Här har vi henne, min "once in a lifetime" ponny... Klippet innehåller egentligen en rad misslyckade försök att träffa med pilbågen från galopp, men samtidigt så mycket mer. Stadigheten, tilliten, tryggheten, enkelheten, kommunikationen. Ja. jag kan säkert hitta fler likvärdiga ord men det klippet gör för mig är att återge hela känslan från den kvällen. Från alla galoppturer, hennes rörelser, doft och öronspel. Det är det sista tillfället jag fick på hennes rygg. Jag saknar att bara få vara, i enkelheten, hon och jag i varandras sällskap...