Tolksele
Men nu är den ialf större och snyggare. Min plan var att sy om den i vilket fall, då bröstremen var en väldigt smal sak. På bilden har jag bräddat bröststycket, samt försökt hålla något ergonomiskt tänk i det hela.
Färdigt resultat :D
Bröststycket är vadderat med leopardfärgad teddy närmast bringan, därefter är där ett liggunderlag som täcker hela ytan innanför nylonbanden. Överst har jag en front av svart linnetyg. Sidorna är också klädda med teddy som ni ser samt ett ludd över manken.
Super blöta ponnys xD Robin och Wille var också med och tränade i ridhuset, så vist händer det saker.
Vinterlandet Ausås
Ett tag i vinter ville jag inte lämna byn alls. Som ni ser på bilderna var det otroligt vackert! Och ovanligt för att vara i Skåne. Om ännu ovanligare så var dessa ”iskristaller” väldigt lokala, Åusås och dess grannbyar var så här vackra i hela två veckor. Men när jag tog min dagliga tur till skolan som ligger 15 minuters bilfärd bort, så försvann kristallerna desto längre i från hembyn jag kom. - Lustigt naturligt fenomen det där!
Ponny fluff
haha, ja anledningen till att ni bara såg bilder i detta inlägget förut var att jag försökte vara ”teknisk”. Har skaffat mig en smart phone... det går väl sådär. Tänkte att jag ville använda bilderna i inlägget genom att lägga upp dem på blogg.se lite enkelt. Men det gick vist inte att publicera i utkast via appen?
Trixan har fått lite ompyssling i dag, filat hovar och smörjt med naturligt bivax samt blivit lite friserad men mest om borstad. Sen att det inte syns, haha ja det kan jag inte göra något åt. :P Ni får väl tro mig helt enkelt.
En ny halsring med "tassel" har hon med fått, Tyckte det passade damen ;)
Vad säger ni om denna vackra långa lugg? passar fint med hennes nu "längre-man-än-någonsin" eller hur.. Så vårens experiment blir att sätta fläta i luggen och se vad som händer.
Barbacka-sadel-padden
Min årskrönika
Hej på er och Gott nytt år (lite i efterskott)
Nu har jag tagit mig tid för en liten summering över mitt 2012. Aningen ”student skadad” som man är efter alldeles för många år i skolbänken (och fler kommer) så blir ialf jag lite förskjuten med det här med ”nytt år” i januari. Nej, som student vill jag påstå att mitt år ligger vänt på andra hållet, sommarlovet blir ett naturligt avbrott och där efter är fallenheten för att något nytt ska påbörjas större. Det hela förstärks med min födelsedag som är placerad den 30 juli, men då jag inte har makten att ändra hela världens ”års uppfattning” efter mina villkor så blir det en årskrönika nu i alla fall. ;)
2012 har Verkligen (med stort V) varigt både toppar och dalar.. Balansen har varigt väldigt knepig att bibehålla då jag även är maktlös inför flertalet yttre omständigheter.
Hur som helst vill jag väl inte påstå att det varigt något fel på den tidiga våren av förra året. Jag behöver väl knappast säga mer än att man var nykär och levde livet på små rosa fluffiga moln tillsammans med hästarna? Haha, nej riktigt så kanske det inte stod till egentligen då jag hade ganska svårt att anpassa mig och mitt stenhjärta till att matcha min underbara bättre hälft. Men som så ofta, så är det de bra bitarna som fastnar starkast i minnet. :)
Jag kämpade en hel del med prestations ångest den våren.. vilket resulterade i att jag tog avstånd till allt matreal som fans tillgängligt på internet, la av att uppdatera och efter ett tag släppte flera års naglade prestationsångest. Och träningen med hästarna blev Så mycket bättre!
När sommaren närmade sig, så bröt helvetet mer eller mindre lös.. under vintern hade jag fått acceptera att studierna skulle ta längre tid än beräknat, något som jag anat och förberett mig för. Den stora frågan var hur det skulle genomföras rent ekonomiskt. Men redan innan jul 2011 fick jag talat om för mig att det då inte skulle bli några problem med den biten. Men när sommaren kom, visade sig att det hela var ett enda stort missförstånd.. CSN kunde inte stödja mig ett år till. Något som jag egentligen varigt väl medveten om, då jag är införstådd i reglerna, men då jag och min syo missförstått varandra hade det fallit bakom byrån. Jag klandrar verkligen inte min kära syo för det som hände, då ens studier är ens eget ansvar. Jag borde så klart ha dubbelkollat med en gång och på så vis kunnat avleda en katastrof. Men nu var det som det var, jag satt i båten, full till bredden med ångestmoln av en ekonomisk kris.
