Hösten och vinterns äventyr!
Så, vad har vi pysslat med i höst nu då?
Misty har som ni sett fått bo kvar på Henninggården, då både hon och jag trivs toppen där. Under höstterminen har vi haft möjlighet att rida för tränare tre dagar i veckan och detta har vi försökt varva med uteritter av olika slag. Själv har jag hållt lite lektioner i verksamheten på söndagar, vilket har varit väldigt roligt.
Härmed har jag faktiskt täckt upp det mesta från hösten, jag har nämligen tagit det väldigt lugnt, andats, landat och njutit av livet. Även om "tagit det lugnt" är mer än en lögn, på en gård med +20 hästar, verksamhet, en massa på gång och en partner in crime. Man har ju aldrig så mycket att göra som när man är arbetslös! Helt arbetslös är jag kanske inte heller, men det finns både för och nackdelar med att ha levt som student i så många år som jag har. Man blir är en jäkel på att både hålla budgetar och leva på väldigt små summor, vilket så klart inte fungerar hur länge som helst. Så just nu har jag en timanställning som personlig assistent i kommunen, vilket passar mig bra då det är ungefär vad jobb jag kommer hinna med i vinter.
Om en vecka flyttar nämligen Misty och halva skaran av Lindebolshästarna till Båstads ridklubb och deras fina anläggning för tredje året i rad. Varpå jag och Miranda, med ett gäng gästtränare ska driva ridskola under vinterterminen. Detta kommer innebära en massa skoj och slit för både mig och Misty, men framförallt ska det bli väldigt spännande för oss båda.
Tänkte jag skulle ta tag i bloggandet igen, så ni får hänga med bättre på vad som händer. Självklart är även Instagram bästa stället att följa med via, inväntar dessutom en ny mobil med internet (!) som hinner komma innan vi drar i gång!
Maskeradhoppning 30/10
Sista söndagen i Oktober anordnade föreningen höstens maskeradhoppning på gården. Tanken var egentligen att vi ledare, främst skulle hjälpa till med själva anordnandet och inte delta. Men så en kväll när ingen annan ledare tittade, skrev jag upp mig och Misty på startlistan, hihi.
Eller ungefär så gick det till när matte'n bestämde för att ställa upp på en hopptävling i den svindlande höjden på 50 cm, med en häst som aldrig hoppat en hel bana. Men vad gör väl det, när hela syftet är att klä ut sig och göra något nytt och skoj med sin häst?
Mistys utklädnad var bestämd sedan länge. Självklart skulle hon vara giraff, speciellt eftersom matte'n fått tag på ett gammalt giraffmönstrat täcke och dessutom länge suktat efter ett giraffmönstrat schabrak! Sagt och gjort, så fick jag sätta mig ner och sy på tyget på ett gammalt schabrak, klippa ut benlindor och tillverka giraffhorn. Till mig fick jag helt enkelt leta i gaderoben efter något som skulle kunna passa en giraffryttare.
Vist blev hon supersöt i sina horn?
I övrgit tyckte Misty det var ett konstigt spektakel. Rida fram i hagen? en massa nya ponnys på besök? hela gården full med barn och vuxna som av någon märklig anledning alla samlades framför ridbanan? Hon gav det hela ett par blickar och lyssnade sedan fint på vad matte'n hade att säga där uppe på ryggen. Runt banan kom vi och därmed erhöll vi en rosett! Sedan att matten glömde bort vägen ett par gånger och styrde runt på en egen bana och att giraffhästen var tvungen att stanna för att titta på alla konstiga och fina nya hinder hon inte sätt tidigare. Det hörde liksom till och jag var mycket stolt över min lilla häst som ställde upp på detta spektakel, oförberedd med en glad och positiv attityd och en tillit till sin matte.
Tokiga språng och smickrande minner kommer på köpet. ;)
Lägerplatserna släppta!
Taggade och glada har vi släppt och fått in våra första anmälningar till nästa sommars ridläger! :D
En tur i höstsolen
Augusti hoppning
I Augusti Blev det lite löshoppning av Misty och för första gången kunde hon få hoppa lite ordentliga oxrar, med tanke på att vi hade tillgång till just oxerstöd.
själva uppgiften, i det här fallet hoppningen. Fångar man däremot in henne mellan sprången, belönar henne och ger henne en micro paus så hinner hon varva ner och får en chans att fokusera.
Får hon bara komma till ro, så blir sprången rätt trevliga med och man ser att hon nu mer tycker det är väldigt skoj att hoppa. Än så länge har hon fått hoppa en meter löst och tillsammans har vi hoppat 70 cm ett par gånger, fortfarande med god marginal. Så det ska bli kul och se nu i vinter hur hoppningen utvecklar sig.
Ridläger sommar! II
Vi fortsätter med lite bilder från sommaren, innan vi ger oss på hösten.
En massa lektioner har vi ridit i sommar. Här är första dressyrpasset utan stigbyglar, matten satt ordentligt och Misty var så nöjd.
Hoppat vår första ordentliga skutt på bana..
självklart har vi även hoppat på terrängbanorna!
Först lite trevande..
Till en mer självsäker, övermodig och väldigt hoppglad häst!
matte och Jennie och sedan till barnen.
Ridläger sommar!
Hej på er!
Så otroligt roligt att logga in och se att statistiken inte är helt tomt, även om uppdateringen i bloggen är det. Det är ju inte så att jag inte haft saker att skriva om, snarare tvärt om. Sommaren har verkligen gått i ett, därefter tog jag ett par veckors "semester" och vips så var även höstterminen på Lindebolet i gång. Men vi får väl börja gå igenom sommarens summering innan vi går vidare till höstens planering.
