Tappad matte..
Jepp, i dag blev jag tappad av liten häst för första gången. Det var dock inte hennes fel utan min oförmögenhet att tänka klart som ställde till det. För mig gick det ialf bra (har en stor mjuk rumpa att landa på) samma gäller för liten häst, Robin däremot skulle vara en gentleman och försöka bromsa liten häst efter att han råkade peta på henne med spöt, vilket resulterade i en styck brännskadad hand. Robin är fenomenal kring hästar och till en fantastisk hjälp i alla lägen, så bra att jag lätt glömmer att han inte har en lika stor hästvana som jag. Så av den anledningen var dagens situation helt mitt fel. Robin har ialf blivit omplåstrad, mutad med glass och snart serverad kvällsmat.
Misty var jag uppe på ett par gånger efteråt och hon var precis som vanligt vid uppsittning. Händelsen fick mig dock att tänka om något och återvända till nuet. Sedan Robin kom upp den sista september har vi blivit ledda med och utan grimskaft för att befästa framåt och halt kommandon. Här borde jag ju ha nöjt mig, och haft lite mer is i magen. Misty är väldigt lättlärd när det gäller många saker, men inte alla. Dessutom så är hon väldigt ung, speciellt med tanke på att hon troligen inte tränats så här aktivt tidigare i livet som hon gör nu. På dessa sex veckor har hon mognat rejält mentalt och lärt sig en uppsjö saker som rör den dagliga hanteringen. Samt att jag nu har en häst som är trygg att sitta upp på och skritta på. Om jag ska analysera min hjärna för dessa veckor, måste jag nog säga att det blivit lite för mycket fokus på ridningen och egentligen är jag väldigt nöjd med det vi åstadkommit. Så nu sätter jag foten på bromspedalen. För Mistys del är det nog ingen större skillnad på vad jag gör på hennes rygg, eller vilken gångart vi rör oss i. Så det får helt enkelt vänta lite, för just nu finns det andra fler saker som indirekt gynnar inridningen som vi kan lägga mer fokus på. När jag sedan är nöjd med detta kommer jag be om hjälp för att komma vidare av någon som har lite mer unghäst vanna. Det är en styrka att inse sina svagheter och jag kan omöjligt vara som Pippi Långstrump eller Lotta på Bråkmakargatan.
Dagens insikt: Det spelar ingen roll vem som stöder mig när jag har rätt, vad jag behöver är någon som håller med mig när jag har fel.
Trailer träning
I dag blev det ett avbrott i från den uppsuttna träningen. Främst då det regnat hela dagen (jag skulle aldrig prisat vädret i går) och jag inte kände för att sätta mig på en genomblöt och hal häst. I stället skulle stallägaren lastträna, så vi hängde helt enkelt på.
Vid första anblicken av transport förvandlades min lilla häst till en *Fnork* sprutande drake! Med beteendet *Fnork*,piaff. halt, stirra....*Fnork* piaff, stirra, springa i väg. Så vi försökte koncentrera oss på att bara slappna av runt transporten, gå på presenningen som hon känner sig trygg med och försöka stå med rumpan vänd mot den läskiga transporten, avslappnad. Efter en stund gick vi fram för att nosa på rampen, det var tveksamt till en början men hon vågade nosa och gå nästan ända fram till sist. Så hon fick en massa uppmuntran och sedan var jag egentligen nöjd för dagen. Men efter att hon fått se stallägarens häst gå upp på rampen ett par gånger och hon kändes betydligt lugnare, kunde jag inte låta bli att prova igen. Nu gick jag hela vägen upp på rampen och halvvägs in i trailern. Helt sonika följde hon efter ialf så långt som hon kunde med bakbenen kvar på backen, men med en väldigt nyfiken och trevlig uppsyn. Förvånad blev jag allt och verkligen mer än nöjd då jag inte räknat med detta. Så med mer träning och positiva erfarenheter vad det gäller lastning från och med nu hoppas jag på att äga min första lättlastade häst så småningom. Hon är ju helt fantastisk den där Cobban.
Ponny söt eller vaad?! :D
Fantastiska höst
Hej på er!
