Gallorna hänger envist kvar, dock har de flyttat sig från centrum på kotan till något längre bak. Hon är inte varm, öm, har puls eller haltar och har varigt piggare under de senaste promenaderna. Gallorna är ju dock ett tecken på att det är något stör. Marken är tinad och jag har fått lägga ner förhoppningarna på att de skulle försvinna lika fort som de dök upp. Så antingen får vi försöka ta oss till UDS, vilket kräver både lån av bil och släp samt att detta behöver klaffa samtidigt som det finns en tid ledig tid på kliniken. Dessutom är Misty något osäker i lastningen så att "bara åka in" blir liksom ett ganska stort projekt. Alternativen är att ta ut de mobila, vilka inte har samma resurser samt har en betydligt längre väntetid eller ringa ambulansen, vilket känns minst sagt over kill. Suck. Hade jag varigt hemma (läs Skåne) hade jag ringt Eqimed också hade det varit fixat.

Nu har jag gnällt färdigt kring detta och det löser sig säkert, men kanske inte över en handvändning pga av jul och nyår. Tror bestämt jag får sätta mig ner och prata allvar med mina tjejer, de får gärna leva livet som både katt och häst men de kan väl ta det lite lugnt innan högtiderna.

Jag, Misty och Labrador tog ialf dagens promenad bort till grannen och stora ridbanan för att smyg prova sadeln lite. Misty fick helt kontroll över både tempo och hur länge jag skulle sitta i sadeln, så det blev mest skritt samt lite kort trav men även en sida med lite ökad trav sammanlagt en stund på några minuter. Hon höll tillbaka lite i stegen, var spänd pga vinden men verkade annars nöjd och frustade flera gånger så jag tror att sadeln fick godkänt betyg. Jag kan ju knappast kräva ett perfekt rörelsemönster när jag vet att det är något som stör kring bakbenen men jag kan ialf uppfatta en känsla tillsvidare också får vi rida och test mer när hon är 100% okey. Matte gillade sadeln ialf och den korta biten med ökad trav gav en härlig känsla. Vet inte om jag berättat det här tidigare, men jäklar vilken kraft denna lilla häst kan lägga i traven, en riktig Welsh Cob show trav med power.

På onsdag åker jag ner och firar på jul och till den 27e är jag med Robin till sällskap tillbaka i Uppsala, antingen är Misty gall fri, eller så löser jag och R tillsammans resan till kliniken. Så länge får M vila, och jag känner mig helt trygg med att min kära hundspecialists-veterinärs utbildade hyresvärld håller ett vakande öga över de där bekbenen, med kortnummret till Ambulatoriska i mobilen om det skulle bli värre.