I dag, hade vindarna vänt och samtliga hästar stod och sov när jag svängde in på uppfarten. Och om kommunikationen var borta med vinden i går, så har den i alla fall återförts och landat på rätta stället till i dag.

Dagens ide var att instruera damen för sidepass över saker, alltså t,ex att hon går med framdelen respektive bakdelen på vardera sida om en tunna. Nu insåg jag klart att man får börja med något lättare.. frågan var bara hur?. Efter en stunds försök med att helt enkelt skicka henne ”över” bommen i sidled gav jag upp.

Det finns inte en människa som inte gör misstag, och jag är definitivt inget undantag, tvärt om. Men ändå kändes det ganska självklart att jag i nästa försök bad min häst kliva över bommen. Berömde när hon stannade med fram/ bakben på vars en sida, och sedan bad henne att flytta sig emot mig. *Tadaa*, efter femte upprepningen förstod äntligen fröken vad hennes röriga matte försökte förklara och förflyttade sig fint sidleds över halva bommen. Varför gjorde jag bara inte så i från början?, -frågade jag mig. Men det är klart, har man inte alla svaren framför sig, så får man helt enkelt prova sig fram tills man lyckas.

Dagens andra övningar vi gav oss på gick flytande. Vi har seriöst börjat utveckla bugningen även på högra sidan, för att bli mer liksidiga och balanserade. Samt att jag i dag efter endast ett fåtal övningar med stick to me. Hade en häst som sprang efter mig genom hela ridhuset (haha, med en hemskt dålig kondis..) Gjorde snabba svängar och kom i full galopp när jag ropade. Detta är andra gången under vår tid då vi faktiskt leker på riktigt! Behöver jag säga att känslan är obetalbar?

Gårdagen bjöd på hästar som flög med vinden. Vår lilla vanligtvis lugna flock på fem individer for fram och tillbaka genom hagen för minsta lilla ljud. Luften var full av nyväckta dofter och korna var ute för första gången. Det var vårkänslor ända ifrån öronen och ner till hovspetsarna i dom.

Jag var ute på en tur med en fröken röd som tassade på tårna hela rundan. Spänd och nervös i ena stunden för att sedan galoppera fort som vinden, göra ett slide stop och frysa fast. (Tack gode gud för min balans efter 5 år utan sadel)
Nej det är inte alltid man kan lyckas hålla tag i harmonin och lugnet. Och vist tycker jag att det kan få bli lite tokigt i bland. Dagar när kommunikationen dig och hästen i mellan inte når ända fram. Så länge man inte kör över den andre och nöjer sig med att man lyckades genomföra något tillsammans trotts tokigheter så går livet vidare än då. Damen var visserligen mycket glad för att komma hem till flocken igen, men det hindrade henne inte från att stå och mysa en stund innan hon begav sig ut i hagen.

(bild i från sommaren 2007)

41 hästar är nu hämtade i från Önnarps stuteri i Båstad/förslöv, inget okänt känt ställe i mina rörelsekretsar.
Stuterier har haft 58 anmärkningar och anmälningar på allt från magra hästar, farliga saker i hagar samt avsaknaden till dagligt vatten och bete genom åren 2005-2011. De har endast tillstånd till 66 hästar, ett antal som inte hållits.

Jag tycker att det dels är trevlig med ett förebyggande tänk, redan innan hästarna får riktiga problem med sin levnadsstandard. Samtidigt som men kan ha i tanke att det är relativt friska hästar man flyttat på, istället för att kanske prioriterat värre fall. En tvist i djurskydds synpunkt. Men som sagt, jag välkomnar alla handlingar som gör det bättre för djuren. Nu ska länsstyrelsen försöka sälja dessa hästar, och om det inte går, överväga avlivning.
Vilket jag verkligen tycker vore ett slöseri på en sådan akt..

Så nu hoppas vi att hästarna bli sålda på ett Bra sätt av länsstyrelsen.
(vi har redan sätt mindre bra sätt att auktionera ut hästar på)
- Faktumet kvar står att Sveriges djurskydd/omhändertagande plan är väldigt bristande, även om det blir bättre.

Se Artikeln Här

Dagen bar på mockning och träning med fröken Trixi ute i solskenet ute i "rutan".
Började med att instruera faling leafe i skritt, men gick efter ett par försök och en mysstund över och provade i trav.
Fröken gjorde fina vänddningar i skritt men lite större i trav, villket jag tycker är bra jobbat av henne.

efter ännu en mysstund gick vi över till lite folling me, i skritt och trav samt vändningar. Hon brukar kuna vara lite seg i denna övningen eller "flyga" i väg på annat håll men i dag hänge hon med riktigt fint. Lite "sura" miner i mellanåt som säkerligen har något med mitt kropps språk att göra, så det får jag som alltid jobba vidare med.

Sedan blev det lite förflyttnings lekar, sidpass front, flytta framdel/ bakdel emot mig och backa ut zon 3?? Backningen provade jag igen sist i rutan, något jag inte jobbat på innan men tänkte ta upp det på riktigt nu, idag behövde hon bara en liten stunds funderande innan hon förstod vad hon skulle göra. Ducktig tjej.