Den varma hösten håller i sig även här uppe och det faktum att vi endast haft ett par morgnar med frost och iskyla, gör mig faktiskt förvånad. Men ack så tacksam! Jag är ju en sån där som vägrar bara ridvantar när jag tränar. Men när jag nämnt detta, och stolt stoltserat med att jag överlevt vintrar på hela 16 minus utan handskar (på bredaste Skånska) har folk bara skrattat åt mig. Fick faktiskt en rejäl chock (och extrem hemlängtan) när en tjej nämnde en vinter med - 30... 30 MINUS!!.... Vi får väl hoppas att det inte sker igen just denna vintern..
Jag, Misty och Robin tränar hur som helst vidare glada över plusgraderna. Just nu har vi kommit till läget då jag kommer upp själv, utan problem men inte mycket längre. Så vi har tagit hjälp av Robin och börjat lära oss hjälper och kommandon för att röra sig framåt . Nu till en början blir det att Robin leder oss, pga att Misty främst har koncentration som en 3 åring (döhh!) vilket innebär den där super charmiga grejen, med att inte kunna titta på ett håll och gå på ett annat. Vilket resulterar i att vi sicksackar fram över hela banan med avbrott då hon vänder huvudet mot mig och vill ha godis. Men med Robins hjälp går det hur som, bättre. Hon är väldigt trygg och avslappnad med mig på ryggen, vilket är väldigt trevligt. Till och med när jag i dag höll på att göra en flygtur, då hon blev rädd för fladdrande ensilageplast (samma ensilageplast som alltid är där) och jag hamnade rejält på sniskan lugnade hon ner sig fort och jag kunde komma till rätta.
Rider gör vi inte i träns och bett, då det är lite läbbigt, men hon får träna att ha det på korta stunder då och då.
Så här söt är man när man springer efter matte! :3 Haha
Självklart hittar ni mig, Misty, Shira och även Trixi på instagram.
Misskulla går vi under där och det dyker upp lite bilder, filmer och annat mysigt.
Min instagram är dessutom öppen och du behöver inte själv ha konto för att gå in och titta utan man kan söka via google från både mobil och dator. Något min kära mor kommit på vilket gör att även hon kan se vad jag håller på med om dagarna, eftersom hon vägrar ha facebook, läsa bloggar eller ens ringa sin dotter mer än nödvändigt! ;)
Liten ridhäst.
Några bilder från dagen. Robin är på besök vilket resulterade i att vi skrittat ett par varv på ridbanan i dag, R gick helt enkelt före bad henne följa med, beröm och morot efter några steg och successivt ökade vi sträckorna. Först var jag bara passiv men började efter en stund röra mig uppe på ryggen. Testade även i fall bromsen fungerade vilket den absolut gjorde. Hon var helt enkelt super duktig i dag!
Men nu måste jag springa och rädda köket... R gör chokladbollar.. och passar riset samtidigt... så det är vist kaos! Haha!...
Varierande vecka
Veckan har varigt en sån där (ovanlig vecka) men långa dagar studier. Så här kommer främst ett litet samlingsinlägg. Det har blivit en del promenader i skogen och som nedan ute på fältet. Men även några pass på ridbanan både med och utan sällskap. Jag var lite motsträvig till att träna på bannan själv igen efter att det gått så himla bra med sällskap, i tron om att vi skulle behöva gå bakåt flera steg, vilket i sin tur skulle göra mig frustrerad. Men det blev faktiskt inte så illa som jag trodde. Vist vi fick gå bakåt något steg men inte alls så många som jag trott. Självklart så går träningen något bättre med sällskap och vi har lättare för att gå vidare och börja med nya saker. Vilket jag inte alls aktade mig för i veckans första pass själva. Så jag råkade förstöra longeringen lite gnom att be om ”bara en liten sak till” vilket gav henne ett onödigt stresspåslag. Det var bara till att lägga ner longeringen för den dagen och prova igen en annan. Dagen efter med sällskap var vi dock på samma nivå som innan jag tabbade mig och i dag när vi var själva gick det riktigt bra.
I övrigt så har jag börjat introducera Yogan för henne, dels då hon är lite osäker om sina bakfötter men främst för min egen skull då jag inte känner mig så bekväm vid den positionen. Mede yogan så lär sig hästen väldigt snabbt att associera bakbenslyft med något bra och den får även ett ypperligt tillfälle att våga befinna sig i en position som kanske inte är allt för gynnsam vid en eventuell rovdjursattack, men ändå är relativt lätt att fly ifrån.
