I går kväll följde vi med Anna och fullblodet på promenix som sällskap mörkt, stjärnklart, 2 dm snö och en super pigg unghäst. Hon får gärna gå lite som hon vill när vi är ute så länge jag får gehör när jag ber om hennes fokus. Hon skuttade därmed över diken,(bra med långa ledrep) stannade för att titta på saker för att sedan trava i kapp och gick ofta något före mig. Tanken är att jag vill bibehålla hennes fina framåtbjudning och glädje när vi är ute, i stället för att prompt ha henne till att "gå fot" hela tiden. Hon ska vara oberoende av mig och trygg av sig själv utan att för den sakens skull glömma bort mig. I samband med detta tränade vi på att bli "kvarlämnade" då fullblodet fick trava utom synhåll ett par gånger. Misty bibehöll fokus varje gång utan att stressa upp sig, börja dra eller för den sakens skull tappa energi över att bli av med "draghjälpen" - Duktig häst!

Lika duktig var kanske inte jag, med min obefintliga kondis.. två dm snö körde slut på mig helt. :P Funderade allvarligt ett par gånger på att bara sätta mig ner på rumpan i snön och låta Misty släppa mig hem. xD Detta ska helt klart åtgärdas!