Vi jobbade även en kort stund med S-skritten, med fokus på att inte "trilla" emot mig, blir lätt att hon tar "stöd" av mig, faller in och så *poof* helt plötsligt går vi på en liten volt sitället för rakt fram. Så genom att fokusera mer framåt, be henne hålla ut och beröma så fort hon gjorde rätt blev det en förändring.

Jag gav mig också i kasst med att försöka se om damen kunde utföra buga på högersidan. - Mycket svårt tyckte hon och tappade balansen. Självklart står hennes "super" starka matte där och fångar henne så hon inte druttar i marken (haha). Det tog mig faktiskt ett par försök innan jag la marke till att hon istället för som på vänstersidan breddar sig mellan fram och bak ben. Knölar i hop sig istället, trolligen ett resultat i att vi brukar tränna ligg på den sidan. Så efter en stunds korigering av hennes placering kunde hon göra två fina balancerade bugor med hjälp utav mig. - Tadaa! sa jag till minb lite fundersamma ponny!

Jag är väldigt nöjd med sol dagen. Trixans inställning och energi är en enorm förbättring samt att hon var lugn och balanserad. jag kämpar och försökar göra så mycket rätt jag kan för hennes skull, nu går det ialf åt rätt riktning igen.

 Hej!

Mitt namn är alltså Emma Kulla och jag är född 1990 och fyller då 23 år i sommar. Jag bor i en liten by, i Ängelholms kommun nere i Skåne. Jag är just nu student vid Munka folkhögskola, högskoleförberedande linje där jag jobbar hårt för att nå vidare mot mina mål i livet, då jag har som avsikt att studera vidare på högskolan senare.

Mina två hästar bor på en gård ca 5 minuter i väg med bil.
Mitt hjärta och själ är min kära Trixi. Eller Wild Beatrix af Friesland som hon heter (berättelsen om hannes namn är lång.. den tar vi en annan gång) Hon är född 1998 , och blev importerad i från Holland av en häst handlare och hamnade därefter i min ägo den 8 april 2004. Att det gått 9 år sedan vi först sågs, är näst intill obegripligt. Vi har haft en väldigt vinglig väg, då hon haft en del i sitt bagage och räknades som problem häst, en stämpel som inte alls stämmer överens med mitt hjärta i dag. 

Camaron är min lilla skyddsling, min duva och fågelunge, som jag håller hårt under mina vingar. Han är född 1992 i Spanien, går under ras-samlingsnamnet Andalusier och han blev importerad till Sverige ca år 2004. Han är en känslig herre som inte haft det så lätt i sitt liv. År 2009 flyttade han hem till mig för att få fortsätta sitt liv. Vi kämpar dagligen med alla hans järnspöken och har fått en stark relation redan på dessa tre år tillsammans.

Min vackra underbara vita ängel, somnade in i hagen en regnig mörk kväll den 27 september 2012. Han hade brutit lårbenet i hagen samt förlorat känsel i hela höftpartiet och kunde således inte komma upp. Jag och Trixi var med honom in i det sista, då jag satt med hans huvud i mitt knä några timmar i väntan på veterinär. Otroligt nog behöll han både lugn och humor in i det sista och drog sig inte för att hitta på buss och sno äpplen där han låg, min fina. <3

1992 - 2012

Snabbfakta:
Beatrix kallad Trixi
Sto född 1998
Import från Holland, 144 cm mkh
Hos mig sedan April 2004
Avliden i november 2014

---

Trixi var min första ponny och våra tio år tillsammans bestod av både toppar och dalar.

Den långa historien:  
Mitt hjärta och själ är min kära Trixi. Eller Wild Beatrix af Friesland som hon egentligen heter (hennes namn är hela min fanilj skylldig till, då vi hade lite olika tankar). Trixi föddes 1998 i Holland kring området som heter just Friesland hon blev importerad av en hästhandlare till Skåne och köptes där efter av min familj den 8 april 2004 som sexåring. Man kan säga att vi var ett praktexempel på hur man köper ponny "fel" genom att köpa en outbildad unghäst, med okänd bakgrund till en fjortonårig tjej med ledorden -"Så kan ni utvecklas tillsammans".. Vi skulle tävla hoppning var min plan, men det blev inte riktigt som jag tänkt.  

Efter några veckor framkom en rad "problem". Trixi gick inte att fånga i hagen, lasta, sko eller rida ut på själv. Hon stack med mig i galoppen och hon hade en dålig grundbalans och gick rejält utställd vid all ridning på ridbanan. Efter en tid blev hon även väldigt känslig för insektsbett vilket senare utvecklades till eksem i man och svans.

Hoppkarriären var kort och inte särskilt framgångsrik, när jag dessutom våren 2005 hade en tuff period i skolan, studiemässigt, blev utredd för dyslexi hade ångest och utbrändhets liknande symptom. Blev relationen till min ponny lidande och fylld av negativ energi. Jag antar att när jag gick ut i hagen för att hämta min ponny, såg hon en människa i upplösningstillstånd något hon inte var beredd att hantera och i stället tog hon till flykt som utväg. 

Allt kring ridning och mig var förknippat med otrevliga situationer, så vi fick helt enkelt tänka om, börja om och prova något nytt.

Mer kommer...