Hej på er, i helgen har det hänt en massa kul grejer. Jag har ridit min lilla häst första gången detta år, tränat i hagen, fotograferat Annas häst samt varigt på clinic i frihetsdressyr för Therese Granlund i från Horsevision!

Om ridningen, kan jag säga att hon blev väldigt spänd och stressad redan när hon förstod vart det begav sig och visade på flera sätt att hon behövde lite mental förberedelse innan jag fick sitta upp. Vilket hon så klart fick. Vi tränade lite i från marken innan jag började "om" med inridningen genom att lite kort följa uppsittnings rutinerna vi haft innan. Jag var noga med att se till att hon var helt nöjd med ett steg innan vi gick vidare till nästa och en stund senare ställde hon snällt och tryggt upp vid pallen så jag kunde sitta upp.Sedan blev det inte mer än några varv skritt, ridbanan är fortfarande hal, men åtminstone täckt med någon dm snö och jag var helt nöjd med att få komma upp på hennes rygg igen.

I och med att hon var lite stressad i går, valde jag att i dag bara gå ut i hagen och träna/busa lite kravlöst, vilket verkade uppskattat. Hon blir väldigt kaxig i hagen, på ett bra sätt, kröker på nacken och trampar under sig lite extra vilket verkligen gör att hon ser pampig ut, min fina lilla häst.

Sedan var det alltså Therese Granlund's clinic på eftermiddagen. De hade haft kurs för första gången på denna plats under denna helg så kliniken var en liten introduktionskurs för fotfolk och andra nyfikna och därmed ganska grundlig. Jag åkte dit mest för att kolla läget och säga hej, i hop om att få en hästplats vid kommande tillfällen och självklart för att lyssna på Therese också. Grunden är det viktigaste i arbetet och nu fick jag höra Therese variant om vad som var viktigt, så hinner jag och Misty öva i god tid. Punkterna som togs upp är snarlikt det sätt vi redan jobbat på, så det är bara lite småsaker som ska till. Sedan är det bara till att hålla tummarna att jag får en hästplats till nästa gång, är så tränings taggad!

Så här slående vackert var det när jag körde hem, isdimma, solnedgång och glimande snö. Misty var full av frost och iskristaller av dimman, som ett sagoväsen som den mist-häst hon är! ♡ Tyvär hade jag inte möjlighet att fotografera det på ett bra sätt med min föga kunskap, men den här kan jag bjuda på.  

I går kväll följde vi med Anna och fullblodet på promenix som sällskap mörkt, stjärnklart, 2 dm snö och en super pigg unghäst. Hon får gärna gå lite som hon vill när vi är ute så länge jag får gehör när jag ber om hennes fokus. Hon skuttade därmed över diken,(bra med långa ledrep) stannade för att titta på saker för att sedan trava i kapp och gick ofta något före mig. Tanken är att jag vill bibehålla hennes fina framåtbjudning och glädje när vi är ute, i stället för att prompt ha henne till att "gå fot" hela tiden. Hon ska vara oberoende av mig och trygg av sig själv utan att för den sakens skull glömma bort mig. I samband med detta tränade vi på att bli "kvarlämnade" då fullblodet fick trava utom synhåll ett par gånger. Misty bibehöll fokus varje gång utan att stressa upp sig, börja dra eller för den sakens skull tappa energi över att bli av med "draghjälpen" - Duktig häst!

Lika duktig var kanske inte jag, med min obefintliga kondis.. två dm snö körde slut på mig helt. :P Funderade allvarligt ett par gånger på att bara sätta mig ner på rumpan i snön och låta Misty släppa mig hem. xD Detta ska helt klart åtgärdas!

Fram tills jul var jag ganska imponerad över hur "lätt" hästlivet utan ridhus var, då jag hela tiden tänkt att det största problemet skulle vara att tvinga ut mig själv i ur och skur. Nu har jag ju insett att det inte var så enkelt, vädret i sig spelar ju också en viktig roll. Allt för växlande väder mellan minus och plusgrader. De senaste dagarna har vi haft isgata i hela hagen, tack och lov kom det en cm snö i natt som frös fast med blank isen och gjorde det möjligt att röra sig lite mer obegränsat. Där med står den mesta träningen helt still här. Vi har en åker att röra oss på, de dagar vi kan ta oss dit, alltså när gårdsplanen inte ser ut som en hockeyrink.


