Att lyckas få med klickern upp i ridningen är en väldigt klurig. Inte nog med att det i början blir en hel del avbrott, det blir även en grej extra att hålla koll på. Men under helgens ridning så fick jag upp ögonen för ialf ett användningsområde där jag kunde få det att fungera, vilket jag ser som en framgång för mig.

Hade det varigt så att jag kunnat rida kontinuerligt så hade jag och T främst jobbat med formgivningen lös, antingen med klickerns hjälp eller på annat vis. Men pga distansen mellan oss så blir detta omöjligt. Våra medisar är underbara som rider och motionerar henne så ofta de kan. Men det blir inte på den nivån att hon håller sig i form för mina övningar. När jag kommer hem blir det därmed att jag får börja om lite varje gång, vilket klart är försåtligt. Det första man märker på Trixi när hon gått lite lugnare ett tag är att hon hellre väljer högervarvet istället för vänstervarvet.

Så när jag kommer hem efter några veckor och vi ska träna lösridning. Gissa vem som inte kan svänga sin häst åt vänstervarv? ;) Är hon däremot i full trimm så går det utmärkt att svänga.

Jag klurade lite i helgen och det var då klickern föreföll som naturlig. Även om det troligen är en fysiskt svårighet som gör att T väljer det ena varvet i stället för det andra, så blir det så klart inte bättre av att inte använda den sidan. Hon är även väldigt duktig på att förstora upp sina problem själv och svarar ofta -"Nej jag kan inte, vill inte" när man frågar henne att prova i fall det är så svårt som hon tror. För när jag väl lyckas uppmundra henne till att prova, så brukar det gå galant!

Jag fyllde därmed fickorna med godis samt klicker och satt upp. Hon fick trava lite lätt i högervarvet medans vi gjorde volter, krumelurer och snettigenom. Vid lämpliga tillfällen erbjöd jag henne att byta varv. Avböjde hon erbjudandet fick hon trava vidare men gjorde hon som jag önskade, fick hon genast ett *klick* en godis och en kort stunds vila. Efter en stund kunde jag börja fråga om varvbyte med mindre och mindre signaler och några gånger satt jag passiv för att se vilken väg hon tog. Sakta lyckades jag därmed uppmuntra henne till att välja vänstervarvet. - Suksess! Så sålt man kan bli över att ens fina vän gör så lite. :)