Halva dagen har spenderats på Ultunas djursjukhus med Shira. I går kväll började hon nämligen salivera kraftigt och har gjort under hela natten och dagen. Man har kunnat följa hennes väg med hjälp av dessa fina "vatten pölar" över allt. Hon var även matt, med förstorade pupiller och ville inte äta torrfodret (vilket är det godaste som finna annars). så med risk för att hon fått i sig något konstigt eller att hon skulle ha ett neurologiskt fel åkte vi in.

Fem timmar, fyra provtagningar och två röntgenbilder senare är vi nu hemma. Det positiva är att inget allvarligt fel hittades, inget neurologiskt, inget som satt fast i svalget och alla organvärden samt blodkroppsvärden var som det skulle. Det negativa, är väl då att symptomet består och vi inte vet vad som är fel... I övrigt hittades endast några små svullnader och irritationer i tandköttet som enligt vetrinärn inte borde orsaka problem. Ni ska vi därmed avvakta en vecka och se vad som sker.

Mottagningen på kliniken var verkligen suverän! Så trots alla jobbiga stunder har jag blivit rejält med erfarenheter rikare. Shira är jag också mäkta imponerad och stolt över som använt sin nyfikna utforskarsida, för att hantera stress, i stället för att vilja gå och gömma sig. Sen var det visserligen inge kul att få kanyl, men det hade inte en annan häller tyckt.

Nu håller jag tummarna för att det mirakulöst går över av sig själv och att både Shira och Trixi blir friska. Det känns så jobbigt när mina allra närmaste hjärtan mår dåligt. Speciellt Shira som jag ändå spenderar hela mina dagar med och som är mitt lilla lurviga hjärta och ständiga följeslagare. Vi har en ganska speciell relation hon och jag (+ säkert en hel hög med moderskänslor i från mig). Trixi är jag klart också orolig för, men hon är mycket äldre och klockare än min lilla katt, så jag litar mer på att Trixi klarar sig i de flesta lägen eller åtminstone vet jag att hon är vis nog att be om hjälp och acceptera läget.

Så kära vänner, hjälp mig gärna hålla tummarna!