Flera plusgrader, sol och snön smälter i en faslig fart, härligt och sorgligt på samma gång! 
Det höjs väl knappast några ögonbryn över att ytterligare detta inlägg börjar med en väderleksrapport. Jag gillar verkligen att höra om vädret, speciellt i från alla hemma i Skåne men även från andra delar av landet, så jag utgår liksom från att alla andra är lika intresserade över att höra min rapport. ;)

Jag har försökt fundera ut några mål för mig och Misty att satsa på under detta året, eller främst våren. Men jag har faktiskt inte lyckats fundera ut några. Enligt min mening vill jag säga att hon nu är inriden då vi kan röra oss obegränsat i alla gångarter och kommunikationen mellan oss i ridningen fungerar utmärkt. Galoppen är den gångart som vi inte "haft" så länge, men även med den har det hänt grejer under denna korta perioden. Faktiskt så ser jag till och med skillnad på hennes galopp när hon rör sig i hagen. Den har blivit luftigare och mer uttrycks full nu mer i stället för ett virrvarr av fyra raka ben. Så härnäst är det vidare utbildning som gäller, balansen och fattningarna i galoppen behöver tränas upp och vi behöver öva på övergångarna från trav till skritt eller galopp till trav, som ofta gärna blir slide stops. Sen längtar jag efter att bygga små teknikbanor med bommar, koner och kluriga övningar som jag brukar tvinga på mina små rid elever med ponnyn, typ flytta lite bollar och andra liknande grejer. Vi har lite småsaker att pyssla med jag och Misty och fler trillar antagligen in efter hand, så jag tror att detta blir planen tills vidare.

Så här såg Misty för övrigt ut strax innan jul, men vi får nog träna lite mer på det här med att ställa upp sig. 

 

Måndag eftermiddag och jag sitter här i full färd med att planera veckan mer ingående. Det ska jobbas, pluggas ridas och på torsdag blir det ett kväll på Stockholms nation för att att leva lite "student liv" på riktigt. Pluggveckan består helt av hemstudier och jag antar att jag nämnt ett par hundar gånger att min självdisciplin inte är den bästa, så planeringen måste bli bra.

Mistys veckoplanering känns inte lika noggrann, hon är under i gångsättning och vi har ridit ungefär var annan dag det senaste i olika tempon och miljöer så gått det går. Det som däremot ska prioriteras i veckan är att vi ska träna "skoning" då hovslagaren kommer den 5 Februari. Planen har en tid varigt att sko i vår, då vi vill kunna rida obegränsat. Misty har trots bra hovkvalitet inte alltid fungerar optimalt barfota och speciellt inte när marken blir hård i perioder. Svullnaden bak har ialf inte synts till sedan snön gjorde marken mjuk och fin så även om jag inte fått det bekräftat så misstänker jag ändå att underlaget var en delvis bov till det hela, så vi provar sko tills vidare.

Jag har varigt lite slarvig med Mistys träning vad det gäller att lyfta fötter längre stunder. Dels då hon varigt väldigt osäker med sina bakben och jag därmed gett henne tid till att "växa ur" rädslan. Men också för att det endast är jag som behövt hantera fötterna längre stunder och jag med mitt tålamod kan liksom stå ut med lite brötighet. Nu ska hon ju däremot hanteras av någon annan och då känns det viktigare att prioritera säkerheten både för henne och Hovis så vi behöver träna på att man ska kunna hålla på med hennes hovar längre helt enkelt. Men även att tolerera hammare, ljud och känsla samt att ha hovarna på ett hovstöd. Just på grund av säkerheten blev det dock bestämt att Misty ska sederas oavsett den 5e. En åtgärd som just nu är väldigt kortsiktig och som jag faktiskt inte har några problem med då jag har otrevliga erfarenheter från första gången vi skulle sko Trixi. Det slutade inte bra alls och får jag därmed välja mellan att Misty är "trött" och får uppleva en ny situation eller en situation som kan sluta väldigt farligt, väljer jag gärna det förstnämnda. Med Trixi gick det bra tillslut och jag tror egentligen inte att det kommer bli några större problem med Misty, då hon främst är ovan vid situationen och inte har ett lika stort bagage med dåliga erfarenheter. Men som sagt träna ska vi göra ändå.

En Robin som provar dra av skor och en Trix som äter hö, lös. 