Misty har verkligen varit otrolig i sommar, hon har gått från klarhet till klarhet och helt varit en idealisk ledarhäst på en nivå som jag inte förväntat mig. Det tog ett par veckor innan hon vande sig vid att gården var full med hästar, över allt och att man inte behövde ha "koll" på alla. Utan att det var helt i sin ordning att vissa gick i väg på annat håll än henne. Därmed var det också lite klurigt att lära sig stå i skötselspiltan, speciellt om en grupp gick ut. Numer har hon dock kommit underfull med konceptet och står nöjt slumrandes i spiltorna.
Inga som helst tveksamheter med att gå först i ledet.
Genomgång av uteritts regler
En massa badande har det blivit i sommar, och självklart som jag misstänkte så verkligen älskar hon det! Hon kan stå och plaska i evigheter, eller tills jag är genomvåt upp över midjan, sadel ridskor och chaps är genomblöta.
Lock ness, nessie eller bäckahäst?
Landat i Skåne
Nu har även jag och Shira landat i Skåne.
Jag var och hälsade på Misty i går, när jag börjat piggna till efter den nattliga flytt-turen och hon verkade trivas bra, om än något uttråkad.
Denna veckan är det ett miniläger, det vill säga ett kortare läger så jag passade på att rida ut med en del av lägerdeltagarna och Misty var verkligen en stjärna! I en helt ny miljö knatar hon på först, pigg och alert även om hon misstänksamt fnorka lite åt nya föremål. Vid ett tillfälle fick jag ta tag i tyglarna till en härligt envis b-ponny som vägrade sluta äta, och kunde då smidigt på en hand styra tillräckligt nära för att nå ner och leda i väg honom, jag plockade också upp en pinne från sadeln, som fick agera spö till samma b-ponny. Misty har aldrig ridits med spö och definitivt inte lett en ponny tidigare så detta var "stora" grejer för henne med tanke på att hon för ett år sedan slängd sig i panik av ett annorlunda ljud från sadeln eller mig.
Hon var även i sjön och bada fötterna, åtminstone efter att en kompis gått i först och då var det inga som helst problem att plumsa i. :)
Några bilder fick jag dessvärre inte tid att ta, men jag ska bättra mig på den fronten. Men jag knyckte en bild på bästa Jenny med Amber och Carro med Rebell från Lindebolarnas Instagram.
Brunt hackamore
I flytt kaoset har jag lyckats pyssla lite också, vilket resulterade i ett brunt hackamore.
Nedan har vi ungefärliga utgångsläget, den största förändringen har skett med pannbandet där jag skurit ut en skåra för pärlorna, samt att det blivit uppblött och omformat.
Pannbandet tar sin får form i med hjälp av avancerad teknik genom att klämmas fast i önskad form på en skärbräda med hjälp av diverse grejer. ;)
Pärlor syddes fast
Kvar att fixa är en crub-strap, samt att mina tyglar behöver lagas.
Framme!
Sommar på ridläger
Nu är det endast tre dagar tills Misty åker neråt, därefter ska jag få ordning på mitt flytt lass till den 18e och efter midsommar blir det ridläger för hela slanten.
Det ska bli väldigt kul och framförallt kommer det ge Misty en hel del erfarenheter på sitt konto. Dels då hon kommer agera ledar häst på uteritter och alltså få gå först i ledet. Det positiva här är att Lindebolshästarna är otroligt trygga och kan sina rundor vilket gör att och jag kan fokusera främst på vår uppgift och ta oss fram först i nya miljöer, toppen verkligen!
Däremot vet jag inte hur frekvent ridningen kommer bli, då jag inte alltid kan rida med ut om vi har flera nybörjare med i ledet samt att orken är lite si sådär efter en heldagsläger. Att rida på kvällar och raster kan vara lite tufft men jag ska försöka hålla igånge henne så gott jag kan ungefär varannan dag. Jag kan ju alltid kommendera upp mina "allt i allor" (yngre ledare) på turerna så får min lilla häst träna på att ha andra piloter med. ;)
Vi kommer även ha möjlighet att bada fötterna i sjön, vilket jag tror hon kommer älska då hon redan nu styr mot damen vi har här, som tyvärr inte är lämpad att bada i. Sedan har vi två terrängbananor att leka med, vilket blir något helt annat än mina egenbyggda hinder här uppe. Samtliga hinder finns dessutom i olika svårighetsgrader och höjder så över lär vi komma även om vi inte hoppat så mycket och framförallt så är det ju en fantastisk miljöträning att se alla hinder. Näst sista lägerveckan är dessutom en hoppspecial med extern tränare så har vi inte fått hoppa tidigare så är det läge för att hänga på ett par lektioner under den veckan. :D
Jag och Trolla för två somrar sedan vid sjö-banan. Misty får kanske börja med varianten till vänster.. 
Trolla badar fötterna, bottnen precis vid gården är inte helt pålitlig, så attgå för långt ut är inte att rekomendera. Men så här går ju bra. :)
Här har vi ett av de nyare tillskotten av hinder på terrängbanan, som jag inte haft äran att få hoppa själv än, så det ska bli spännande. ;)
Eponia
Okey, ser man ut om jag som drar storlek 40/42 i stuss och en midja på 36/38 är det inte helt lätt att hitta bra ridbyxor. Av den anledningen är alla mina ridbyxor av varianten "så billiga som möjligt" av bomull och främst knäskodda då jag inte brukar "få plats" i mockakodda som saknar elasticitet i rumpan. Det finns liksom ingen vits med att lägga stora pengar på byxor som riskerar att antingen inte gå över lår och rumpa, eller ve och fasa glappar i midjan!
Men så satt jag i exjobbs stress hetsen och tja, stressade varpå jag såg att Eponia hade halva priset på sina bambu ridbyxor... och min stressade hjärna tänkte att jag vist behövde tröstshoppa... och innan jag tänkt tanken så hade jag råkat trycka på *köp*..
Ridbyxorna kom och dom *trumvirvel* satt helt perfekt! Inte bara det, de var till och med skönare än mina träningstights (vilket säger en hel del) och grymt snygga. Jag var verkligen helt såld, då de verkligen sitter riktigt tight utan att bli obekväma eller hindrar en på något vis.
