Jag funderade en stund, om jag skulle berätta om vad som hände i lördags, när vi vart ute och fotograferade, men efter en stund bestämde jag mig.

Häst Insik är tänkt att vara en plats för mig att dela med mig om min utveckling och väg till att hitta mitt mål. Mer Insikt i häst hanteringen och hur hästar fungerar. Det sista jag vill är att ge en skev bild av att det är en dans på rosa moln mellan mig och mina hästar. Vilket det så klart inte är.
- Nej detta är en sida för sanning och inte censureringar. Jag gör stora fel precis som alla andra, och ser till att ta lärdom av dem.

När vi var ute i dungen i går, Jag, camaron, Robin och Trixi. Är det självklart att jag i egenskap av ”ledare” för min lilla häst flock har allt ansvar, mina hästar ska helt enkelt kunna lita på att jag vet vad jag gör ifall det skulle hända något. Jag litar på Trixi till 110%, och hon är i princip bombsäker till 99%. Därför kan jag även lita på att hon tar ansvar och respekterar Robin, så han får chansen att ta hand om henne, medan jag oftast måste lägga mer fokus på Camaron. Men även om Trixi är till 99% totalt bombsäker så inträffar förr eller senare den 100:de gången.

Jag brukar alltid skämta om att min häst, är ”smartare än de flesta hundar” då hon uppbunden i en lina kan trassla in sig, men till skillnad i från vissa hundar. Trasslar ut sig igen utan problem. Så när hon i skogen klev över linan brydde jag mig inte som vanligt, medan Robin ville ”trassla ut” henne. Ja, här lämnade jag min post, hade jag gjort det själv, så hade följande inte behövt hända. Trixi som inte alls förstår Robins förflyttningar försöker då lösa det själv som vanligt, men samtidigt undvika Robin. Fråga mig inte vad som hände, jag kommer bara i håg att jag ska till R. - Lugn, varför har du ”panik” när inte hon har det? Två sekunder satt fröken Väldigt fast, och fick för första gången på våra 8 år just, panik. Stackarn satt fast med bakfoten i den delen av repet som även satt i grimman, så att låsa repet ifrån trädet hjälpte inte. Fröken lyckades hoppa jämfota på min fot och putta om kull mig innan jag lyckades dra av grimman och när jag väl gjorde det, slutade hon direkt slå med bakfoten sänkte huvudet och frustade högt. Stackarn var mest chockad, hon hade lyckats slå sig på näsan, och fick ett litet märke i karleden, i övrigt mådde hon fint. Robin tog lite illa vid sig, inte konstigt då det var hans första ”häst olycka”. Fröken röd var inte heller sen med att ha sin dagliga galopp runda med de andra hästarna i hagen. Vilket kunde försäkra för både mig och R att hon mådde lika bra som vanligt.

Jag blir bara lite irriterad på mig själv. Klart att jag ska lita på min häst men kanske inte alltid ta allt för givet, och att säkerhets knuttar är a och o alltid! Hur säker ens häst än är. Men det är klart, hon har aldrig reagerat på något särskilt nämnvärt på de sju år som har gått sedan vi började med toleransträning för att göra henne säker. Det är inte konstigt att man blir hemma blind, men nu tänker jag aldrig bli det igen.