Solen skiner och jisses vilken otrolig effekt det gör med humöret! Här sitter jag och pluggar sedan kl 8, en tid på dygnet som jag annars spenderat i fosterställning i sängen under hela vintern..

Snön ligger förhoppningsvis kvar ett tag till utan att smälta bort, för i så fall ska jag försöka ge mig ut på en skrittrunda PÅ min lilla häst i veckan. Åter igen för att passa på när man fortfarande kan landa mjukt ;). I övrigt har vi börjat komma i gång med ridningen lite igen och tränat på fler travstarter. I går var dock min lilla häst så där spänd, stressad och okontaktbar som bara hon kan och blev till följd av detta superrädd och flydde för en sabeltandad talgoxe (?) som satt i en gran. Jag satt som tur var inte på vid denna flyckt och det fina i fågelsången var att jag åtminstone kunde jobba henne ur denna spända sinnesstämning från marken innan jag satt upp. Vi provade så klart också lite fler travstarter, inte många steg men fortfarande trav :).

När snön smält bort (förhoppningsvis om ett par veckor till) börjar det bli dags att jobba fram galoppen i från marken. Misty är väldigt mycket en travhäst och på ridbanan har hon i princip endast galopperat när hon blivit just rädd. Galoppen är därmed inte ett förstahandsval för henne och då få gånger hon galopperat är det i en spänd och skruttig sådan som jag knappt ens vill kalla gångart. I hagen har jag däremot sett henne göra några riktigt trevliga och avslappnade galopper så hoppet om en trevlig tredje gångart finns! Det svåra är balansen med hur jag ska introducera detta. Taktiken hittills har varit att vänta ut galoppen men känner nu att det börjat bli dags att hjälpa henne hitta den. Men om jag ska göra så, är det en hårfin gräns, uteslutet är ju så klart att jaga runt henne på ridbanan utan vi måste få till lite mer driv i lösarbetet för att i början få till mer fart och förhoppningsvis kulla få henne i galopp. Drömscenariot skulle så klart varigt att hon var så skicklig på att spegla mig så att det skulle räka med att jag fattade galopp. Men som det är nu så blir hon bara rädd om jag skuttar fram och hon förstår inte betydelsen. Så ska vi börja någonstans så är det mer driv som gäller, samt en trygghet i att jag galopperar bredvid. Får jag sedan en galopp i från henne blir det därmed lättare för henne att förknippa min rörelse med det jag önskar att hon ska göra. Så ser planen ut ialf vi får väl se hur det urartar sig.