Efter några dagar då jag levt i byxorna kunde jag inte göra något annat än att klicka hem även det sista grå/bruna paret i st 40, Mohaha!
- Ja ni ser ju bara hur bra de sitter!
Svarta med grå sömmar, svart glitter och silikonknäskonining, man sitter som en smäck! 
Sahara night, grå med bruna sömmar, detaljer i silverglitter, silikonskoning och strass på knapparna. 
That ass! ;)
#självförtroendesomenäktapoledancer
Äventyraren
I går kunde jag inte bestämma mig för vart vi skulle rida, så jag lät Misty välja varpå hon styrde stegen längs en grusväg vi endast gått på en gång tidigare, då en slutar vid ett hus och man får vända hemåt. Misty skrittade på i sitt vanliga tempo men när vi kom till vändplatsen strax innan huset fick hon i stället syn på en stig, som hon bestämt styrde in på i samma friska tempo och det stundade äventyret var ett faktum.
Hon är ju lett galen den där hästen, stigen var mer lämpad för bergsgetter än en häst med skor. Vid flera tillfällen funderade jag på om vi inte skulle vända, men innan jag tänkt tanken hade Misty tagit sig fram. Över klippblock, stenrös, rötter, små bäckar, upp för sluttningar och ner för branta backar. Behöver jag nämna att jag var livrädd mer än en gång? Vid ett tillfälle hoppade jag av, då det gick brant nedför och klippblocken liknade ungefär en trappa, jag han dock knappt komma ner själv innan Misty med säkra steg var på väg, totalt orädd. Efter en timme på stigen hittade vi ut på en bekant väg och kunde börja ta oss hemåt med plan mark under hovarna.
Men så imponerad jag är över henne. Hon vill alltid upptäcka nya stigar och tvekar sällan för något utan tar sig verkligen fram överallt. Jag är stensäker på att hon kan gå i trappor och att hon inte ens skulle fundera över att gå på en vippbräda. Dessutom är hon oftast framåt och pigg när vi rider i väg, däremot går det vääldigt långsamt när vi går hemåt, så vida men inte gör en avstickare då kommer bjudningen åter och öronen åker fram.
Att ta mig tid till att andas, leva i nuet och samtidigt ta tillvara på ögonblicken, är något jag verkligen behöver bli bättre på och att Misty kommer kunna lära mig massor om livet är det inga tvivel om.
Trött tjej innan tur.
Den här katten är inte så dum hon heller! <3
Examen EoD
Sedan 2006 har mitt största livsmål varit att komma in på Etologi & Djurskyddsprogrammet via SLU för att ta del av" läran om djurs beteende och orsakerna till dem" och därmed få lov att titulera mig som Biolog/ Etolog.
- I fredags tog vi examen!
Däremot har jag inte hunnit förstå eller ställa om efter dessa tio års strävan. Vad gör man nu liksom? efter att ha haft ett så tydligt mål i tio år. Jag tänker i alla fall stanna upp och njuta av livet en stund, för det tycker jag man är värd när man lyckats uppfylla sina drömmar!
Självklart har jag planer på hur jag vill förvalta min utbildning och använda mig av den i framtiden. Men mina planer behöver lite tid på sig att gro och slå rot vilket jag tror är en viktig del av procesen.
Älskade Pappa och Susse kom upp för examen.
Kunskap ska belönas med mer kunskap, en examensgåva från ovanstående två.
Eventuellt regninga sommardagar på Lindebolet är räddade. ;)
Sommarens planer
Hej på er!
Här pluggas och fixas in i det sista samtidigt som jag försöker knyta ihop min tid i Uppsala med att njuta av den tiden som är kvar här. Om två veckor går nämligen flyttlasten till Skåne, detta med väldigt blandade känslor. På fredag, är det dags för examen och mina tre år på Etologi och Djurskyddsprogrammet är därmed över. Tre fantastiska år, varav ett i Skara och två i Uppsala som har inneburit lika mycket spännande händelser som mängder av kunskap!
Jag har trivts väldigt bra i Uppsala, så det känns lite i hjärtat att lämna, samtidigt ska det bli väldigt kul att komma hem igen, vara omringad av nära och kära och se ut över Skånes oändliga ängar igen. Dessutom ska jag och Misty spendera sommaren där den är som bäst, på Lindebolet en plats som känns extra hemma för mig och ger oss en chans att komma hem och landa lite för att sedan ta en sak i taget. Jag behöver hitta ett bra stall till Misty i höst till exempel, något som gärna får ta lite tid tills vi verkligen hittar rätt och att besöka stall är lättare om man är på plats i länet redan.
Så på Måndag om två veckor åker altså Misty ner med lastbil och under helgen samma vecka efter åker jag och katten ner med flyttlasten. Jag räknar med att Misty kommer ha fullt upp med att lära känna alla nya kompisar, miljön och se fantastiska vyer under veckan och definitivt inte ha tid till att sakna sin matte. Hon kommer närmare bestämt ha ungefär 24 nya kompisar i varierande storlekar, färger och former att titta på och lära känna. Utsikten kommer bestå av både åkermarker, Skånska skogar och en inbjudande sjö. Slutligen kommer det vara ett femtontal hästintresserade ungdomar, personal och full rulle på gården med pågående ridlägerverksamhet. ;) Så hon kan gott få lite ledigt för att klimatisera sig innan det är dags för henne också att börja jobba, mer om det senare.
I helgen var det den årliga hästloppisen i Enköping, så jag passade på att fynda lite inför sommaren. Exempelvis boots till Skåne resan, schabrak, padd och en dressyr vojlock till långturerna under värma skånedagar, en helt Ok hög för 300 riksdaler. 
Nu; återgå till att putsa på min presentation av examensarbetet, som förövrigt genomgått en förändring vilket gör att jag får improvisera en hel del.. Jag kan väl säga som så, det är tur att jag inte har någon rädsla inför att hålla föredrag. ;)
9 reasons why everyone needs a cob
1. There’s something heart-warming about a cob doing dressage — what’s not to love about a big, hairy beast dancing as elegantly as a ballerina? Cobs can be completely ace at dressage, if they want. Cobs can do anything.