Jag har dessutom kommit fram till den första negativa saken med Misty... Hon får ju ingen vinterpäls? Vad är detta för Cob? Kan man reklamera? åtminstone pälsen ;). När det är svårframkomligt i hagen och hon tvingas vara mer stilla, står hon därmed och spänner sig, så täcke på. Vilket så klart går bra, om hon nu inte skulle råka vara alldeles för snäll, ranglåg och busa rejält med en b-ponny med brodd... Då slutar täckena så här....


Suck, detta var dessutom det ända med lite foder i som jag ägde. Tycker det är fruktansvärt tråkigt att köpa täcken, och jag förstår inte hur svårt det ska vara att få tag på sådana med max 200g här om kring (som passar studentbudgeten). Så just nu är jag i full färd med att sy i en fleecefilt (för 10 spänn) i Trixis gamla regntäcke för att få lite foder. Jepp, så kan man också lösa bekymmer. :P

                             Tur det finns andra parasiter som blir glada av trasiga täcken... ♡

Ja det var ju en bra ide jag fick, att försöka fotografera en mörk häst mot en vit bakgrund..
Så här ser ialf min nyblivna 4åring (3,5) ut i kroppen. Över jul var rumpan något högre men nu ser det jämnare ut igen, ska bli spännande och se om hon tänkte växa någon cm till på höjden. Bredare kommer hon ialf troligen att bli och därmed växa ur sina 125 täcken.   

 

 

 

I går kväll satt jag och tittade på Christofer Dahlgrens föreläsning om longering i från sommarens ARena, som precis hamnat på you tube. Något som passade utmärkt då det var just detta arbete jag började introducera Misty för, nu när kapsonen kom i förra veckan. Jag är ju något ringrostig vad det gäller ground work samtidigt som jag skaffat mig nya lärdomar under tiden jag inte jobbat på detta sätt. Så det var kul att jag faktiskt kunde se att mitt resonemang kring hur arbetet bör gå till har samma slutsatser som de Christofer tar upp under föreläsningen. *klappar mig själv på axeln och inser att jag faktiskt förstår vad jag pysslar med! (ibland)*

Vidion är ganska lång men innehållet är väldigt intressant, Saxo (hingsten) är ju världens gulligaste som vanligt och Christofer lättar upp stämningen med sina roligheter som vanligt!

 

Två decimeter snö har det kommit i dag och det har snöat nästan hela dagen. I förmiddags var jag ute en sväng och blev helt sjöblöt med en gång, därefter har jag suttit inomhus och pluggat. Nu i kväll hade dock snöyran avtagit och jag vågade mig ut igen. Väl ute möttes jag av en jätte pigg och glad häst över att hon nu mer kunde röra sig mer obehindrat tack vare snön i dan annars så knöliga hagen.

Misty bjöd under kvällen upp på lek och en massa tokigheter. I dag slog hon dessutom rekord med att "lära sig" fyra nya saker på samma pass, varav tre av dem kom hon på hel själv. haha. Det började med att hon bytte varv självmant i löslongeringen, något jag inte kommit mig för att visa henne änu, paus godis och sedan byte hon varv strålande i trav. Vid ett varvbyte lyckades jag dock hamna i obalans och tippade framåt något med bröstet. Mysty reagerar med att flytta ut bogen 90 grader för att sedan snurra ett varv och komma tillbaka till mig igen, paus godis, sedan gjorde hon "piruetter" på bröst signalen samt en visning med sticken. (Och det viktigaste av allt, jag fick med henne runt på volten i gen när jag inte ville att hon skulle göra piruetter, offtast) Sedan tittade vi lite på att flytta in höften för skicken, en hjälpgivning inför slutan, vilket hon också förstod på bara ett par försök. Också slutligen avslutade vi med lite shejping där hon kom på att "skaka på huvudet" gav belöning. Alltså fantastiska lilla häst! <3

Robin kommer hit i helgen, så vi hinner träna lite mer på våra nya tokigheter också vill han säkert hjälpa till med att filma en snutt.

 

Ja, de som känner mig vet ju att jag tjatat om min Welsh ett tag, läst på om rasen och t,om skrivit ett projektarbete 2012 med rubriken "En guide för den avelsintresserade Welsh-ägaren - En sammanfattning kring welshponnyns avelsbestämmelser och organisation i Sverige". Ja ni förstår? Totalt nördig..

