I dag blev det ett avbrott i från den uppsuttna träningen. Främst då det regnat hela dagen (jag skulle aldrig prisat vädret i går) och jag inte kände för att sätta mig på en genomblöt och hal häst. I stället skulle stallägaren lastträna, så vi hängde helt enkelt på.

Vid första anblicken av transport förvandlades min lilla häst till en *Fnork* sprutande drake! Med beteendet *Fnork*,piaff. halt, stirra....*Fnork* piaff, stirra, springa i väg. Så vi försökte koncentrera oss på att bara slappna av runt transporten, gå på presenningen som hon känner sig trygg med och försöka stå med rumpan vänd mot den läskiga transporten, avslappnad. Efter en stund gick vi fram för att nosa på rampen, det var tveksamt till en början men hon vågade nosa och gå nästan ända fram till sist. Så hon fick en massa uppmuntran och sedan var jag egentligen nöjd för dagen. Men efter att hon fått se stallägarens häst gå upp på rampen ett par gånger och hon kändes betydligt lugnare, kunde jag inte låta bli att prova igen. Nu gick jag hela vägen upp på rampen och halvvägs in i trailern. Helt sonika följde hon efter ialf så långt som hon kunde med bakbenen kvar på backen, men med en väldigt nyfiken och trevlig uppsyn. Förvånad blev jag allt och verkligen mer än nöjd då jag inte räknat med detta. Så med mer träning och positiva erfarenheter vad det gäller lastning från och med nu hoppas jag på att äga min första lättlastade häst så småningom. Hon är ju helt fantastisk den där Cobban.

           Ponny söt eller vaad?! :D