Istället för min någorlunda lugna sommar jag hade hoppas på, fick jag kasta mig in i ett av Sveriges skamlösaste sommarjobb.. igen. Och på en sommar försöka jobba ihop den summan pengar som behövdes för att hålla två hästar, en bil och sig själv i rullning (tacka gudarna att jag bor ”grattis mot arbete” hos mamma!) Visserligen hade jag redan levt ett år på existensminimum (med hästar som lyx vara) under det gångna året. Men som sagt då hade jag ialf CSN i ryggen som hjälp. Min käraste Robin kan intyga att jag inte varigt riktigt mig själv sedan denna dag. Sommarlovet fullständigt led jag igenom, med arbetstider som inte riktigt följer regelboken om man säger så.. - Men vad gör inte en desperat student!
Jag nådde inte hela vägen med min insamling, Men det löste ju sig tillslut, med lite hjälp av min underbara far! Ett lån är ett lån, oavsett vart det kommer i från så ska pengarna återbetalas. -Tack för chansen och att du tror på mig Pappa!
Men dallandet fortsatte, som ni ju vet. Min äldsta fluffiga vän lämnade jordelivet och lämnade ett hål i hjärtat. Ett hus är verkligen inte ett hem utan en katt, speciellt inte när katten i fråga har varigt en i familjen i 20 år, finaste Missan. <3
Studierna satte fart, med både 100% studier på Folkhögskolan och mer kurser parallellt med komvux. Något som visade sig vara liite tuffare än jag tänkt mig. Lagom till den andra inlämningen på distanskursen kom olyckans korp, åter igen förbi. Camaron, min vackra vita, får ett radikalt avbrott i livet och lämnar oss. <3
Tiden har gått, och många har försökt få kontakt med mig. Även jag själv har försökt ringa på klockan. Jag har grävt ner mig i studierna, vilket visserligen inte är något dåligt. Men det är väldigt tufft och nästan det enda jag gör om dagarna. Är Robin här så fixar han med annat, tills han kommer förbi och ger mig en puss på kinden, där jag sitter med näsan i böckerna. Haha bedrövligt. Några gånger har mina underbara vänner ruskat tag i mig och kidnappat mig till platser långt i från böckerna. Tack! säger jag bara, jag är verkligen lyckligt lottad med så fantastiska underbara vänner omkring mig.
Shira har så klart även varigt en ljuspunkt denna höst. Att man kunde börja älska ett sådant litet knyte på så kort tid visste jag inte. Men gud vad jag tycker om henne, men egen lilla katt. Hon är där och jagar mina skosnören när jag åker hemifrån, kommer springandes så fort jag kommer hem, håller en sällskap i studierna och ligger och kurrar bredvid i sängen. Dessutom ser hon till så att jag kommer upp på morgonen. Hon är utan tvekan den bästa väckarklocka med znoozer jag haft. Punktlig så det är obegripligt. Klockan 7.00 hoppar hon upp i sängen ”dags att gå upp” kurrar hon. Går jag inte upp gör hon jäklar i det ett försök en timme senare. Och klockan nio igen, skulle man inte gå upp frivilligt då, ja då blir hon ett litet monster haha och det vill man inte. :P
Robin har också varigt underbar, det är ju han som får ta hand om min där emellan allt. I Mina väldigt fagra tillstånd där ångesten och paniken har greppat tag. Han inte bara stöttar mig utan han ser till att jag tar emot berömmet också. Vi båda vet att jag kommer närmare och närmare mitt mål. Och inte då, ska livets svårigheter få stoppa mig. För varje dag med näsan i boken, blir jag kanske inte klokare men jag kommer just närmare. Det är ett halvår kvar på detta studie året. Sedan den 1 januari har jag loggat in på Antagning.se för att se om det går att ansöka. På SLU's informations sida står det ”sista anmälningsdag” Men det är ju verkligen inte det jag vill veta. Kan jag inte få ansöka redan nu? Om annars när får jag? Jag kan lova er, att så fort den där lilla pricken blir grön trycker jag på skicka!
