Här sitter jag och planerar inför nästa helg och Eurohorse! På årets schema står ett paddock program med rubriken "Hästens personlighet, -ta det inte personligt" vad det innebär i detalj vet jag inte ens själv ännu, men det är b,la Etolog Jenny Yngvesson (som svarar på frågor för hippson) som gjort manus och även kommer delta under dagarna, så det blir säkert intressant. jag har fått höra att vi ialf ska använda oss av en Fjording och ett halvblod, spännande! 

Det är alltså jag, Anna samt en annan klasskompis som ska ner och möter där upp några i från Skara. Vi ska hjälpa till under paddockprogramet samt stå i SLU's monter för att svara på frågor (helst kring Etologi och djurskyddsprogramet ;). Så kom gärna förbi och säg hej! I monter B08:22 på utbildningstorget.

Ja. Som sagt jag sitter och planerar, printar spårvagns och buss tabeller mm som jag tänker skriva ut... Har en viss skräck inför det här med kollektivtrafik.. Så jag gör som Sickan (eller vilken annan kontrollfreak som häst) och planerar resan "in i minsta detalj". 

I övrigt har jag bara planerat in en enda punkt, en viktig sådan. Nämligen att Mistys Pappa, Fjordglimt Sir Thomson kommer till paddocken 17.30 på lördagen, honom måste jag självklart säga hej till. Shoppa liite ska jag även göra, ett par svarta ridbyxor står på listan (då alla mina ridbyxor numer är för stora..), samt ett nytt hönät till fröken häst då jag tröttnat på att laga det vi har.

Så landade äntligen Mistys pass här och hon är därmed Welsh Cob på "Riktigt" registrerad och allt. Som ni ser fick jag tillåtelse att göra den lilla ändringen i namnet från Miss Day Lee till att hon nu heter endast Miss Lee. Om det var "Rätt eller fel" att ändra i namnet, kan man ju ha olika åsikter om, men det kändes rätt. Sen får jag väl hoppas på att den eviga skrönan om att; otur drabbar den som byter en hästs namn, kan ha överseende med denna lilla justering. :)

Iblad finner man saker som man tycker sådär lite extra om! ♡

Burrrr... Var nyss ute en kort stund på ridbanan, det blåser hela 6m/s och jag tyckte det var is kalt. Skamligt, då jag som skåning egentligen är härdad och van vid mer blåst än så, men man blir vist lite klen av att bo i vindstilla Uppsala. :P

Dagens infall var ialf att fixa en ny rid-flagga. Min gamla fick nämligen bo kvar på Oppegård med en hel del andra miljötränings grejer. Men jag fick åtminstone med mig en bit av samma tyg i flytten. När jag ändå var i gång satte jag i hop några provisoriska "tornerspels ringar" i rep. Som det då alltså är tänkt att man ska kunna plocka upp/fånga i från hästryggen, någon upphängnings anordning har jag inte, så det blir väl jag som får agera "ringhängare". :)

För att förklara det hel i från början så kan jag tala om att jag sedan en tid tillbaka haft lektion för sonen (fyller sex) på gården och den vita ponnyn. Och för att göra det hela lite roligare har vi introducerat tornerspels träning, sedan är ju pojkar, pojkar så jag har en hel del jobb med att variera övningarna så de inte känns likartade, samtidigt som jag ska få in lite ordentligt ridning i det hela. Helt klart en utmaning men en väldigt rolig sådan. :)

Därmed måste jag även förberedda ponnyn för nya övningar, så i dag fick både Misty och liten vit titta på de nya ringarna, flaggan samt pilbågen. Med blåsten blev det lite extra spännande och det var två väldigt skruttiga ponnys på banan men efter en stund så hade vi ialf gått igenom alla saker. Kort film på Misty och flaggan finns på Instagram, i övrigt var det inte lika lätt att dokumentera det hela på bild. När jag ändå hade båda hästarna på ridbanan kunde jag inte låta bli att testa lite par träning. Så liten vit fick en snabb kurs i första steget frihetsdressyr (att följa efter när jag backar) för att sedan bjuda in Misty. Det gick förvånansvärt bra det med faktiskt, (speciellt med fickorna fulla med godis ;)) helt klart något vi får utveckla vidare så småningom. :)

