Hej på er!

Den varma hösten håller i sig även här uppe och det faktum att vi endast haft ett par morgnar med frost och iskyla, gör mig faktiskt förvånad. Men ack så tacksam! Jag är ju en sån där som vägrar bara ridvantar när jag tränar. Men när jag nämnt detta, och stolt stoltserat med att jag överlevt vintrar på hela 16 minus utan handskar (på bredaste Skånska) har folk bara skrattat åt mig. Fick faktiskt en rejäl chock (och extrem hemlängtan) när en tjej nämnde en vinter med - 30... 30 MINUS!!.... Vi får väl hoppas att det inte sker igen just denna vintern..

Jag, Misty och Robin tränar hur som helst vidare glada över plusgraderna. Just nu har vi kommit till läget då jag kommer upp själv, utan problem men inte mycket längre. Så vi har tagit hjälp av Robin och börjat lära oss hjälper och kommandon för att röra sig framåt . Nu till en början blir det att Robin leder oss, pga att Misty främst har koncentration som en 3 åring (döhh!) vilket innebär den där super charmiga grejen, med att inte kunna titta på ett håll och gå på ett annat. Vilket resulterar i att vi sicksackar fram över hela banan med avbrott då hon vänder huvudet mot mig och vill ha godis. Men med Robins hjälp går det hur som, bättre. Hon är väldigt trygg och avslappnad med mig på ryggen, vilket är väldigt trevligt. Till och med när jag i dag höll på att göra en flygtur, då hon blev rädd för fladdrande ensilageplast (samma ensilageplast som alltid är där) och jag hamnade rejält på sniskan lugnade hon ner sig fort och jag kunde komma till rätta.