Det var två väldigt trötta och svettiga individer som stod och tittade på varandra i stallgången med vardera fundersamma och frustrerande blickar i går kväll efter första lektionen.

I ridningen med Trixi var det aldrig några problem, vi gjorde det vi kände för och testade oss fram helt utan att bry oss om omvärlden. Men med en unghäst känner jag inte samma utrymme för att testa, med risk för att något ska bli fel. Jag är inte intresserad över att om något år upptäcka och reparera mina egna fel. Därmed har ridningen varigt väldigt sparsam med Misty och jag har funderat mycket om kring varje nytt moment, innan jag har introducerat det. Gårdagens träning blev som jag gissat ridmässigt, precis tvärt om jämfört med hur vi brukar göra. Men samtidigt på ett mjukt och försiktigt sätt med fokus på förståelse för att utbilda och undvika frustration. Jag är inte mycket till ryttare och tillräckligt funtad för att förstå att jag behöver hjälp med ridningen framöver, men från vilket håll? och vem kan man lita på för att det ska bli rätt? och vad är rätt i en värld som är uppbyggd på moderna trender och skrifter från förr, en värd där forskningen hänger på efterkälken och åsikterna är många.

Som Etologi student blir vi ofta utmanade med begrepp, vad är välfärd?, naturligt beteende? och hur ska vi kunna definiera dessa? Det självklara svaret är via forskning och det har hänt mycket inom detta de senaste tjugo åren, dock är svaren fortfarande svårtolkade och fulla med luckor som skapar utrymme för egna tolkningar och frågeställningar. Ser man då till forskning kring ridmässiga uttryck, vad finns forskat på där? Vad är definitionen på stöd, eftergift, kontakt och en sund form? Mig veterligt finns det inte allt för mycket forskat på dessa frågor och inte dess definitioner heller, även om jag kanske inte utnyttjat skolans databas tillräckligt i detta syfte. Det hade varigt bra mycket lättare med "det enda rätta" i sin fulla definition, klarlagt med forskning vad som är en hälsosam ridning och bra kommunikation. Men nu är det inte så det ser ut. 

Min hjärna har därmed gått på högvarv hela dagen, det fanns saker med lektionen som jag uppskattade och andra skapade frågeställningar. Samtidigt är jag nyffiken på att testa, att fortsätta sålänge det inte börjar märka konsekvenser som förhindrar eller rent av förstör mitt eget arbete. Så jag har kanske inte hittat "hem" i denna ridning, men då lyxen med att det kommer en tränare till gården en gång i veckan finns, ser jag det som en möjlighet till kompletering. Så vi testar! Inte varje vecka, och kanske inte ens varranan men kanske men hädanefter det blir stående dressyrträning för mig och Misty.