Fanny vid 13 års ålder, tagen år 2004 ca

Eller i alla fall så har jag hittat henne! Efter flera års undrande och letande, som endast ledde mig till en återvändsgränd, så har jag i dag läst ett mejl i från hennes nuvarande ägare. Jag grät floder av lycka! och fick se underbara bilder på henne. Gud vad glad jag är. Jag hade nästan givit upp hoppet men nu har verkligen en sten lyfts i från mitt hjärta.

Jag behöver inte skriva hela vår historia. Det räcker nog med att skriva att hon betydde mest under ridskoletiden och var min den första häst som verkligen var ”min”. Min egen sköthäst i tre år och somrar på ridskolan. Det hon lärde mig under de tre åren har jag haft otroligt stor nytta av. Efter ett år med, bett, knuffningar och platta fötter insåg hon att jag aldrig skulle ge upp om henne, som många andra gjort. Och kärleken hon gav tillbaka till mig var tusenfaldig. Underbara ponny!

Tyvärr lämnar ju de flesta flickor ridskolan, även jag. Jag köpte min Trixi. Men besökte Fanny regelbundet, oftast bemöt med en gnäggning.
Hon såldes däremot en sommar utan min vetskap... hade jag vetat hade jag tagit henne direkt..
Men nu är det helt underbart att historien fått ett bra slut. Jag vet att hon har det bra i ett bra hem, och i sommar ska jag åka upp till huvudstaden och besöka henne!

21 år är hon i dag som bilden visar, och hon är lika vacker i mina ögon fortfarande!

Hoppas det var ok att jag lade upp din bild M :)