2. Ditto jumping. Cobs might look like they have four feet so firmly on the ground that they’d have to defy gravity to get over a small cross-pole, but some of them have jumping skills to rival Hello Sanctos.
3. With their calm natures (well most of them, most of the time), they’re perfect hunters — a lovely armchair ride for crossing country, soaring over fences. Good times!
4. Who doesn’t love a horse in leg warmers? If only hairy legs were so desirable in human beings — it would save a whole load of money on Veet. Mind you, those lovely long feathers do need maintenance, otherwise they can look more like those found on a dead crow than an elegant peacock.
5. Cobs are actually the hipsters of the horse world — they can pull off wearing beards and moustaches, not to mention bright colours and funky patterns, in a way that thoroughbreds and other bigger, more elegant, horses just can’t. A thoroughbred in a sheep-patterned fleece rug looks like the Queen in fluffy slippers — just a bit wrong, somehow. A cob can totally style it out.
6. Cobs are easy — well, relatively, they’re still equines after all. You can leave them out all year round — they probably won’t even need a rug. No fancy feeds required.
7. They might not take you round Badminton, but they’ll sure as hell give you a great ride out round your local bridleways. They’re the original go-to horse.
8. They’re so forgiving. With a cob, unlike some of the finer breeds, you never have to worry if you accidentally pile on two stone overnight. (It can totally happen. At Christmas. And at Easter. And on St Patrick’s Day. And lots of other days.) Your cob won’t care. Cobs are hardy — and besides, your cob’s done the exact same thing himself, many times. He sympathises!
9. It is said that a good show cob should have ‘the face of a lady and the backside of a cook’. We can all relate to that!
Wången
Hej på er nu har jag vaknat upp här i Jämtland efter en kopp kaffe och frukost på Wångens Wärdshus. Resan hit gick faktiskt väldigt bra trots att det inte går så mycket kollektivtrafik samt att hållplatserna inte var skyltade, vilket gör att man inte har en aning om vart man är som ny resande. Däremot är alla så himla snälla och hjälpsamma med allt så man känner ig väl omhändertagen i stället för vilse här uppe och vilken utsikt sen!
Paul McGreevy är en veterinär och forskare från Australien och väldigt stor inom ämnena beteende och välfärd på häst. Bland annat är han som lett forskningen om nosgrimmor som publicerades för drygt en vecka sedan och rapporterades av bl,a Hippson. Arbetet är dessutom publicerat öppet och går att finna bl,a här för den intresserade. McGreevy pratade även om problematiken kring användandet piska i galoppsporten (som inte är alls lika hårt reglerat som i travsporten), träning av hästen i round-pen och svårigheterna med det utifrån ett beteende- och inlärningsperspektiv, samt om forskningen kring hyperflexion/rollkür.
Fullt upp
Har sååå mycket studierelaterat att göra nu gång nu!
I morgon åker jag upp till Wången för att göra en del av mitt exjobb. Samt för att passa på att gå på en föreläsning med två stora forskarnamn inom hästbeteende och wälfärd, Paul McGreevy och Janne Winther Christensen.
Dessutom har jag i helgen lyckats organisera flytten av både mig och Misty ner till Skåne, vilket innebär att jag kan slappna av och fokusera på studierna helt. Underbart!
Misty rids eller tränas som vanligt och vi försöker hålla oss till varannan dag eller mer, beroende på hur mitt "schema" ser ut. Kanske ska vi hänga med ett gäng grannar + fullblodet till vår gemensamma granne med stora ridbanan för att få vår första "hopplektion" antingen denna söndagen eller nästa. Vi kommer vara med på det vi kan helt enkelt, få lite tips och förhoppningsvis lyckas ta oss över några språng. Misty har ialf kommit till en punkt där hon är mer självsäker med bommar och hinder samt att hon börjat bjuda och tycka det är kul. I går tog vi ett skutt över hindret på gärdet och slog nytt höjdrekord på 30 cm, fantastiskt. ;)
I går var vi ute och galopperade med fullblodet som vi faktiskt lyckades dra om, i uppförsbacken. Fullblodet var måhända väldigt trött för dagen, men känslan att var ändå väldigt härlig för samtliga i team knubbis, vi älskar fart och fläckt!
Mist får en dusch efter nästan varje tur då hon blir väldigt svettig och därmed får en hel del insekter efter sig. Duschen är faktsikt väldigt uppskattad, hon står och njuter eller tuggar på lite gräs med grimmskaftet över ryggen och vart hon lite trött innan så piggnar hon till efter duschen och bjuder ofta upp till bus. :)
Inga tandtroll
Jag som trodde att jag bloggat nyss, så vart det vist inte.
I måndags skrittade vi bort till grannens stora bana för att träna övergångar generellt men främst i syfte att träna galoppfattningar. Mistys fattningar har varigt klockrena fram tills för någon kanske någon vecka sedan, men just nu blir hon istället iväg skjuten som ur en kanon i slängtrav vid fattningen. Smackar jag på går hon till sist över i galopp, balanserar upp sig och kan rulla på och hon gör ialf fina fattningar själv lös. Så det borde vara klumpen på ryggen som ställer till det för henne, gör fattningen tung eller helt enkelt inte är tillräckligt tydlig. Vi har därmed lite att pyssla med och jag har inte riktigt kommit på hur vi ska gå vidare än, men det blir nog en kombination med positiv förstärkning som passar tösen.
I tisdags tränade vi en från marken i en stund, samt var ute och provhoppade några nya rivbara och lägre hinder på gärdet, som jag byggt upp. Där ligger nämligen ett par stockar redan, men dem är det lite väl tidigt att ge sig på, åtminstone med mig på ryggen. Utan mig hoppar Misty fint, så hon fick helt enkelt testa de nya själv ett par gånger.
