Nu är jag inte bara hemkommen utan har också piggnat till. Det är inte klokt vad trött man kan bli efter två dagar på mässan. Jag klappar mig dessutom på axeln för att jag bestämde mig att inte vara där på lördagen också, för då hade jag inte orkat göra något alls i dag. Jag och Anna i klassen var tillbaka till Skara vid 11 i går, därefter gick jag som en zombie till affären, sedan har jag en minneslucka fram till vid halv 5 då jag somnar på soffan. Vaknar vid 9, ringer Robin en stund och somnar sedan om gått till klockan 8 i morse... jösses vad många timmar.

Men det var en två väldigt trevliga dagar tillsammans med ett härligt gäng med mängder av skratt och stundtals nervositet. Torsdagens klicker visning med namnet "En lycklig häst, vad är det" Var det alltså jag och tre skolkamrater från SLU som höll i, jag och en klasskamrat stod för pratet och de andra två tog hand om hästen. Vi var dålig förberedda pga en intensiv studievecka och fruktansvärt nervösa. Som tur var så hade vi endast ett fåtal personer som publik denna tidiga förmiddag, vilket dessvärre inte dämpade nervositeten. Jag vill verkligen inte kalla min prestation som talare för Bra, snarare tvärt om. Men jag genomförde det, trotts blackouts, stakningar, fel ordval och nervlockande grov skånska. Och med det känner jag mig faktiskt nöjd.

 

 

Fredagen gick med bravur mycket bättre i min mening, vi hade visserligen en något mer häst att jobba med, som vart väldigt bufflig och blev trött i huvudet väldigt fort. Jag stod för klickandet denna dagen och höll mig borta i från mikrofonen, vilket kändes som ett mycket tryggare beslut. Klickandet gick ypperligt och dagens talare hade bättre kläm på manuset. Så fredagen är jag riktigt nöjd över och det är kul att ha fått chansen över att få delta i Eurohorse på detta vis. Speciellt då jag brukar vara kaxig över hur lätt jag tycker det är att prata inför folk. Det visade sig att även jag hade en smärtgräns ;)

 

En reporter i från Göteborgs posten såg fredagens visning och blev nyfiken kring klickerträning. Dock blev det lite mer prat om annat med honom och då jag antar att han inte är särskilt hästkunnig i övrigt så tog hat fasta på det samtalsämnen som han främst kunde relatera till. Nämligen utrustning och skillnaderna i hästhållning som vi har i dag och hur hästarna borde ha det.

Artikeln i GP gå att läsa Här och även om den inte blev som vi först tänkt så tycker jag ändå den upplyser om två aktuella ämnen inom ridsportvärlden, prylhets och hästarnas välbefinnande.