Jag har även börjat släppa henne på visa övningar. Alltså att knytta tyglar av ledrepet så hon får hänga med utan att jag behöver hålla i henne som grund lösarbete. Hon hänger på bra och följer gärna med mig vart jag än går eller springer. Det viktiga för mig är dock hennes val av kontroll som medföljer av att hon faktiskt kan lämna arbetet. Detta främst när vi jobbar med pallen. Självklart kan jag med hjälp av repet leda henne till att targeta min hand och stå på rätt plats, men jag vill att hon ska göra det själv. Skulle hon dessutom tröttna, eller smyga undan när det blir lite läskigt så får hon självklart göra det, då det hjälper mig att veta när hon känner sig trygg. Med val, så menar jag även hur hon reagerar när hon har gått i väg. Det är väldigt sällan jag behöver gå och hämta henne, utan det kan räcka att jag pratar med henne så väljer hon att komma tillbaka. Det samma gäller när något är otäckt och hon spänner sig. Hur väljer hon att reagera? I början fick jag plocka på hennes uppmärksamhet, be henne att sänka huvudet med hjälp av grimman och fokusera på mig för att slappna av. När hon blir spänd nu, vänder hon själv ner huvudet till mig och slappnar av. Detta ser jag som ett stort tecken på mognad, När hästarna själva på så här vis börjar applicera det man lärt dem för att ta kontroll över sin situation, ser jag som ett stort tecken på mognad och det! Värmer i matte hjärtat.
I dag åkte hjälmen på! Tanken var att se om jag kunde komma upp och som längst kom jag med att stå med ett ben över hennes rygg, ynka cm från att sitta på henne. Men då det var väldigt mycket rörelse i omgivningen denna fredagseftermiddag, samt att jag själv började utveckla någon typ av adrenalin, spänd förväntning. Valde jag att avbrytta efter att jag kunde lyfta över benet på både höger och vänster sida. Vi gav oss i stället ut på fältet. Vi lyckades travhoppa över en av stockarna lugnt och sansat joggade vi vissa sträckor och tog avbrott för att titta på rådjur i skymningen. Det är något med den rundan som bara får en att slappna av, andas och njuta av tillvaron tillsammans.
(Livet med en samsung = något suddiga bilder)
Snart uppe
Publicerar torsdagens träning denna dag. I går var vi på en promenad i skogen och i dag har faktiskt träningen utebliven helt för första gången sedan hon kom, då storstädning av lägenhet och plugg tog över dagen.
I dag fick vi sällskap av ingen mindre än Anna själv, uppflugen på gårdsägarnas fina fullblod i paddocken vilket var väldigt trevligt. Misty var helt klart nöjd med den konstellationen och hade bättre fokus på mig och det vi skulle göra än någonsin. I longeringen kunde vi börja testa på lite trav och därmed börja inlärningen för travkommandot.
Vid pall arbetet har vi gjort väldigt stora framsteg. Från att tycka det var skit läskigt när jag gick upp på första steget på pallen ställer hon nu upp relativt enkelt och snabbt samt att jag även får stå ”högst” upp. Tanken var först att klicka in ryggens rätta placering, men då även klickern har varigt läskig, speciellt när hon varigt ensam. Så orkade jag helt enkelt inte börja om med den nu när hon kommit underfull med att hon inte behöver hoppa till varje gång jag säger ”Bra” (eller något annat) och har kopplat ordet till att hon gör rätt. Att berömma ryggplaceringen gick faktiskt också bort tillsvidare. I stället fick det bli min knutna hand som mul-target där hon helt enkelt går fram och förbi pallen och stannar när mulen når handen (och ryggen är framför mig). Sedan blir hon klappad över hela ryggen, halsen, mankammen, rumpan samt får vända sig och ta godis av mig när jag sträcker mig över hennes rygg allt nu utan problem med sällskap i paddocken. Dessutom ifrån det ”högsta steget” på pallen.
Det återstår att se hur nästa träning utan sällskap resulterar i. Min hypotes är att vi då åter ligger några steg bak i utvecklingen. Men man vet ju aldrig med den här donnan.
Som det kan gå!
Kom och tänka på följande fb inlägg tidigare i dag och log stort inombords då det nämligen var just Mistys annons jag syftade på den gången. Annonsen hade legat ute några månader och jag hade klickat in på den otaliga gånger, varje gång med en olycklig drömmande suck..
Ponny-Hästen
I dag hade vi en massa sällskap i stallet, alla (tre) hästarna var inne samtidigt så jag passade på att verka liten hästs hovar. Vi har filat lite varje dag för att hon skulle vänja sig vid att hålla benen i samma ställning som hovslagaren gör. Hon har gått från att tycka det var lite läskigt till att nu, främst tycka det är tråkigt att stå stilla.