Därefter har M faktiskt fått stå, främst då har matten varigt ex-jobbs stressad och haft fullt upp.. Däremot var äntligen hästtandläkaren, eller hästdontologen, rättare sagt, varit här! Mistys koll gick faktiskt snabbast, alla hennes mjölktänder var utbytta och endast en futtig vargtand fanns i överkäken. Vargtanden trillade ut av sig själv bara han petade på den, så det var en väldigt enkel tandutdragning. Tänk om det kunde vara så på en själv? Enligt Vet var det bara till att tuta och köra med bet nu, så jag får väl ge mig på invänjningen av det igen och hoppas att det går bättre denna gång.
Trött trollhäst!
(Det är ett mysterium hur jag lyckas få en suddig bild på en sovande häst..)
Pyttetand! och självklart är jag en såndär galen person som sparar tanden.
Walk through the memory lane, del II
År 2010 arrangerades en hel del fotograferingar men det togs också bilder från vardagen i stallet. Dessvärre råkade jag hälla kaffe över min laptop under 2011 och vart tvungen att lämna i från mig den för att få ut en ny på försäkringen. Så många bilder från denna tid är helt borta, guldkornen har jag dock lyckats bevara delvis då de fanns uppladdade på facebook och bilddagboken. Detta år stod dressyren högt prioriterat, vilket avspeglar sig i bilderna samt utrustningen som medverkade under fotograferingen.
Vackra färger i Maj med Camaron
Trixi betandes från sin favorit plats, där utsikten är som bäst från Oppegård.
En juli kväll på stranden
Vi gjorde vår första fana som gick att rida med.
När ryttaren var fullt upptagen med flaggan, kunde ponnyn äntligen jobba utan att bli störd. ;)
Vi kunde även passa på att motionera kompisarna, Trixi kom dom endå aldrig ikapp.
Under sensommaren i September knäpptes mina absoluta favoritbilder, speciellt denna med Trixi.
I oktober togs tre favoriter till, trots fula elledningar och ridhus i bakgrunden.
Avslutningsvis blev det en fotografering i december snön, med snöfall och mantel.
Skutt och pole? ett inlägg med kontraster.
Tadaa vi har i dag tagit oss över vårt första skutt i galopp. Lägligt nog fick Fullblodet klartecken för att få gå över bommar och då det blåste ganska bra i dag kändes det lagom att rida lite inhägnat. Vi gjorde om samma bomövning som i onsdags fast spegelvänd så det var fler serpentiner åt det "svårare" hållet.
Misty var superpigg dagen till ära och det satt vist monster och lurade bakom buskar och ensilagebalar på kortsidorna, så särskilt lugnt gick det inte i dag, men hon lyssnade och var engagerad så fort vi styrde mot bommarna.
Dagens bästa tillfälle var vid en anridning till skuttet,då det föll ner en skyffel från bajskärran med ett brak. Vi hade precis fattat galopp i det hörnet närmast kärran och Misty blev så klart rädd och flög i väg rädd ett par meter. Jag styrde dock lugnt vidare mot hindret och när vi var några språng i från slappnade hon av och hoppade fint. Med andra ord har vi samlat på oss ytterligare en erfarenhet av att man kan bli rädd och det inte är hela världen, utan att man kan lita på matte när hon är lugn. -Det var inte en sabeltandad tiger denna gången heller.
Filmsnutten på hela 7 sekunder ligger på min instagram för beskådning, länk ditt hittar ni under kameran här till höger ->
Det var en väldigt trött tjej efter passet i dag också, men efter en omgång med tvättsvampen och ett äpple piggnade hon till igen.
Matten är ännu inte så värst pigg.. Min helgen bestod av extra timmar i pole studion för filmtagning till en musikvideo. Studion var full med folk och vi var alla målade med uv-färg och så himla fina, en väldigt rolig och motiverande kväll. (Jag älskar ju kontraster här i livet). Men jag vart inte så kaxig efter den vanliga träningen i söndags.
Så här kan man se ut då i en enkel sitt pose, medans kamerateamet börjar montera ner bakgrunden och tänder lamporna så att alla fina färgdetaljer inte syns. :p
Vi ska självklart få ta av materialet när det är bearbetat, så då kanske även det dyker upp här. :)
En solig onsdag
Vi fick återbud från hästtandläkaren, så vi får vänta ytterligare en vecka till nästa fredag. Kanske lika bra då jag under dagens inventering upptäckte att jag inte ens har alla delar till ett komplett träns, utan att ta ex nackstycket (som för övrigt är för kort) från hackamoret. Vilket känns dumt då jag gärna vill kunna växla mellan bett och hack utan att behöva plocka i hop delar varje gång.
Jag har ialf börjat få lite rutin på ridningen det senaste vilket innebär att vi rider eller jobbar med annat ungefär varannan dag. Främst uteritter eller kombinationer med framridning ute och lite jobb på banan. Fullblodet får inte springa lika fort som Misty just nu, så vill vi galoppera får vi ge oss ut själva eller ta galoppen på banan efter en tur.
I dag gjorde vi en kombo med framridning ute och en enkel bomövning på banan bestående av en bom på vardera serpentinbåge. Det gick faktiskt över förväntan så snart kanske vi kan försöka ta oss över mer än en bom i taget och så småningom testa hinder igen, förhoppningsvis utan någon ofrivillig avsittning. Vi provade faktiskt även att galoppera över en av bommarna några gånger och Misty tog ett fint litet skutt över vilket kändes lovande.
Trött tjej fick en välbehövlig dusch efter passet, återfick energin med en gång och for ut i hagen för att busa med ponnyn och rulla sig.
Walk through the memory lane, del I
Den 8e April år 2004 var jag en väldigt lycklig fjortonåring då det var dagen min första egna ponny skulle anlända till gården. Dagen har därefter firats i nu hela tolv år varav tio av åren tillsammans med min fina ponny. I år är inget undantag och vi kör med ett gäng bilder så här kommer ett gäng bilder med minnen från 12 år tillbaka.
