Här sitter man, en måndag förmiddag i skolan, lektionen var vist inställd. Men jag har live pianomusik av en skolkamrat i biblioteket, så jag klagar inte, för det låter ljuvligt.

I dag är jag klar med mitt arbete om hästeksem, som jag dock inte är särskilt nöjd med. Det blev en mycket kortfattad variant på endast åtta sidor, och forskningen kring det är väl inget att hänga i julgranen direkt. Visserligen ska jag erkänna att jag inte satte mig ner och läste de två största ”källorna” vilka var på engelska med ett 20 tal sidor skrivna med ganska mycket facktermer. Men jag har läst dess förkortningar, samt att jag inte har gett upp om att läsa dem ännu, jag behöver bara lite mer tid.

Generellt, vill jag påstå att vi hästmänniskor har varigt dåliga på att forska kring detta ämne. Det finns teorin med att det är Svidknottens saliv som startar upp hela allergin, och ett antal påståenden om att även miljön och andra faktorer spelar roll, samt att det är vanligt att hästens symptom överlappas. Där tar det slut, det har endast fokuserats på Knottens påverkan, men inte på de andra följande punkterna. Sommareksems problemet ökar bland hästar ökar, det är häller inte ovanligt att en del hästar uppvisar symptom vintertid, när varken knott eller sol finns framme. Jag kan inte låta bli att tippa lite mer åt Marlene Anderssons teori att det snarare skulle vara brister på viktiga mineraler och vitaminer som är del skurkarna i dramat. Hennes revolutionerande artikel gick att läsa i tidningen Hästfocus nr 5 år 2011, artikeln är skriven av Sonja Rantila. Tyvärr har jag inte funnit den på nätet, annars hade jag delat med mig av den.

Här känner jag att vi bör stanna till och tänka efter. Hästdjuret har gått i från att fritt, fått röra sig på stora ytor. De har i miljoner år själva kunnat välja vad de velat äta och i vilken mängd. I dag importerar och exporterar hästraser över hela världen, hästraser som blivit anpassade till en viss typ av miljö och dess marks naturliga vitaminer och mineraler. I dag lever de dessutom i en kontrollerad miljö på en begränsad yta, där den biologiska faunan kanske inte är särskilt mångfaldig. Begränsningen av föda är ett faktum och även om vi har tabeller för att räkna ut en hästs näringsintag ganska så exakt, så tror jag inte att det räcker. Vi är inte hästar och det kan vara svårt att veta exakt hur dessa djur fungerar. Vi är dessutom väldigt duktiga på att ”förmänskliga” våra djur, och tänker inte alltid det bästa ur deras perspektiv. – Nej det här får vi allt fundera vidare på, mysteriet är ännu inte löst.