En av hästkompisarna skulle ta en promenad för att skritta fram längs ett fält för att sedan rida lite på banan, så vi följde helt enkelt med på promenaden. Promenaden innebar till 90% stigar på ett fält förutom ett par ynka meter längs vägen. Hästarna har visserligen stått i hagarna längs vägen och sätt de flesta fordon, men med tanke på hur Misty brukar titta på bilarna ifrån ridbanan så var jag inte säker på hur hon skulle reagera vid ett möte. Självklart kommer det en bil.. och inte vilken som helst, utan den enstaka av tio som kör som en jäkla dåre, ett par rejäla kilometer i timmen över de utmarkerade 70, bakifrån, i en svag kurva samt i skymning... Men min lilla häst stod som en klocka, helt still! Antagligen så han hon inte reagera på något annat vis eller så han hon snappa upp mina signaler om alvaret i situationen. Hur som helst så var jag extremt tacksam och fruktansvärt imponerad av min lilla häst som efteråt trampade vidare som att inget hänt. Bara en stund tidigare hade hon flugit i luften vid förändringen av ljudet, då hästkompisen lämnat ängen och gått upp på en grusväg. Vågar inte äns tänka på vad som skulle hänt i fall hon reagerat likadant vid bilen.. Hädanefter blir det Alltid! reflexer på.
Tillbaka på ridbanan var hon i början inte alls lugn av sällskapet som jag hoppades på. Utan var två gånger värre än vanligt, hoppade i luften för ingenting som när kamraten började trava mm, var väldigt stressad och lätt blockerad. Men efter en stund kom liten häst kanske på att kompisen inte tänkte ta ett skutt över staketet och försvinna för evigt? Och började därmed slappna av.
Vi kunde därmed komma lite längre med att träna uppställning vid pallen och bäst av allt så fick vi med en lång och härlig mysstund. Självklart fungerade de klassiska ponny kli ställena även på henne. Hon är ju faktiskt en övervuxen ponny, med alla dess karaktäristiska och härliga egenskaper. ;)
Uppdateringar.
Hej på er!
Internät har äntligen anlänt till stallet, där av bomben utav inlägg denna kväll. ;)
Lilla pollan och jag tränar lite gran varje dag och oftast är jag även ute vid hagen en extra vända bara för att säga hej. Hon är fortsatt känslig med att man trär remmar över ögonen på henne men hon kommer gärna fram när man går ut i hagen. Något jag saknar i den vardagliga träningen är dock sällskap av andra hästar. Som det är nu fungerar det visserligen bra att vara själva men det går åt väldigt mycket energi åt att hålla henne lugn och fokuserad. Jag har därmed främst använt mig av godis som belöning och inte kunnat erbjuda vila och lite mys i stället. Hon hinner egentligen knappt knapra i sig sin godis innan hon ”måste ha koll på läget/omgivningen” igen och är inte alls mottaglig till att bara stå stilla och slappna av en stund. Men så är det när man är en ung och extrovert rödtott.
Med lite sällskap på ridbanan kommer vi få utrymme till att slappna av mer, och umgås lite mer kravlöst. Då jag just nu känner mig mest som en tjatig lärare ;) och alla vet ju hur kul sådana brukar vara..
Fixa hovarna är också lite läskigt, så vi fixar lite varje dag. Denna helg var Robin på besök så han var med i stallet som mentalt extra stöd åt liten häst.
Han tog även någon bild, innan han flydde in för invationen av knott denna kväll.
Liten häst har många leksaker.
Nu är det precis en vecka sedan hon kom hit och redan har det hänt en del saker. Av veckans dagar var det endast en dag då det inte blev någon träning alls, men i övrigt har det blivit ett pass om dagen samt att jag gått ut och hälsat på hästarna i hagen.
I dag var vi själva på gården igen och det blev därför ett längre träningspass i inlärningens anda. Tanken är att helt fokusera på att hon ska bli tryggare i olika miljöer och situationer samt med inridning som prio ett. Nu är hon redan insutten av sin uppfödare men då hon och jag är nya bekanta, så känns det för mig självklart att börja om från början. Ett problem som uppstod i veckan var att hon inte alls var trygg med att jag stod på en pall, vilket i sig inte är särskilt konstigt, men det ger mig ialf en bra riktning om hur jag ska börja. Tanken är nämligen att jag ska sitta upp barbacka nu i början och då krävs det något att stå på. Så detta var en av sakerna vi jobbade på i dag, men jag återkommer till det i sista stycket.
