Personliga mål 2015
2015.. Året då jag fyller 25... jösses vad tiden går fort.
Runt nyår började tankarna spinna för fullt, kanske lite mer än vanligt. Jag är lika bra på att rusa hejdlöst framåt som på att skjuta upp saker, en kombination som inte är allt för lyckad. När jag fyllde 20 år, hade jag en tydlig bild på var och vem jag ville vara vid åldern 25. Genom flytten till Uppsala, SLU studierna, införskaffandet av Misty och mitt stadiga förhållande är jag nu fysiskt där. Men vad det gäller den mentala biten, så har jag en bra bit kvar.
- Jag vill förbättra min kunskap inom entreprenörskap:
Att starta eget företag, är för mig självklart, idéer finns, men rädslan och känslan av otillräcklighet trycker ständigt på. Självklart vet jag lösningen på problemet: Övning och utbildning!
- Jag vill hitta motivation och glädje inom någon typ av träningsform:
Forskningen visar att lyckoämnen som dopamin utsöndras efter träning, detta är en fysisk funktion som så klart även jag innehar. Då jag däremot alltid kämpar med en smärtupplevelse under de flesta fysiska aktiviteterna. Räcker inte denna "dopamin belöning" riktigt för att jag ska få motivation och tycka det är värt att träna.
- Jag vill bygga upp min fysiska grundstyrka:
Det är nu, medans jag fortfarande kan kategoriseras som "ung" som kroppen är enklast att anpassa och förändra. Jag ser det som en försäkring inför framtiden, att kroppen ska vara i en god fysisk kondition klara av framtida uppgifter som hör livet till. Jag vill hjälpa och stötta upp mina övriga fysiska svagheter med denna styrka och vara i god kondition för att kunna leva livet fullt ut genom alla åldrar. Punkten är rejält anknuten och ger en liten gnutta motivation till den ovan, förhoppningsvis ska jag kunna samla på mig fler motivationspunkter för att lyckas.
- Försöka hitta en balans i vardagen där jag får tid till alla viktiga komponenter och kämpa för att bevara denna: Studier, häst, socialt umgänge, hålla ordning och hinna laga ordentlig hälsosam mat. Jag har inte ens ett 7-16 jobb och har ändå problem med att få ordning på detta? Så tanken är att hela tiden och varje dag försöka göra det bästa av situationen och bli bättre på att planera.
- Jag vill kunna stanna upp och njuta av tillvaron lite mer:
Trixis bortgång bidrog till att jag för första gången på riktigt började uppskatta det jag har, och just stanna upp och njuta av det. Jag fick en rejäl insikt då sådant man tror man kommer ha för evigt, eller åtminstone i flera år till, plötsligt kan ryckas i från mig. Självklart är jag ledsen över att hon är borta, men samtidigt vill jag se det som en sista gåva i från henne, insikten om att hon har gett mig ledtrådar och hjälp till livets lycka.
- Jag vill försöka hitta en väg mot ett lugn, som innebär mindre mental stress:
Det här är troligen den svåraste punkten, speciellt då jag hädanefter måste klara mig själv. Trixi kunde läsa av mig på ett sätt som ingen annan varelse någonsin kunnat, hon var min spegel där jag kunde skåda mitt inre och hon har hjälpt mig igenom en rad identitets och självkänslo-kriser. Men så länge jag inte glömmer det hon lärt mig och fortsätter jobba på mina rädslor så ser jag ett ljus även i denna svåra punkt.
Mina livs stöttepelare och älskade! ♡
Runt nyår började tankarna spinna för fullt, kanske lite mer än vanligt. Jag är lika bra på att rusa hejdlöst framåt som på att skjuta upp saker, en kombination som inte är allt för lyckad. När jag fyllde 20 år, hade jag en tydlig bild på var och vem jag ville vara vid åldern 25. Genom flytten till Uppsala, SLU studierna, införskaffandet av Misty och mitt stadiga förhållande är jag nu fysiskt där. Men vad det gäller den mentala biten, så har jag en bra bit kvar.
- Jag vill förbättra min kunskap inom entreprenörskap:
Att starta eget företag, är för mig självklart, idéer finns, men rädslan och känslan av otillräcklighet trycker ständigt på. Självklart vet jag lösningen på problemet: Övning och utbildning!
- Jag vill hitta motivation och glädje inom någon typ av träningsform:
Forskningen visar att lyckoämnen som dopamin utsöndras efter träning, detta är en fysisk funktion som så klart även jag innehar. Då jag däremot alltid kämpar med en smärtupplevelse under de flesta fysiska aktiviteterna. Räcker inte denna "dopamin belöning" riktigt för att jag ska få motivation och tycka det är värt att träna.
- Jag vill bygga upp min fysiska grundstyrka:
Det är nu, medans jag fortfarande kan kategoriseras som "ung" som kroppen är enklast att anpassa och förändra. Jag ser det som en försäkring inför framtiden, att kroppen ska vara i en god fysisk kondition klara av framtida uppgifter som hör livet till. Jag vill hjälpa och stötta upp mina övriga fysiska svagheter med denna styrka och vara i god kondition för att kunna leva livet fullt ut genom alla åldrar. Punkten är rejält anknuten och ger en liten gnutta motivation till den ovan, förhoppningsvis ska jag kunna samla på mig fler motivationspunkter för att lyckas.
- Försöka hitta en balans i vardagen där jag får tid till alla viktiga komponenter och kämpa för att bevara denna: Studier, häst, socialt umgänge, hålla ordning och hinna laga ordentlig hälsosam mat. Jag har inte ens ett 7-16 jobb och har ändå problem med att få ordning på detta? Så tanken är att hela tiden och varje dag försöka göra det bästa av situationen och bli bättre på att planera.
- Jag vill kunna stanna upp och njuta av tillvaron lite mer:
Trixis bortgång bidrog till att jag för första gången på riktigt började uppskatta det jag har, och just stanna upp och njuta av det. Jag fick en rejäl insikt då sådant man tror man kommer ha för evigt, eller åtminstone i flera år till, plötsligt kan ryckas i från mig. Självklart är jag ledsen över att hon är borta, men samtidigt vill jag se det som en sista gåva i från henne, insikten om att hon har gett mig ledtrådar och hjälp till livets lycka.
- Jag vill försöka hitta en väg mot ett lugn, som innebär mindre mental stress:
Det här är troligen den svåraste punkten, speciellt då jag hädanefter måste klara mig själv. Trixi kunde läsa av mig på ett sätt som ingen annan varelse någonsin kunnat, hon var min spegel där jag kunde skåda mitt inre och hon har hjälpt mig igenom en rad identitets och självkänslo-kriser. Men så länge jag inte glömmer det hon lärt mig och fortsätter jobba på mina rädslor så ser jag ett ljus även i denna svåra punkt.
Mina livs stöttepelare och älskade! ♡
-Ja, det är jag som är tjejen på båda bilder om ni nu tvivlade ;)
Kommentarer
Postat av: Therese
Det är så kul att kunna läsa här och följa dig fast vi inte pratat så ofta eller ses.
Låter som bra mål allihopa, jag hade nog också behövt sätta lite mål haha :)
Vad är du sugen på att starta företag i? :)
kramisar hihi
Svar:
Emma Kulla
