Gallorna hänger envist kvar, dock har de flyttat sig från centrum på kotan till något längre bak. Hon är inte varm, öm, har puls eller haltar och har varigt piggare under de senaste promenaderna. Gallorna är ju dock ett tecken på att det är något stör. Marken är tinad och jag har fått lägga ner förhoppningarna på att de skulle försvinna lika fort som de dök upp. Så antingen får vi försöka ta oss till UDS, vilket kräver både lån av bil och släp samt att detta behöver klaffa samtidigt som det finns en tid ledig tid på kliniken. Dessutom är Misty något osäker i lastningen så att "bara åka in" blir liksom ett ganska stort projekt. Alternativen är att ta ut de mobila, vilka inte har samma resurser samt har en betydligt längre väntetid eller ringa ambulansen, vilket känns minst sagt over kill. Suck. Hade jag varigt hemma (läs Skåne) hade jag ringt Eqimed också hade det varit fixat.

Nu har jag gnällt färdigt kring detta och det löser sig säkert, men kanske inte över en handvändning pga av jul och nyår. Tror bestämt jag får sätta mig ner och prata allvar med mina tjejer, de får gärna leva livet som både katt och häst men de kan väl ta det lite lugnt innan högtiderna.

Jag, Misty och Labrador tog ialf dagens promenad bort till grannen och stora ridbanan för att smyg prova sadeln lite. Misty fick helt kontroll över både tempo och hur länge jag skulle sitta i sadeln, så det blev mest skritt samt lite kort trav men även en sida med lite ökad trav sammanlagt en stund på några minuter. Hon höll tillbaka lite i stegen, var spänd pga vinden men verkade annars nöjd och frustade flera gånger så jag tror att sadeln fick godkänt betyg. Jag kan ju knappast kräva ett perfekt rörelsemönster när jag vet att det är något som stör kring bakbenen men jag kan ialf uppfatta en känsla tillsvidare också får vi rida och test mer när hon är 100% okey. Matte gillade sadeln ialf och den korta biten med ökad trav gav en härlig känsla. Vet inte om jag berättat det här tidigare, men jäklar vilken kraft denna lilla häst kan lägga i traven, en riktig Welsh Cob show trav med power.

På onsdag åker jag ner och firar på jul och till den 27e är jag med Robin till sällskap tillbaka i Uppsala, antingen är Misty gall fri, eller så löser jag och R tillsammans resan till kliniken. Så länge får M vila, och jag känner mig helt trygg med att min kära hundspecialists-veterinärs utbildade hyresvärld håller ett vakande öga över de där bekbenen, med kortnummret till Ambulatoriska i mobilen om det skulle bli värre.  

Här har vi den, årets julklapp till mig själv! Givetvis är den även Mistys julklapp, men då hennes önskelista är väldigt lång och i en enda röra. Var just en sadel väldigt ensam och definitivt högst upp på mattes önskelista. 

 

Halloj!
Det var inte riktigt meningen att det skulle vara så tyst här sedan förra inlägget men så klart är oturen framme igen. Jag förstår inte vad det är med att mina djur alltid ska skada sig innan jag ska åka bort? Tanken var först att vara i Uppsala under julen, men då jag berättade för gårdsägarna att jag då skulle behöva sitta själv över jul blev jag kommenderad att åka hem. ;) Så jag knep den sista biljetten till Skåne och planerade den kortaste julhelgen som var möjlig anpassad efter flygtrafiken.

Det som har hänt är att Misty i söndags hade gallor i kothöjd, bak och var framförallt mer svullen på vänster bak. Minimal värmeförändring i vänstern och inte synbart halt på rakt spår men är ovillig till att röra sig, speciellt på hårt underlag som grus. Suck.
Svullnaden går ner efter en promenad på gärdet där hon rör sig som bäst och det är inte värre efter en natt på box men oförändrat efter utevistelsen där hon är något besvärad och håller sig till gräset. Efter ett samtal till UDS's hästavdelning fick jag rådet att avvakta och promenera vidare. Dels då svullnaden inte ansågs vara akut samt då det inte finns några tider förens i efter den 11 januari, skulle det däremot bli värre var det en akut tid som gällde.

Så en del promenader innan jul lär det bli och mycket "hålla tummarna" för att det inte blir värre, speciellt inte medans jag är bortrest. Jag har några teorier om vad det är som spökar, vilka främst är hovrelaterade. Det ska tina igen från torsdag och över helgen och blir hon bättre i anslutning till det så får jag lite bekräftelse på om jag funderar i rätt banor. Gallorna dök nämligen upp i samband med frusen hård mark och är det så att hennes fötterna ömmar (trots att hin inte visar direkta tecken på det) så får vi åtgärda detta.

Nu; vänta, promenera och hålla tummarna.

Vi önskar oss tö eller snö, bild från i fjol på en lite mindre Misty. 

 

Här ekade det härligt tomt!
Jag har i princip gått på "jullov" förutom den lilla detaljen att höstterminen inte sluter förens den 15 januari. Så vi har jullovet innebär att vi är fria from obligatoriska moment på Ultuna fram tills den 11/1 men tills dess ska ett projektarbete i etologi, en rapport kring praktisk träning av kvigor och en hemtenta skickas in. Detta hade så klart varigt härligt att få klart redan innan jul. så det är just det jag håller på med, slutspurten i kursen.

Misty har alltså behövt ta det väldigt lugnt och vi har endast ridit ut och motionerat väldigt kravlöst för motionens skull. Hon är ett riktigt energi knippe nu när de står i vinterhagen och dagar som denna då det blåser ställer man inte gärna upp som kamikaze pilot. Dessa dagar hade det varigt perfekt att tömköra, förutom det faktum att jag inte har tillgång till en gjord. Så jag tror bestämt jag kommit på vad Misty vill ha i julklapp!