Situationerna där hon är mest stressad är när vi lämnar flocken, går in själva i stallet samt när oväntade ljud och händelser sker i omgivningen. Det kommer ta lång tid för min lilla tjej att bli bekväm i dessa situationer vilket jag tycker är helt okey. Att vara beroende av sin flock, vilja hålla koll på omgivningen efter faror och kunna ha en lång sikt runt sig hör ju till att vara häst, så någon annan reaktion på en 3åring vore märklig. Så länge försöker jag fungera som ett stöd, hjälpa till att hålla koll på och förklara vad det är som händer i omgivningen.
Något som är lustigt, är däremot att hon är väldigt trygg med föremål. Framförallt konstiga föremål på marken vilket annars brukar vara väldigt läskigt för hästar med liknande sinnelag. Hennes nyfikenhet ser jag som positivt då hon åter igen visar att hon under alla nerver är en väldigt modig häst med självförtroende. Att lära sig nya saker, föremål och utöka ”ordförrådet” för hästarna tycker jag är lika viktigt som att lära ett barn nya ord. Min personliga åsikt och erfarenhet är att hästarna blir mer säkra i sig själva ju mer föremål de lär sig. Genom att dessutom vänja dem vi tanken att vid situationer med nya föremål, inspekterar det nya föremålet, ger en häst som blir mer avspänd kring nya föremål. Vilket helt klart underlättar i dagens samhälle när hästar tvingas leva bland miljontals olika, konstiga människoprylar (och miljontals olika postlådor).
Så i dag har vi tittat på ett paraply, en höpåse, en tyg/plast påse, min väst längst staketet, en passage av hinderstöd, ett kryss, schabrak och täckesgjord samt pilatesbollen som vi tittat på en gång tidigare. Hon lär sig föremålen med bravur och har i dag haft både schabrak, paraply, boll och påsen på ryggen, rumpan och under magen utan bekymmer.
Träningen med pallen gjorde även framsteg. Jag stod dock inte högst upp utan valde ett lägre trappsteg där hon kände sig lite mer bekväm med min placering. Lite bökigt var det allt, att balansera på lägsta steget och försöka berömma i rätt sekund när hon stod bra uppställd. Det blev ett par varv runt och en hel del otajmade bedömningar. Precis när jag var nöjd för dagen och godiset tog slut, ställde hon plötsligt upp perfekt bredvid pallen och tittade på mig med en blick som –”var det bara det här jag skulle göra? Varför sa du inte bara det” Fruktansvärt smart är hon lilla tjejen, när hon väll vill. Så det var bara för mig att finkamma fickorna efter ytterligare en godbit.
Extriör bild.
Här syns det att hon faktiskt bara är en liten bäbis häst.
Där är lite kvar att växa i. :)
Första träningen.
Efter en stund började hon faktiskt söka sig neråt förr att rulla sig, började gräva gropar och vika in benen. Hon vågade aldrig lägga sig helt men gick en gång ner på framknäna och stod och gnuggade halsen i gruset. Jag höll på att dö av skratt. Första passet står denna lilla häst i kompliment, ett trick som jag kämpat med Trixi för att ens försöka få till. Nu gjorde hon ju detta helt på egen vilja vilket definitivt är ett bra tecken inför framtiden. När hon var stressad innan vi gick in i stallet stod hon dessutom på bakbenen samt viftade högt med ena frambenet i gången, så jo hon blir nog en bra trickhäst så småningom. ;)
Men det första steget nu är att få in lugnet vi hade efter en stund på banan i vardagsaktiviteterna, då hon nästan var tillbaka på ruta ett när hästkompisarna kom hem igen. Det tog lite längre tid innan hon blev så stressad så att hon blev blockerad men vi kom ändå tillbaka flera steg ganska fort.
Men det känns väldigt skönt och lovande efter i dag. Vi hade det himla mysigt på ridbanan och jag tvivlar inte på att hon kommer bli en riktigt go och trygg kompis i framtiden.
En tyvärr suddig bild i från första morgonen.
Hon har anlänt!