I måndags startade vårterminen, min sista termin på Etologi och Djurskydds programmet. Nyårs känslan har börjat infinna sig och kalendersiffrorna har tickat över till 2016. De senaste 6 åren av 7 sedan gymnasiet har jag levt som student, ett av dem visserligen var ett kravlöst år "utan regler" som konststudent, en givande tid men det räknas knappast som studier. År 2016 är dock året då allt kommer förändras, då den sista och viktigaste terminen har börjat. Jag är livrädd och taggad på samma gång över detta och ångesten avlöses vartannat av lyckorus, vilket inte gör det lättare att fokusera och hålla känslorna i styr.

Jag är Taggad, då jag detta år äntligen får "komma hem" vilket innebär att återförenas med alla vänner, min familj och så småningom bli sambo med R. Efter 6 år slitet studentliv känns Dolly Partons "- 9 to 5" som rena drömmen och det samma gäller känslan att få landa i ett stabilt vardags schema.

Men Livrädd då jag inte har den blekaste hur jag ska gå till väga med allt och har ett viktigt examensjobb mellan mig och mina drömmar. Men jag har också en stor rädsla för att misslyckas. Jag hade så gärna velat gå in i 2016 med känslan av "-jag ska göra allt" men sviterna från vårterminen förra året håller sig envist kvar. Då jag pga studierna (samt röran efter flytten av utbildningen) fick göra en kraftig nerväxling och styra om från känslan; "-jag ska göra allt" till att "-jag ska klara det lilla". Något om var nödvändigt i det skedet men som jag prestationsmässigt inte är särskilt nöjd över. Detta avspeglar fortfarande min vardag då jag ännu inte har energi till att "-göra allt" hur jag än skulle vilja och det gör mig väldigt nervös inför denna termin.

Nu har jag alltså två val, antingen så kryper jag i hop på golvet i ett hörn och inväntar apokalypsen..
Eller så fortsätter jag äntra 2016 på samma sätt som jag gjorde under nyårsafton. Med med glittrande lockar i håret, skratt, västerbottenpaj, glädje, hummer, kyssar, champagne, hästar och barfota(ful)dans hela natten lång med underbart sällskap. En fantastisk kväll vars minnen ger mig så himla mycket motivation och livsglädje.

Självklart väljer jag att se på det hela med en positiv attityd, dock kanske inte bokstavligt talat likt nyår, då kombinationen champagne och exjobbs skrivande inte låter helt vetenskapligt. Men även om 2015 studie/ framgångsmässigt inte gick som planerat lyckades jag ändå uppnå 4 av mina 6 personliga mål för 2015. Planen nu, är att diktera årets mål, planera och fundera ut de bästa sätten att ta sig an denna utmaning. Det härliga är att jag ändå känner att det kommer lösa sig, det gör det ju alltid efter lite hårt slit och panik. ;) 

 

Därefter var det äntligen tur för mig och Misty att ge sig ut i snön och fånga de sista solstrålarna med fullblodet som sällskap. Vårens mål är helt klart att jobba upp Mistys kondis, men förutom att hon flåsande som en ångvält emellanåt var hon pigg och glad och vi fick en trevlig tur i ett trevlig tempo.

 

 

Hej och gott nytt år på er!
Som vanligt slutar inte höstterminen på universitetet förens två veckor in i Januari, vilket indirekt gör att vi inte blir riktigt lediga över jul och nyår. Dessutom försvinner lite av "nytt år, nya tag" känslan när man sitter och sliter med de sista resterna från hösten så här, lite väl sent. I övrigt är Uppsala just nu helt underbart, ca -20 grader, sol och snö synd bara att det inte blir så mycket galopperande i snön just nu. Mistys ben fortsätter att pendla i en obestämd form i och med det har jag nu bokat en tid inne på kliniken i nästa vecka.

I veckan har det därmed blivit en hel del lastträning och äntligen har jag och Robin lyckats kartlägga var Mistys rädslor i detta moment sitter. att gå in och det trånga utrymmet är egentligen inga problem, utan problemet sitter i att hon är bakskygg, väldigt bakskygg. Alla ljud och rörelser som sker bakom henne ger en direkt ångest så för att hjälpa henne med lastningen har hon fått öronproppar, vilket bara det hjälpe enormt och sedan har vi börjat jobba med bakskyggheten parallellt med lastningen. Jag har tidigare inte brytt mig särskilt mycket om bakskyggheten, utan tänkt att det växer bort i takt med att hon blir tryggare, vilket den gjort delvis. Men nu ska vi hjälpa henne i rätt riktning. Om man inte klarar av att stå utanför transporten, med baken mot transporten och höra på när bommen stängs, då förstår jag att det är omöjligt att begära detta av henne när hon står i transporten. Så nu experimentera vi med Mistys kognition, genom att titta och lyssna till bommen och lämmens ljud när dessa stängs från olika vinklar med mål att kunna göra detta med rumpan mot och slutligen i transporten.