Heter hon, min nya vän! Vad hon ska kallas för är än ett mysterium men nästan helt säkert är att hon kommer flytta med mig till Uppsala i nästa vecka. Ett preliminärt kontrakt är skrivet och i går gick hon igenom besiktningen med bravur om än en anteckning lydande "Nervig" (som få) och veterinärens fråga om jag visste vad jag gav mig in på. ;) För sådan är hon, min nya vän nerverna sitter utanpå min i övrigt är hon vacker som solnedgången en varm sommarkväll.

Hon är en treårig Welsh Cob sto på 152 cm över havet och är ialf sutten på ett par gånger i vintras. Mörkfux med en stor vit stjärn. För er som är insatta så är hon e: Fjordglimt Ser Thomson och u: Editions Miss Daze.

Med andra ord så uppfyller jag två drömmar samtidigt. Den första att skaffa unghäst vilket jag velat i ett antal år nu och den andra att äga en Welsh Cob, vilket mina bekanta vet att jag snöat in på för länge sedan. ;)

Trixi då? Vad händer med henne? - Jo planen var ju hela tiden att min lilla ponny skulle flytta upp med mig, fram tills för några veckor sedan, då jag fick ett erbjudande i från hennes nya vänner. När flytten uteblev till Skara för hennes del i höstas lärde hon ju i stället känna några underbara nya vänner som tagit hand om henne sedan dess. Att se dem ha så roligt tillsammans och se hur glad min kära ponny är i deras närvaro, det värmer i mitt hjärta. För hon blir ompysslad, myst med och älskad på det där sättet som bara unga hästtjejer han. De fullkomligt överöser henne med kärlek och hon är så nöjd med tillvaron. De erbjöd sig alltså att ta hand om henne under dessa två kommande studie år och efter en liten omtanke kändes det inte mer än rätt. Trixi och jag har uppnått en massa saker tillsammans, och vår relation kommer bestå. Men samtidigt så vill jag vidare och är ju något stor. Det känns helt rätt att låta Trixi få prägla nya hästtjejer efter ett sunt och gott förhållande sätt till hästar. Och det kan väl knappast finnas någon bättre lämpad eller bättre läromästare än min kära Trixi!