I dag klockan tre kom hon hit min nya vän, vackrare än jag mindes att hon var även om jag tittat på bilderna av henne flera gånger om dagen. Hon fick stå inne med grabbarna ett par timmar för att bekanta sig, men där i mellan vart jag tvungen att prova tränset och bettet på henne mest för att se vilka storlekar som kan tänkas passa. Hon var inte öron skygg men när remmarna kommer framför ögonen och ska över ansiktet över lag så är det lite lebbigt, klappa går däremot bra så med lite träning och godis ska det säkert bli bra. Hon fick även komma ut och promenera några varv på ridbanan, hon vart ganska stressad och hoppade högt av varje ljud runt om kring henne. Jag lät henne hållas då det bara var tänkt att hon skulle få röra lite på sig efter den långa transporten.
Hoppsläppet senare på kvällen var en tråkig historia. Hästarna sprang rakt ut så långt bort de kunde ifrån alla nervösa hästägare, nosade några gånger på varandra och ställde sig sedan för att äta. ;) Så det var bara för oss att pusta ut. Jag ser dem dessutom ifrån mitt fönster, åtminstone där de går nu och det känns skönt att kunna ha lite extra koll på läget.
Miss Lee
Kortfakta:
Miss Lee, kallad Misty
Sto, född 2011
Welsh Cob på 152 cm mkh
e; Fjordglimt Sir Thomson och u; Editions Miss Daze.
Hos mig sedan Augusti 2014
Inriden sommarsäsong/ höst 2015
Miss Lee eller Misty som hon kallas till vardags är av rasen Welsh Cob, en ras där mankhöjden inte har någon maxgräns, vilket gör att de kan vara både häst och ponny, men har en viss ponny karaktär i sitt temperament. Welsh Coben är en frisk och mångsidig allroundhäst som alltid vill vara med om det händer något och framförallt är de väldigt vackra (jag inte alls partisk).
Mistys inridning:
Misty flyttade till mig den den 17 augusti 2014 som stressad, insutten treåring utan särskilt mycket erfarenhet. Vi tog därför utbildningen i hennes takt, fokuserade den första tiden på förtroende samt relation och startade inridningen först i mitten på våren 2015. Hon är inriden av mig och utbildningen kommer ske på samma vis fast med handräckning av tränare och duktiga bekanta. Misty är min drömhäst på alla sätt och vis, så förhoppningsvis kommer vi ha en hel livstid med härliga äventyr tillsammans.
Vilken inriktning har vi?
Misty är då min egen första köpta storhäst. Tanken är att vi ska göra precis vad vi känner för tillsammans som frihetsdressyr, hoppning, hubertusjakt, långritter, dressyr, tornerspel, trickträning, WE, utställningar och Engelska ridklasser, ja allt vi kan tyckas är roligt helt enkelt!
Historien om unghästköpet:
Jag hade inte planerat att köpa unghäst när det begav sig, däremot hade jag drömt om en ung Welsh cob i flera år och till historien hör att jag under ett halvår klickat in på Mistys försäljningsannons nästan dagligen, suckandes, drömmandes. För att göra en ganska lång historia kort, så förändrades min situation vilket möjliggjorde att jag kunde äga två hästar samtidigt (Då Trixi var i livet). Det var inget snack om saken om vilken häst jag skulle åka och titta på. Jag hade också bestämt att om jag inte passade i hop med hästen i fråga, skulle inte köpa någon unghäst alls, utan vänta ett par år till.
När jag slutligen träffade henne, så var jag såld med en gång. Jag hade min kära vän H med, som hjälp och opartiskt stöd. Det var även hon som ställde alla bra frågor till ägaren och kände igenom Misty (sådan som hör till vid hästköp). Medans jag stod som förstenad och försökte saligt klappa denna häst som stressat steppade omkring i stallgången. Jag hade en gnutta ångest med att jag troligen skulle ta mig vatten över huvudet med denna häst. Men samtidigt var jag ganska säker på att under allt det under allt stressade yttre borde finnas en tryggare individ. Jag hade väl i princip bestämt mig vid första stunden. Vi, eller tja, H (jag stod ju som sagt och drömde) konstaterade att hon var "lätt mutad" med godis vilket klar är en bra egenskap för en framtida trickhäst, väldigt påhittig av sig själv och hade en bra förståelse för vad H ville att hon skulle göra, exempelvis sträcka ut ett bakben mm. Innan jag riktigt förstod vad som hände satt jag sedan där i bilen på väg i från min drömhäst med ett snabbt handskrivet försäljningskontrakt. Jag har inte ångrat mig en sekund där efter!