Så gott det nu går med tanke på att det inte finns så mycket foton från de första fyra åren då fotograferingsintresset var vagt i familjen och de foton som finns från denna tid ligger i framkallat format i Skåne. #stenåldern
April 2004
Trixi 2005
Och fick med oss fina Camaron hem
Miljöträning var Trixis parad grej och något vi alltid jobbade med även de tidigare åren.
Noll koll
Känns som att jag gått och väntat på att få "koll på läget" en längre tid. Exjobbet börjar bli lite mer uppstyrt och flytten till Skåne i sommar något mer kartlagd. Men jag har helt gett upp att få känslan av "koll".
Jag kan ju helt omöjligt veta vad som kommer att hända senare i vår så att gå och vänta på att saker har jag inte tid till. Så jag har satt igång med arbetet, skrivandes lika illa som jag fumlar i mörker. Jag kommer ändå skriva om allt säkert femton gånger som vanligt så det gör kanske inget att det är lite kantigt nu i början. Men kännslan av att fumla är påtaglig.
Jag vill så gärna berätta mer om mitt exjobb för er, men som sagt, jag har inte riktigt koll själv. Vilket beror på att arbetet är i samarbete med ett gäng forskare och därmed en del av deras projekt. Super kul verkligen! Men det blir lite annorlunda än när man kör sitt eget race. Just nu kämpar jag med att hitta en bra balans i mejlkonversationerna oss emellan. För att helst inte framstå som den förvirrade, stressad student som jag känner mig, som inte förstår någonting av vad de "stora och skärmande" forskarna vill att jag ska göra (illamående emoji). Utan mer som en cool, stadig och professionell student som är i full gång med arbetet och är enligt tidsplan (emoji med solbrillor).
Aja! Det jag tror mig veta (allt kan ju hända) är att "hästtandläkaren" kommer hit på fredag och kolla samtliga hästars tänder. Fram tills dess ska Misty ridas som vanligt så att hon är igång och mjuk i kroppen. Då jag hoppas på att besöket resulterar i ett par enkelt avlägsnade vargtänder. Vilket gör att vi kan introducera bett i ridningen och då tänker jag att en god "grundform" underlättar om vi nu skulle behöva börja om med vissa signaler eller hjälper.
Sen behöver jag kanske ragga tag i ett par bett och ett träns tills dess.
Eurohorse ett äventyr.
Hemma har jag varigt ett par dagar, men energin kan jag ha tappat någon stans i Göteborg. Om någon har vägarna förbi får man gärna hålla ögonen öppna efter den!
Nedan ser vi SLU's monter, för året grön och inbjudande med tre glada tjejer, Anna S, Isabella och Emily.
Kortfattat antar jag att organisationen kring Paddockprogrammet som evenemang, blev lite improviserat i år, mer kan jag inte direkt säga då jag inte exakt vet hur det brukar vara. Men eventet sker i samarbete med SLU och i vanliga fall är även naturbruksskolan Uddetorp med elever, på plats för att hjälpa till med allt runt om kring. Dessvärre kunde endast Uddetorp vara på plats under måndagen, vilket gjorde att det var lite kort med folk resterande dagar. Istället föll lotten på Charlotte, anställd via SLU men egentligen på plats via Naturbruk.se's monter som i sin tur kom och bad oss om hjälp. Anna S (s som i sambo och ryttare till fullblodet) och jag som då verkligen är mer "verkstad" än "snack" konstaterade kanske snabbt att detta passade oss perfekt då vi är vana vid att fixa och lösa diverse situationer, som hästtjejer så ofta är.
Därmed resulterade helgen i varierande uppgifter som att hjälpa hästägare ta sig till paddocken genom mässan, vara DJ, eskorterat poliser, hållt programmet flyttande, hjälpt till att lasta hästar, krattat paddocken samt varigt speaker till Svenska Welshponny och Cobföreningen.
Tyra och Annelie Karlsson med welshponnyn Stockham Spy Catcher. Samt jag i vit skjorta med en mikrofon i högsta hugg.
Självklart medverkade jag även i vår egen programpunkt om hästens inlärning, med fina Mulle. Som spelade både fotboll, välte koner och sprang efter ett pipande hundben. Forskare Anna Lundberg berättare en saga med budskapet att hästen redan kan allt om att vara häst! Så hur blir det när vi vill lära dem annat? I år kom vår programpunkt även med i Hippson.
Anna S (som i sambo och ryttare till fullblodet) och Mulle.
Redo för omvänd Poliseskort, alltså att vi eskorterade Polisen.
Självklart krävs det en särskild typ av hästar för att medverka i detta evenemang, och hästarna väljs med omsorg därefter. Samtidigt är det i princip omöjligt att förbereda en häst för denna miljö den utsätts för under eurohorse då det inte liknar något annat. Detta är något som även glöms bort av besökare vilket kan resultera i farliga situationer. Fjordingen Lussana som varje år medverkar i paddocken och ofta står placerad i en av klapphagarna har till exempel varigt på mässan sedan ett års ålder och är därmed en väldig unik diamant till häst. Men även Lusanna kan bli rädd, det samma gäller Polishästarna och för er som såg hoppklassen Gothenburg Trophy på lördagen kunde även se hur Helena Perssons Bonzai galopperade ut sidleds från prisutdelningen.
Lusanna med husse Ingemar och matte Elsa Vendelstrand i sitt fantastiska nummer.
Hur som helst så har helgen som sagt varigt super rolig, så även att jobba med Charlotte som är värd en eloge för sin insats i helgen. Både jag och Anna har dessutom fått en rejäl blodad tand kring det här med organisationen av Eurohorse och Paddockprogrammet. Något som vi inte riktigt är beredda att släppa.. Humm vi får väl se om vi kan nässla oss in även nästa år. ;)
Vill också tacka för kära vänner som kom på besök! Vi ses snart igen! <3
Sist, men inte minst, den obligatoriska shopping bilden. Blev bara välbehövda småsaker denna gång som ytterligare en tygväska från någon konstig avelsförening, en sjal med hästmotiv, ridstrumpor, en tröja och en välbehövlig TopZop!
on my bucket list
Vad säger ni?
