Dom svårare dagarna när Misty varigt väldigt spänd, orolig och nervös har ridning överhuvudtaget känts väldigt avlägset. Samtidigt som det titt som tätt dykt upp en hel del exempel i Welsh forumet på FB, om fina unga Welshar som efter endast ett tiotal gånger under ryttare går i alla gångarter, rids ut själva, rids av barn, hoppar eller går i en trevlig form. Jag har suckat lite av avund varje gång, då jag nu är uppe i fler ridpass än jag kan räkna. Men nu när vi väl är igång lite mer och Misty blivit mer trygg börjar dessa särskilda Welsh egenskaper träda fram även hos min kära nervösa Cob. Fick nypa mig själv lite i armen i dag när det var full kaos runt ridbanan och min lilla häst inte ens lyfte blicken utan jobbade på som att hon aldrig gjort annat. I dag jobbade vi i på 8-volt i både skritt och trav med omställning och sittbensbyte i trav samt övergångar och ökning och minskning av traven. Jag ser verkligen mer och mer likheter mellan Misty och hennes far, något som gör mig väldigt säker på att detta kommer bli riktigt bra.

Med en liten smygstart har jag börjat spana på sadlar igen, med lite hjälp från Helena. För i den här takten kommer vi behöva en ordentlig sadel snarare än jag trott. Slår dock fortfarande fast vid att vi ska ha en allround trots att en dressyrare börjar kännas lockande. Men vi ska rida ut, klättra, traila och bli världsvana långt innan vi sätter hovarna på någon eventuell dressyrtävling och då är det en hopp eller allround som gäller.