efter någon extra runda, nattliga äventyr och några varv runt stan vilse var vi slutligen i säng halv 6…. Jag är en sån där som vanligtvis förvandlas till ett monster dagen efter i fall jag är uppe längre än till klockan 12. Så ni kan ju gissa vilket trevligt sambo sällskap jag varigt i dag. ;)
Tack alla på ULS för denna trevliga kväll och två veckor av upplevelser!
Snart uppe
Publicerar torsdagens träning denna dag. I går var vi på en promenad i skogen och i dag har faktiskt träningen utebliven helt för första gången sedan hon kom, då storstädning av lägenhet och plugg tog över dagen.
I dag fick vi sällskap av ingen mindre än Anna själv, uppflugen på gårdsägarnas fina fullblod i paddocken vilket var väldigt trevligt. Misty var helt klart nöjd med den konstellationen och hade bättre fokus på mig och det vi skulle göra än någonsin. I longeringen kunde vi börja testa på lite trav och därmed börja inlärningen för travkommandot.
Vid pall arbetet har vi gjort väldigt stora framsteg. Från att tycka det var skit läskigt när jag gick upp på första steget på pallen ställer hon nu upp relativt enkelt och snabbt samt att jag även får stå ”högst” upp. Tanken var först att klicka in ryggens rätta placering, men då även klickern har varigt läskig, speciellt när hon varigt ensam. Så orkade jag helt enkelt inte börja om med den nu när hon kommit underfull med att hon inte behöver hoppa till varje gång jag säger ”Bra” (eller något annat) och har kopplat ordet till att hon gör rätt. Att berömma ryggplaceringen gick faktiskt också bort tillsvidare. I stället fick det bli min knutna hand som mul-target där hon helt enkelt går fram och förbi pallen och stannar när mulen når handen (och ryggen är framför mig). Sedan blir hon klappad över hela ryggen, halsen, mankammen, rumpan samt får vända sig och ta godis av mig när jag sträcker mig över hennes rygg allt nu utan problem med sällskap i paddocken. Dessutom ifrån det ”högsta steget” på pallen.
Det återstår att se hur nästa träning utan sällskap resulterar i. Min hypotes är att vi då åter ligger några steg bak i utvecklingen. Men man vet ju aldrig med den här donnan.
Som det kan gå!
Kom och tänka på följande fb inlägg tidigare i dag och log stort inombords då det nämligen var just Mistys annons jag syftade på den gången. Annonsen hade legat ute några månader och jag hade klickat in på den otaliga gånger, varje gång med en olycklig drömmande suck..
Ponny-Hästen
I dag hade vi en massa sällskap i stallet, alla (tre) hästarna var inne samtidigt så jag passade på att verka liten hästs hovar. Vi har filat lite varje dag för att hon skulle vänja sig vid att hålla benen i samma ställning som hovslagaren gör. Hon har gått från att tycka det var lite läskigt till att nu, främst tycka det är tråkigt att stå stilla.
En av hästkompisarna skulle ta en promenad för att skritta fram längs ett fält för att sedan rida lite på banan, så vi följde helt enkelt med på promenaden. Promenaden innebar till 90% stigar på ett fält förutom ett par ynka meter längs vägen. Hästarna har visserligen stått i hagarna längs vägen och sätt de flesta fordon, men med tanke på hur Misty brukar titta på bilarna ifrån ridbanan så var jag inte säker på hur hon skulle reagera vid ett möte. Självklart kommer det en bil.. och inte vilken som helst, utan den enstaka av tio som kör som en jäkla dåre, ett par rejäla kilometer i timmen över de utmarkerade 70, bakifrån, i en svag kurva samt i skymning... Men min lilla häst stod som en klocka, helt still! Antagligen så han hon inte reagera på något annat vis eller så han hon snappa upp mina signaler om alvaret i situationen. Hur som helst så var jag extremt tacksam och fruktansvärt imponerad av min lilla häst som efteråt trampade vidare som att inget hänt. Bara en stund tidigare hade hon flugit i luften vid förändringen av ljudet, då hästkompisen lämnat ängen och gått upp på en grusväg. Vågar inte äns tänka på vad som skulle hänt i fall hon reagerat likadant vid bilen.. Hädanefter blir det Alltid! reflexer på.
