Det blev en utritt med min lilla donna! Något som sker alldeles för sällan. Men härligt var det, en ljum eftermiddag med sol och en lagom temperatur. Ridbyxorna blev dissade, istället valde jag outfiten bestående av knälånga bomullsleggings och ett linne. Super snyggt ;P men åtminstone väldigt bekvämt. Trixans var allt snyggare i sadel och hackamore. 

Dagens tur blev route 66, jo den kallas faktiskt så av den enkla anledningen att man rider förbi en skylt med just den texten. Gårdsägaren som denna slinga tillhör är nämligen en riktig Amerika fantast. Han äger bisonoxar, ett gäng Amerikanska bilar, har alltid U.S.A flaggan upphissad samt har inrett en hel länga som pub i äkta western stil.

Vi red denna runda mycket förr, men då jag inte ridit där på flera år var jag osäker på om man fortfarande fick, men när jag red in längs gården stod ägaren him self och sopa, så det var bara till att fråga. Och vilket härligt svar jag fick. Han stod och förklarade en bra stund vilka vägar som gick vart, att jag gärna fick rida vid ån samt överallt där det var kort gräs, ”- ha en trevlig tur” avslutade han med dessutom och var så trevlig! Verkligen en kontrast till människorna man kan möta i skogen här om kring som kan vara allt annat än vänliga.

Så turen fortsatte i lugn nostalgisk anda, förutom med ett avbrott med hjärtat i halsgropen. Vi galopperade nämligen för fullt när jag plötsligt ser en katt sätta sig upp i gräset, precis framför Trixans fötter. Min kära snabbtänkta ponny tog som tur var ett stort skutt i sista sekunden och gjorde sedan en tvärstopp och vi båda vände oss om oroliga för kissen. Den yrvakna stackarn tittade mest förvånat på oss och verkade inte riktigt förstå hur illa det kunnat gå, för han gäspade och lade sig tryggt tillrätta igen medan våra hjärtan dunkade i 199! Phuuu

Jag har ialf underskattat min kära Trixis hoppförmåga, hoppa över levande hinder är allt skickligt!