Kan jag börja på Pole dance så kan jag väl börja med trick ridning innan jag dör (kanske eventuellt mellanlanda i voltige där emellan) ! Jag behöver ju bara övertala min fyrhovta vän att det är en bra ide. ;)
Blandad update
Hej på er, det är galet vad tiden går fort nu.
Förra veckan på UDS var ialf väldigt rolig, jag var lite orolig över att jag skulle känna mig för hemma och börja ångra mitt studieval. Men jag insåg ganska snabbt att jag inte är veterinärs eller djur sjuksköterske-material. Då jag inte blir lika "eld och lågor" av det veterinärmedicinska som jag blir av typ allt inom etologi. Men trevligt hade jag som sagt och det var väldigt lärorikt för mig, då jag har föga erfarenheter av varken skador eller hältor, visserligen skönt, men jag blir lätt "handfallen" när de väl uppkommer och nu känner jag mig lite mer uppdaterad
I övrigt så är det sista veckan på kursen Antrozoologi, vilket innebär att jag har lite saker att sammanställa och fixa med. Dessutom ska planen för examensjobbet in denna veckan, då det ska kicka igång på tisdag nästa vecka... Min "situation" är typ löst och jag vet ialf vad jag ska göra, fast ändå inte då jag hoppar på ett befintligt forskningsprojekt som jag just nu endast fått några raders information om.. hehe.
Misty kläms in stundtals om dagarna, främst uteritter men jag har även försökt fortsätta klicka lite och jobbat lite på töm. Hon har inte känts helt "rätt" sedan strax innan jul. Dels är hon inte helt igång än, vilket gör sin del i det hela och sedan vart sadeln något vid så här midvinter tid. Efter lite tester med olika paddar fick vi till sist låna ett tunt fårskinn vilken har gjort susen.
Det största problemet just nu är nog dock jag. Jag ka ju inte rida, hamnar ur balans, känner mig sned och allmänt otymplig. Jag måste ta mig i väg till naprapaten och jag skulle vilja göra en genomgång av min sits, men det är liksom mer snack och lite verkstad här emellanåt..
Jag har ialf bokat tåg ner till Göteborg den 25e och ska jobba i SLU's monter under helgen på Eurohorse i vanlig ordning. Årets tema är inlärning och vi ska vist ha en egen shettis med oss ner för omväxlingsskull, annars brukar vi ju kidnappa lite hästar som redan är på plats. :p
- Spännande! en helg i Gbg ser jag fram emot.
Mars 2015
Den 3/3 - 2015 skrev jag en "halvårs resumè" kring hur det första halvåret med Misty varigt och vad vi åstakommit. Nu är det då ett er sedan denna resumè så det kändes extra kul att titta igenom inlägget.
Inlägget börjar in vad jag i dag uppfattar som en något bitter underton, specielt i ett stycke om hurvida vi hittils börjat med travstarter uppsuttet. Något som jag troligen inte alls reflekterade över när jag skrev det för ett år sedan, haha. Men sedan över går det i en föklaring att: -"Vi har ju faktiskt jobbat med annat också" som att få henne trygg och lugn samt både frihetsdressyr och trickträning.
Andra punkter från inlägget:
-Vi har hunnit bli väldigt bra vänner och fått en stabil relation, byggd på förtroende och trygghet.
-Hon är nu helt trygg med att stå själv i stallet.
-Vi har några enstaka problem med att verka, vilket dock mer handlar om att det är tråkigt att stå still, än att hon är rädd.
-Hon har gått från att flyga i luften över minsta lilla oväntade ljud och hastiga rörelse till att endast reagera måttligt eller inte alls.
-Vi har en bra grund i frihetsdressyren med ett varierande arbete som ständigt går framåt.
-Vi har börjat nosa på ett gäng trick som spanskskritt, yoga, buga och piruett, samt sejpat fram flemma, gapa, skaka på huvudet och gäspa.
Det roliga är, att om jag skulle göra en liknande uppdatering så skulle den i princip handla om att vi står på samma ställe på flera av punkterna ovan. Verkningen är bättre så även reaktionerna på ljud och rörelser, förutom att hon är bakskygg. Vad det gäller trick står det ganska stilla, de har utvecklats men inte blivit fler till antalet, piruetten har vi dessutom tappat helt. Däremot till skillnad från i Mars 2015 så har vi ialf kommit betydligt längre än "travstarter" i ridningen.
En annan uppdatering i från Mars 2015 var Mistys tillväxten av Mistys man, jag tror dock vi nu nått dess maxgräns. Skönt då den tar en timma att fläta som den är. :p
Augusti -14
Mars -15
Mars -16 ovårdad och trasslig.. (jag vet ialf vad jag bör göra i dag)
Phu, vilken vecka.
Det väldigt beskrivande ordet "Pissmärr" är ett vedertaget uttryck i hästvärlden och har mer eller mindre varigt det enda passande ordet för att beskriva mig under veckan. Phu, humöret har åkt berg och dalbana och hormonerna har gått bananas.. Det har helt enkelt varigt en otrevlig men sällsynt vecka, som jag mest spenderat med att vilja stoppa huvudet under kudden.
Misty har gjort att för att få mig på humör denna vecka, jag har dessvärre inte varigt helt mottaglig men hon har ialf lyckats tillfälligt med alla sina upptåg och gjort allt för att bringa fram ett skratt från den buttra klumpen på rygen under veckans uteritter. Resterande av veckan har vi faktiskt intruducerat klickern, Misty har således helt få vara pilot och den där matten kunde stå vid sidan av och ge godis, ett enkelt uppdrag som även tjuriga mattar klarar av. Misty har fått tänka för godis och matte har fått titta på sin glada häst, en perfekt kompromiss helt enkelt.