                                          Ringar, med band i samma fäg som flaggan. 
Shira testar! Hon lyckades vist fånga alla! ;) 

Hej på er!
Här kommer ett snabbt inlägg innan jag kör för att hämta Robin på Arlanda, har funderat hela dagen på att skriva men inte riktigt fått det gjort förens nu. Jag tror inte det finns någon tråkigare månad än Februari. (?) Den ligger liksom inklämd mellan vår/vårtecken och jul/vinterlov och trotts sina ynka 28 dagar så känns den såå lång för mig. Jo vist det har blivit ljusare och vi har till och med varigt några dagars sol men jag är helt tom energi och självdisciplin efter alla ofrivilliga träningsavbrott pga väderförändringar. Jag har tom rotat fram min gamla musiksamling (rock, post-hardcore, screamo mm) en fas i mitt liv som jag trodde jag inte kunde hitta mer inspiration i från. Plötsligt känns låtarna rätt och jag har ialf fått en lite skjuts framåt och en "jäkla anmma" som min kära gammelmormor skulle uttryckt sig, men det räcker inte hela vägen fram.

Tränat själv har jag däremot fått gjort, sprungit, styrka och Pole dansen så klart, något som självklart är positivt i detta läge och just nu riktigt kul och motiverande! Vill även poängtera att Misty är fortsatt helt fantastisk och går från klarhet till klarhet och inte verkar allt för ledsen av att spendera dagarna i hagen lekandes med liten vit ponny (ser dem i från skrivbordet och de är en fröjd att se ) utan det är matte som inte når upp till sin fina hästs kvalitéer just nu. ;)

Ja. Hela planen med inlägget var att reservera mig för kommande "tomma dagar" utan att bli för långdragen (tveksamt om jag lyckades med det sistnämnda). Nej nu måste jag köra, ha en härlig helg allesammans! :D

                                                               Min fantastiskt vackra vän. 
Och den tillfälliga rockbruden från i morse, i sängen med stickade hörlurar i sin egen lilla värld.

att dela denna text även här. Björn aka kapten Tourettes är mer eller mindre (ö)känd innom den mediala hästvärlden. Underhållning, sarkasm, klocka ord och sjuka historier. Kort och gått en fräsch fläkt i den annars superseriösa hästvärlden. Här några klocka meningar, no more words needed!

Dagen bjöd på en härlig promenad i solen. Anna och labradoren följde med mig och M som sällskap den vanliga rundan bort till "myran" en större glänta i skogen och Tillbaka. Misty fick träna på att hänga med lös, vilket innebär att hon gick med grimskaftet runt halsen i stället för att jag skulle leda henne. I bland gick hon något före och i bland kom hon efter, men kom genast ikapp travandes när jag ropade på henne. Den enda gången jag "tappade" henne för en stund var borta på grannens gårdsplan där hon såg de andra hästarna hemma och plötsligt insåg att hon var ensam häst, varpå hon fick ett lätt stresspåslag och var för ett ögonblick på väg hem själv innan jag återfick hennes fokus. Vägen upp till myran är en otrafikerad grusväg så om jag någon gång skulle råka "tappa" henne hade det inte varigt någon större fara rent trafikmässigt. Men självklart är det bättre om hon är så trygg att hon slipper stresspåslagen och jag tycker nog vi har kommit en bra bit på vägen redan.

Väl hemma på gårdsplanen passade vi på att umgås lite, klia Misty, sola tillsammans samt titta på och studera lite saker på gårdsplanen. Vi tittade och tränade på att ställa upp längst spången till gödselvagnen, då spången även används som uppsittningsbock av de övriga i stallet. Misty ställer ju upp fint intill våran träpall, men självklart ska hon kunna ställa upp vid andra föremål.

Kollade in sopptunnan, både invändigt och utvändigt samt slängde sopor i den. - Spännande tyckte M!

Hittade en bit hösilageplast på väg till hagen, helt sonika plockade jag upp den ena änden och svingade sedan plasten i en stor rörelse över Mistys rygg. För att i samma stund komma på att hon och jag aldrig tränat på flaxande plast.... Hästen stod helt stilla, vände sig mot plasten som landat över ryggen och luktade på den helt obekymrad (matte som förväntade sig en mindre explosion andades ut med en lättad suck). Jag tror jag just konstaterat att jag lyckats bra med den grundliga miljöträningen vi gjorde i höstas.

