Motivationen är verkligen i botten, speciellt vad det gäller studier. Och är det något jag inte borde klaga på så är det min utbildning! Så som jag kämpat och längtat för att komma hit, också har jag mage att gnälla över att jag måste plugga? Blir man aldrig nöjd?

Jag är visserligen en person som aldrig blir nöjd.. med någon ting. Främst med min egen tillvaro, min energi nivå och mina prestationer som verkligen ligger på botten. Suck. Dessutom så har jag ett extremt "framtidstänk"

-"I framtiden blir allt bra, i framtiden är jag piggare, bättre och en riktig super horse women.."

 

Vad hände med att leva i nuet och vara glad för det man har? Varför fick inte jag den egenskapen tilldelad när jag föddes? Just nu låter jag som en förvirrad och oambitiös tonårskille (eller äldre för den delen) i huvudet. -" Tänk att bara få vinna några miljoner på lotto och sedan få göra vad man vill i livets tillvaro" Att jag är så fräck med att klandra främst killar för en sådan fras, är av erfarenhet. Jag har faktiskt aldrig hört någon av kvinnligt kön att yttra den frasen. Men nu är jag lite där. Just nu känner jag bara för att hoppa av skolan, köpa mig en unghäst, gård på varmare breddgrader och bara njuta av livet.

 

*Kärleksfull-suck!*

 

 

Gud vad skönt det är att få gnälla av sig lite i bland, tycker ni inte? Även om man inte har något nämnvärt att klaga på. För detta inlägg klandrar jag helt någon typ av vinterdeposition. Om drygt 20 minuter kommer världens bästa tjejer hit. Det nalkas vin, skratt, klagosånger och trevligheter hela kvällen! Det kallar jag livs njutning!