Dagen bjöd på en härlig promenad i solen. Anna och labradoren följde med mig och M som sällskap den vanliga rundan bort till "myran" en större glänta i skogen och Tillbaka. Misty fick träna på att hänga med lös, vilket innebär att hon gick med grimskaftet runt halsen i stället för att jag skulle leda henne. I bland gick hon något före och i bland kom hon efter, men kom genast ikapp travandes när jag ropade på henne. Den enda gången jag "tappade" henne för en stund var borta på grannens gårdsplan där hon såg de andra hästarna hemma och plötsligt insåg att hon var ensam häst, varpå hon fick ett lätt stresspåslag och var för ett ögonblick på väg hem själv innan jag återfick hennes fokus. Vägen upp till myran är en otrafikerad grusväg så om jag någon gång skulle råka "tappa" henne hade det inte varigt någon större fara rent trafikmässigt. Men självklart är det bättre om hon är så trygg att hon slipper stresspåslagen och jag tycker nog vi har kommit en bra bit på vägen redan.

Väl hemma på gårdsplanen passade vi på att umgås lite, klia Misty, sola tillsammans samt titta på och studera lite saker på gårdsplanen. Vi tittade och tränade på att ställa upp längst spången till gödselvagnen, då spången även används som uppsittningsbock av de övriga i stallet. Misty ställer ju upp fint intill våran träpall, men självklart ska hon kunna ställa upp vid andra föremål.

Kollade in sopptunnan, både invändigt och utvändigt samt slängde sopor i den. - Spännande tyckte M!

Hittade en bit hösilageplast på väg till hagen, helt sonika plockade jag upp den ena änden och svingade sedan plasten i en stor rörelse över Mistys rygg. För att i samma stund komma på att hon och jag aldrig tränat på flaxande plast.... Hästen stod helt stilla, vände sig mot plasten som landat över ryggen och luktade på den helt obekymrad (matte som förväntade sig en mindre explosion andades ut med en lättad suck). Jag tror jag just konstaterat att jag lyckats bra med den grundliga miljöträningen vi gjorde i höstas.

Stackars rädda häst!