Stackars rädda häst!

Solen skiner och jisses vilken otrolig effekt det gör med humöret! Här sitter jag och pluggar sedan kl 8, en tid på dygnet som jag annars spenderat i fosterställning i sängen under hela vintern..

Snön ligger förhoppningsvis kvar ett tag till utan att smälta bort, för i så fall ska jag försöka ge mig ut på en skrittrunda PÅ min lilla häst i veckan. Åter igen för att passa på när man fortfarande kan landa mjukt ;). I övrigt har vi börjat komma i gång med ridningen lite igen och tränat på fler travstarter. I går var dock min lilla häst så där spänd, stressad och okontaktbar som bara hon kan och blev till följd av detta superrädd och flydde för en sabeltandad talgoxe (?) som satt i en gran. Jag satt som tur var inte på vid denna flyckt och det fina i fågelsången var att jag åtminstone kunde jobba henne ur denna spända sinnesstämning från marken innan jag satt upp. Vi provade så klart också lite fler travstarter, inte många steg men fortfarande trav :).

När snön smält bort (förhoppningsvis om ett par veckor till) börjar det bli dags att jobba fram galoppen i från marken. Misty är väldigt mycket en travhäst och på ridbanan har hon i princip endast galopperat när hon blivit just rädd. Galoppen är därmed inte ett förstahandsval för henne och då få gånger hon galopperat är det i en spänd och skruttig sådan som jag knappt ens vill kalla gångart. I hagen har jag däremot sett henne göra några riktigt trevliga och avslappnade galopper så hoppet om en trevlig tredje gångart finns! Det svåra är balansen med hur jag ska introducera detta. Taktiken hittills har varit att vänta ut galoppen men känner nu att det börjat bli dags att hjälpa henne hitta den. Men om jag ska göra så, är det en hårfin gräns, uteslutet är ju så klart att jaga runt henne på ridbanan utan vi måste få till lite mer driv i lösarbetet för att i början få till mer fart och förhoppningsvis kulla få henne i galopp. Drömscenariot skulle så klart varigt att hon var så skicklig på att spegla mig så att det skulle räka med att jag fattade galopp. Men som det är nu så blir hon bara rädd om jag skuttar fram och hon förstår inte betydelsen. Så ska vi börja någonstans så är det mer driv som gäller, samt en trygghet i att jag galopperar bredvid. Får jag sedan en galopp i från henne blir det därmed lättare för henne att förknippa min rörelse med det jag önskar att hon ska göra. Så ser planen ut ialf vi får väl se hur det urartar sig.

2015.. Året då jag fyller 25... jösses vad tiden går fort. 
Runt nyår började tankarna spinna för fullt, kanske lite mer än vanligt. Jag är lika bra på att rusa hejdlöst framåt som på att skjuta upp saker, en kombination som inte är allt för lyckad. När jag fyllde 20 år, hade jag en tydlig bild på var och vem jag ville vara vid åldern 25. Genom flytten till Uppsala, SLU studierna, införskaffandet av Misty och mitt stadiga förhållande är jag nu fysiskt där. Men vad det gäller den mentala biten, så har jag en bra bit kvar.

- Jag vill förbättra min kunskap inom entreprenörskap:
Att starta eget företag, är för mig självklart, idéer finns, men rädslan och känslan av otillräcklighet trycker ständigt på. Självklart vet jag lösningen på problemet: Övning och utbildning!

- Jag vill hitta motivation och glädje inom någon typ av träningsform: 
Forskningen visar att lyckoämnen som dopamin utsöndras efter träning, detta är en fysisk funktion som så klart även jag innehar. Då jag däremot alltid kämpar med en smärtupplevelse under de flesta fysiska aktiviteterna. Räcker inte denna "dopamin belöning" riktigt för att jag ska få motivation och tycka det är värt att träna. 