Tillbaka på ridbanan var hon i början inte alls lugn av sällskapet som jag hoppades på. Utan var två gånger värre än vanligt, hoppade i luften för ingenting som när kamraten började trava mm, var väldigt stressad och lätt blockerad. Men efter en stund kom liten häst kanske på att kompisen inte tänkte ta ett skutt över staketet och försvinna för evigt? Och började därmed slappna av.
Vi kunde därmed komma lite längre med att träna uppställning vid pallen och bäst av allt så fick vi med en lång och härlig mysstund. Självklart fungerade de klassiska ponny kli ställena även på henne. Hon är ju faktiskt en övervuxen ponny, med alla dess karaktäristiska och härliga egenskaper. ;)
Misty
Hej Uppsala!
Ja, jag har ju inte bara fått en ny vän, utan jag har ju även hunnit bli Uppsala bo och skolan har börjat. Lägenheten är super härlig och jag trivs väldigt bra här boende med min klasskompis Anna.
Shira har så klart även hon flyttat med, och ligger i skrivande stund i mitt knä.. trots att hon har gott om andra platser att ligga på. Lägenheten här har jag inte låtit katt anpassa på samma vis som jag gjorde i Skara, främst för att Shira här, så småningom ska kunna gå ut som hon vill. Än så länge har vi varigt på upptäcktsfärd ett par gånger i koppel och innan vi flyttade var hon ute en hel del själv i Skåne som träning. Vilket hon så klart fixade galant! (Det är mest hennes hönsiga matte som är orolig ;) vilket inte är riktigt ok som blivande Etolog :P)
Skolan har jag vandrat runt på i endast en vecka, men förvånande nog var det lättare att hitta än jag trott. Stämningen och atmosfären kring Ultuna är väldigt härlig (trots byggkaos på sina ställen) så jag trivs väldigt bra även där. Första kursen är "Etologi och antrozoologi" vilken kortfattat handlar om interaktioner mellan människor och djur, vilket känns extra spännande och passande nu när jag lär känna en ny, ung individ.
Bilder och rundtur på lägenhet och stall kommer så småningom. Men först ska vi ha tag på en soffa ;) för just nu ser här lite tokigt ut i allrummet utan en sådan. Ni kan däremot få ett par mobilbilder på mitt rum så länge. Jag har hållt fast i känslan av ljus och lugn även här men ersatt en del svarta möbler och dyl med gråa nyanser i sovrummet överst på inrednings-önskelistan (förutom soffa) står ett grått sängöverkast och några prydnadskuddar i gråa toner.
Mina rostiga lycktor... antingen kommer jag tälla ut dem så de får rosta mer, eller så kommer jag spreya dem silvriga.
Självklart ett påslakansätt som matchar katten! ;)
Uppdateringar.
Hej på er!
Internät har äntligen anlänt till stallet, där av bomben utav inlägg denna kväll. ;)
Lilla pollan och jag tränar lite gran varje dag och oftast är jag även ute vid hagen en extra vända bara för att säga hej. Hon är fortsatt känslig med att man trär remmar över ögonen på henne men hon kommer gärna fram när man går ut i hagen. Något jag saknar i den vardagliga träningen är dock sällskap av andra hästar. Som det är nu fungerar det visserligen bra att vara själva men det går åt väldigt mycket energi åt att hålla henne lugn och fokuserad. Jag har därmed främst använt mig av godis som belöning och inte kunnat erbjuda vila och lite mys i stället. Hon hinner egentligen knappt knapra i sig sin godis innan hon ”måste ha koll på läget/omgivningen” igen och är inte alls mottaglig till att bara stå stilla och slappna av en stund. Men så är det när man är en ung och extrovert rödtott.
Med lite sällskap på ridbanan kommer vi få utrymme till att slappna av mer, och umgås lite mer kravlöst. Då jag just nu känner mig mest som en tjatig lärare ;) och alla vet ju hur kul sådana brukar vara..