Nu har jag ju min Welsh och det känns ganska självklart att jag vill göra sådant som hör till rasten, åka på utställning och delta i en "Engelsk ridklass" som det heter. Efter lite letande har jag hittat två utställningar i Uppsala omnejd som skulle kunna passa, samt en "visningskurs" som lät intressant. Eventuellt vill jag även visa Misty för kvalitetsboken, vilket är en samlingsbok för hästar som anses vara av god rasstandard och har erhållit 40 poäng vid en utställning. Men jag får se om jag vågar, då ston över tre år endast får ett försök på sig för att bli inskrivna. Mistys mamma -Editions Miss Daze, fick som treåring, 37 p på sin premiering medans hennes pappa -Fjordglimt sir Thomson, erhöll 41 p vid sin inskrivning. Skulle hon inte bli inskriven så är det så klart inte hela världen, men vill jag i framtiden avla lite mer, (än exempelvis en avkomma till mig själv) är det ju roligt om hon är av önskad typ. Men som sagt, vi får se hur det blir. Jag behöver diskutera detta med en något mer kunnig, och annars kan man ju alltid åka på uppvisning för att det är roligt och se det som en bra miljöträning.

När man visar Welsh Cob ston, ska de helst bära en av dessa vita grimmor som ni ser på bild nedan. Halshugg mig inte nu Welsh-vänner, men jag råkar tycka att de är riktigt fula.. Dom är svåra att få tag på i Sverige och med brittiska mått (som jag inte förstår) kan de vara svåra att beställa med tanke på passformen. Däremot är de ju inte särskilt svåra i sin konstruktion, så just nu lutar det åt att göra en egen i en design som står lite mittemellan bilderna nertill. Då kan jag måtta efter Misty direkt och anpassa grimmans tjocklek efter hennes nätta huvud. Helst ska de även visas med en man som är klippt och max en decimeter lång.. Nu kommer jag ju vägra sätta en sax i Mistys man. Så jag får lite så där lite rebelliskt, smyga in med en uppflätad häst under visningen och hoppas på en snäll dommare, som borde vara förnufftig nog att värdesätta att jag åtminstone anländer i "rätt" grimma, trots att en lädergrimma faktiskt skulle vara tusen gånger snyggare och mer "rätt" enligt mig. ;) 

Hej på er!
Jag börjar äntligen piggna till efter sjukdom och dyl, 2015 började då inte på topp men nu är jag "fit for fight" och redo för det nya året! I dag blev det lite lastträning då liten häst gick in hela vägen åtminstone två gånger. Det är dock fortfarande mycket spänningar kvar i hela lastningsmomentet, målet är självklart att hon ska vara lugn och trygg i transporten, det kommer säkert ta tid då hon är allmänt otrygg i instängda miljöer (även stallet). I övrigt så har hon faktiskt börjat landa på riktigt nu, hon får inte lika stora stressanfall och de gånger hon blir stressad är hon fortfarande kontaktbar och relativt enkel att få avslappnad igen. Något jag faktiskt inte reflekterat över förens en klasskompis sa "Hon ser alltid så lugn och harmonisk ut på dina bilder" och ja det stämmer faktiskt hon är mycket lugnare.

Sedan var vi ute på promenix, utforskandes i skogen, följandes smala rådjurstigar eller inga stigar alls. Över bäckar, fallna träd upp för klippor och stora stenar. Hon tar sig verkligen fram överallt utan problem och med en otrolig smidighet, tänk att så småningom få utforska allt i från hennes rygg? Så härligt! Annat var det med Trixi, jag brukar säga "finns det en liten sten på vägen, ja då snubblar hon över den". Vilket faktiskt är en fras stulen i från min kära far. Han, mamma och två vänner var ute och plockade svamp en gång när jag var liten. De letade, letade och letade. Efter att tag skulle pappa ha utbrutit -" Om det finn en ända kantarell i den här skogen, så sitter Åsa (min mamma) på den" Haha, behöver jag äns tala om hur det slutade?

Även jag och Misty hittade något i skogen i dag, nämligen ett älghorn! Ett stenkast in i den närmaste skogen låg det och väntade. Nu ligger det på tork i hallen, ska se om jag kan få bort det gröna så får det bli en fin inredningsdetalj i lägenheten.