- Jag vill bygga upp min fysiska grundstyrka: 
Det är nu, medans jag fortfarande kan kategoriseras som "ung" som kroppen är enklast att anpassa och förändra. Jag ser det som en försäkring inför framtiden, att kroppen ska vara i en god fysisk kondition klara av framtida uppgifter som hör livet till. Jag vill hjälpa och stötta upp mina övriga fysiska svagheter med denna styrka och vara i god kondition för att kunna leva livet fullt ut genom alla åldrar. Punkten är rejält anknuten och ger en liten gnutta motivation till den ovan, förhoppningsvis ska jag kunna samla på mig fler motivationspunkter för att lyckas.

- Försöka hitta en balans i vardagen där jag får tid till alla viktiga komponenter och kämpa för att bevara denna: Studier, häst, socialt umgänge, hålla ordning och hinna laga ordentlig hälsosam mat. Jag har inte ens ett 7-16 jobb och har ändå problem med att få ordning på detta? Så tanken är att hela tiden och varje dag försöka göra det bästa av situationen och bli bättre på att planera.

- Jag vill kunna stanna upp och njuta av tillvaron lite mer: 
Trixis bortgång bidrog till att jag för första gången på riktigt började uppskatta det jag har, och just stanna upp och njuta av det. Jag fick en rejäl insikt då sådant man tror man kommer ha för evigt, eller åtminstone i flera år till, plötsligt kan ryckas i från mig. Självklart är jag ledsen över att hon är borta, men samtidigt vill jag se det som en sista gåva i från henne, insikten om att hon har gett mig ledtrådar och hjälp till livets lycka.

- Jag vill försöka hitta en väg mot ett lugn, som innebär mindre mental stress: 
Det här är troligen den svåraste punkten, speciellt då jag hädanefter måste klara mig själv. Trixi kunde läsa av mig på ett sätt som ingen annan varelse någonsin kunnat, hon var min spegel där jag kunde skåda mitt inre och hon har hjälpt mig igenom en rad identitets och självkänslo-kriser. Men så länge jag inte glömmer det hon lärt mig och fortsätter jobba på mina rädslor så ser jag ett ljus även i denna svåra punkt.


                                                      Mina livs stöttepelare och älskade! ♡ 

Hej vänner!
Tiden går så himla fort att jag knappt hinner med diverse vardagliga sysslor, så bloggen har där med hamnat sist på prioriteringslistan.
Vi läser just nu två kurser parallellt, "Djurs fysiologi och funktion" samt "Djurhållning djurhälsa och smittskydd". Dessa ska alltså gå i 50% fart.. men jag vet inte det ja, de känns snarare som hundringar båda två och vi har en hel del parametrar och moment att hålla koll på samt ett relativt fullt veckoschema. När det blir lite för mycket, reagerar tyvärr min kropp med att slå i handbromsen, en reaktion som hänger kvar sedan min tidigare utbrändhet och definitivt inte hjälper mig i situationen. Så i dag har jag spenderat halva dagen med att göra en grundlig veckoplanering i hopp om att få kontroll på situationen.

Över till mina ordinarie rapporter:

- I helgen har vi tolkat, tolkat och tolkat(!) med liten vit ponny och snowracer. Jädrans vad kul det är och liten ponny är dessutom inkörd, så det går utmärkt att styra själv i från racern, med fortsatt bibehållen kontroll. Fullfart genom gnistrande snö i skymningen, behöver jag säga mer?

- Jag har anmält mig till vårterminens nybörjarkurs i Pole Dance(!) och därmed uppfyllt ett av mina nyårslöften. Det ligger ett inlägg om årets mål i utkasten, som väntar på att skrivas färdigt. Men kort sagt så har jag inte mycket motivation till att ex gå på gym, men är man uppväxt med filmer som "Coyote Ugly" och är lite som man är, så tja.. får man hitta andra sätt som involverar träning. ;)

- Jag och Misty har travat! Eller åtminstone gjort fyra travstarter och travat ett par steg varje gång. Tänkte att man får passa på när snön är 3 - 4 dm djup och man landar mjukt om det skulle gå åt pipan. ;) Men det gick faktiskt bra, det ända som blev lite tokigt är att när jag ber henne bromsa genom att säga "Åå" så blir det tvärstopp då det är inlärt som just stanna. haha. Men nu har vi provat i alla fall. :)

    Lite bilder från i dag, då vi även knäppte nya vintriga headerbilden. 

Byta design? Behålla design?
- Hummm... ?