Fixa hovarna är också lite läskigt, så vi fixar lite varje dag. Denna helg var Robin på besök så han var med i stallet som mentalt extra stöd åt liten häst.
Han tog även någon bild, innan han flydde in för invationen av knott denna kväll.
Liten häst har många leksaker.
Nu är det precis en vecka sedan hon kom hit och redan har det hänt en del saker. Av veckans dagar var det endast en dag då det inte blev någon träning alls, men i övrigt har det blivit ett pass om dagen samt att jag gått ut och hälsat på hästarna i hagen.
I dag var vi själva på gården igen och det blev därför ett längre träningspass i inlärningens anda. Tanken är att helt fokusera på att hon ska bli tryggare i olika miljöer och situationer samt med inridning som prio ett. Nu är hon redan insutten av sin uppfödare men då hon och jag är nya bekanta, så känns det för mig självklart att börja om från början. Ett problem som uppstod i veckan var att hon inte alls var trygg med att jag stod på en pall, vilket i sig inte är särskilt konstigt, men det ger mig ialf en bra riktning om hur jag ska börja. Tanken är nämligen att jag ska sitta upp barbacka nu i början och då krävs det något att stå på. Så detta var en av sakerna vi jobbade på i dag, men jag återkommer till det i sista stycket.
Situationerna där hon är mest stressad är när vi lämnar flocken, går in själva i stallet samt när oväntade ljud och händelser sker i omgivningen. Det kommer ta lång tid för min lilla tjej att bli bekväm i dessa situationer vilket jag tycker är helt okey. Att vara beroende av sin flock, vilja hålla koll på omgivningen efter faror och kunna ha en lång sikt runt sig hör ju till att vara häst, så någon annan reaktion på en 3åring vore märklig. Så länge försöker jag fungera som ett stöd, hjälpa till att hålla koll på och förklara vad det är som händer i omgivningen.
Något som är lustigt, är däremot att hon är väldigt trygg med föremål. Framförallt konstiga föremål på marken vilket annars brukar vara väldigt läskigt för hästar med liknande sinnelag. Hennes nyfikenhet ser jag som positivt då hon åter igen visar att hon under alla nerver är en väldigt modig häst med självförtroende. Att lära sig nya saker, föremål och utöka ”ordförrådet” för hästarna tycker jag är lika viktigt som att lära ett barn nya ord. Min personliga åsikt och erfarenhet är att hästarna blir mer säkra i sig själva ju mer föremål de lär sig. Genom att dessutom vänja dem vi tanken att vid situationer med nya föremål, inspekterar det nya föremålet, ger en häst som blir mer avspänd kring nya föremål. Vilket helt klart underlättar i dagens samhälle när hästar tvingas leva bland miljontals olika, konstiga människoprylar (och miljontals olika postlådor).
Så i dag har vi tittat på ett paraply, en höpåse, en tyg/plast påse, min väst längst staketet, en passage av hinderstöd, ett kryss, schabrak och täckesgjord samt pilatesbollen som vi tittat på en gång tidigare. Hon lär sig föremålen med bravur och har i dag haft både schabrak, paraply, boll och påsen på ryggen, rumpan och under magen utan bekymmer.
Träningen med pallen gjorde även framsteg. Jag stod dock inte högst upp utan valde ett lägre trappsteg där hon kände sig lite mer bekväm med min placering. Lite bökigt var det allt, att balansera på lägsta steget och försöka berömma i rätt sekund när hon stod bra uppställd. Det blev ett par varv runt och en hel del otajmade bedömningar. Precis när jag var nöjd för dagen och godiset tog slut, ställde hon plötsligt upp perfekt bredvid pallen och tittade på mig med en blick som –”var det bara det här jag skulle göra? Varför sa du inte bara det” Fruktansvärt smart är hon lilla tjejen, när hon väll vill. Så det var bara för mig att finkamma fickorna efter ytterligare en godbit.
Extriör bild.
Här syns det att hon faktiskt bara är en liten bäbis häst.
Där är lite kvar att växa i. :)