Klickade hem en ny kapson i från Taur's mellandags rea i julklapp. Den anlände i går, och i dag hade vi vårt första riktiga groundwork pass. Kapsonen är jag än så länge supernöjd med och den sitter så mycket bättre än min gamla, så nu är det bara en viss häst som ska lära sig dess signaler. När vi jobbar löst vill jag alltid att hon ska söka en lägre form med böjning runt mig och undertramp med inner backben. Detta utför hon väldigt bra men det är skönt att ha en kapson att guida henne med ytterligare. Jag är dock mycket mån om att hon alltid ska komma till ett läge då hon söker formen själv, av förståelse, så att det inte bara blir jag som ständigt placerar henne i en den önskade formen.

Kände mig som en riktig AR människa i dag, vilket var ett bra tag sedan, det var riktigt mysigt att traska runt i skritt och finjustera samt att det passade mig utmärkt då jag ännu inte är frisk. Misty blev kanske inte av med så mycket energi, men hon fick ialf tänka lite.

Några bilder med kapsonen på, kan jag tyvärr inte bjuda på, då jag glömde bort att fotografera helt, men här hänger den ialf fint i sadelkammaren. Som ni ser har den även avtagbara fästen för bett, väldigt fiffigt må jag säga.

Storhästen passar i ponnyns täcken! Jaja, det är bra att de kan komma till användning för Misty hädanefter. Trixis täcken är i storlek 125, eftersom Misty är större var jag bombsäker på att hon skulle behöva ialf storlek 135, likt Camaron. Men tydligen är Cobban mindre (kortare) än jag trodde. På regntäcket har jag dessutom redan hunnit klippa av kryssgjordarna, så dessa får jag vackert sy på igen. haha. Halsdelen var ju dock allt för trång (:p) och kändes överflödig, så den får agera reservbit till kommande reparationer.


                                     Så här glad blir man när "storasyster Trixis" täcken passar!

Inleder då nya året med att vara sjuk, även om jag fortfarande förnekar det i tron om att förkylningen ska vara borta igen vid nästa andetag. Nu återstår ett par dagar av "jullovet" som egentligen inte alls är ett lov, utan är tänkt att vara 100% självstudier. Jag har en del att ta tag i med andra ord, men känner jag mig själv rätt så kommer jag använda min (obefintliga) förkylning till ursäkt för att slippa lyfta bok berget även i dag. :P

Orkade ialf ta mig ut och umgås med Misty en halvtimma i hagen i dag. Ridbanan är nämligen avstängd, då den är harvad för att möjliggöra att den går att använda när det är fruset och snö. Tyvärr har det då varigt plusgrader här ett par dagar, så den skulle i dag endast trampas sönder igen. Mistys ridning ligger därmed på träda så länge men jag har ialf inget emot att träna lite löst i hagen. Det ger ett utmärkt tillfälle för att se hur arbetet fungerar på andra platser än ridbanan och på hur "med mig" hon är. Jag vill ju i framtiden kunna ha med henne lös över allt och då kan det inte bara fungera på ridbanan. I hagen krävs klart även mer av mig. Är jag tillräckligt intressant för att umgås med? eller lockar gräset/ensilagebalen mer än mitt sällskap och godis som man ju faktiskt måste jobba för? Nu råkar jag nog äga en av världens gladaste hästar! Hon verkar aldrig ha en dålig dag och frågar jag om hon vill vara med så svarar hon -"självklart", man bli så himla glad. :)

Efter lite följa john stod vi en stund och övade på två nya små tricks, gapa på ljud kommando och flema på fingervisning. Dessa har jag delvis shejpat fram och delvis fångat upp när hon utfört de själv. Hon är ju himla smart och framförallt duktig på att prova sig fram, tror det blir det fjärde tillfället vi shejpat och i dag har jag då börjat lägga på kommandon. :)

Sen stod vi en bra stund i solen och myste, tog med rycktväskan ut så passade på att borsta av henne den fina lerinpackningen hon så omsorgsfullt skaffat sig. Den kanske inte var lika mysig som intorkad för hon stod och inspekterade mig ordentligt så jag verkligen fick rent på kli-fläckarna!