Träning med syfte att skapa positiva erfarenheter
Hästar är minsann ingen dans på rosor stundtals och Misty är inget undantagsfall även om det för det mesta, går som i en dans. Misty är som ni vet en häst som länge reagerat kraftigt på små stimulus, (händelser i omgivning som orsakar en reaktion) hon har kallats för "nervig" samt har lätt för att stressa upp sig. Under ytan är hon dock en tuff häst med en rejäl skopa självsäkerhet och tillfällena hon får "stressattacker" sker mer sällan.
Men nu har Misty i ett par veckor varigt riktigt tittig och "spökig". Hon som vanligtvis inte brukar reagera på obejekt, ser just nu spöken överallt. Det är inte bara spöken i konstiga mänskliga föremål (ex soptunnor, postlådor, lastpallar mm) utan även obetydliga och naturliga saker som hon annars inte brukar bry sig om. Hon reagerar just nu på allt i från vattenproppar som faller till marken, färgskiftningar i gruset, till kala buskar och träd.
Vi är väl alla dock överens om att ovan nämnda beteende inte är onormalt för en häst, de är "programmerade" för att reagera med flykt av väldigt små stimulus och det är så de överlevt genom evolutionen. Däremot kan det vara lite ansträngde för piloten att manövrera situationerna, speciellt när man visualiserat sig en lugn uteritt i solen...
Så oavsett om min hästs tillstånd beror på hormonella förändringar eller en dipp i självförtroendet, bestämde jag mig för att hjälpa henne utveckla sitt självförtroende lite. Kring inlärning och förstärkning av beteende finns det en hel del forskning och utan att bli för "poetisk" kan jag alltså förklara min träning i tisdags med att jag just förstärker det önskade beteendet. Jag kan även sväva i väg i "okända områden" med att tänka, att hästar i detta avseende är ganska lika oss. Jag relaterar där med till mig själv och hur jag skulle önskar mig, ta mig ur en självförtroende skava. Detta vill jag göra genom att utföra något bra, jag vill utföra något som ligger på en nivå som ger mig en utmaning men som inte är så svår att jag riskerar att misslyckas. Jag skulle dessutom vilja ha en bra support igenom processen och det viktigaste av allt. När jag genomfört uppgiften vill jag få beröm för min insats för att riktigt känna att jag gjort något bra, och skapat en positiv erfarenhet på mitt plus konto.
Precis så här la jag upp Mistys träning i tisdags då jag utgick från hennes starka sidor och vad hon är bra på. En speciell egenskap som växt fram i Misty, är att hon är nyfiken och gärna undersöker och interagerar med föremål och utefter detta valde jag att använda mig av en pilatesboll. Bollen ett föremål hon stött på tidigare, men som vi inte jobbat särskilt mycket med. Jag valde även att placera bollen ute på ängen, istället för på ridbanan, för att lite mer efterlikna en situation som kan uppstå utanför "tryggheten".
Mitt primära syfte med övningen var att Misty själv skulle våga närma sig bollen för att inse att den typen av reaktion och beteende skulle ge en lönsam förstärkning. För att supporta henne genom övningen använde jag mig därför av just positiv förstärkning (godis) vid varje steg i rätt riktning men stod för övrigt stilla och passiv bredvid. Denna typ av träningsmetod, när man väntar ut och belönar ett beteende kallas shaping, vilket är en fördelaktig metod just när man vill att hästen (eller andra djur) ska tänka själva och lösa uppgiften. Positiv förstärkning i djurträning har dessutom visat sig vara den mest framgångsrika träningsmetoden inte minst bland hästar och har visat sig vara effektivast vid inlärning, öka motivationen och skapa ett längre "minne" av övningen hos hästen. Dessutom har hästar som tränats med positiv förstärkning bevisligen även fått bättre positiva erfarenheter av människor.
Åter till träningen, allt eftersom blev Misty modigare och började prova sig fram med att sätta mulen mot bollen och jag kunde således börja fokusera på mitt sekundära syfte. Hon hade här redan förstått att mod, nyfikenhet och utforskandet lönade sig och börjat interagera med bollen. Med andra ord var hon nu i en sinnesstämning som tillät just de nämnda egenskaperna att träda fram och ta plats i stället för misstänksamhet, rädsla och andra adrenalin utsöndrande "redo för flykt" känslor. Det sekundära syftet var helt enkelt att förstärka interaktionerna med bollen, att dutta med näsan, sparka på den och sätta den i rörelse belönades. En boll i rörelse är självklart läskigare än en stilla, men genom att Misty själv orsakade rörelsen, fick hon således kontroll över situationen vilket gjorde att hon snabbt blev trygg i situationen och fortsatte att interagera med bollen.
Så vad har jag åstadkommit med detta? Nej, jag har antagligen inte löst hela världens alla bekymmer, eller ens Mistys tillfälliga "spökperiod". Men jag har för en stund hjälpt min häst att bryta sitt mönster och ändra sin sinnesstämning. Hon gick från i starten i inledningen av övningen försöka fly från föremålet till att i slutet bestämt sätta bollen i rörelse och följa efter den. Det enda jag gjorde var att närvara, uppmuntra och berömda samtidigt som jag såg min häst gå från en osäker sinnesstämning, till en positiv individ med beslutsamhet i blinken. Denna träning är inte unik på något vis, och typen av pedagogik kring övningar används av tränare i alla principer i hästsporten. Att låta hästen genomföra övningar den redan kan,eller liknande, om det så är en bomövning, dressyrrörelse eller seriehoppning så stärker detta och ger hästen positiva erfarenheter. Så om vi åter igen relaterar till oss själva, så vet vi att positiva erfarenheter har en stor betydelse både i hur vi beter oss och hur vi är som person, och detta vill jag uppmuntra hos min häst.
